Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ebba von Sydow: "En fruktansvärd smärta"

Johan Kleberg och Ebba Kleberg von Sydow på en bild från januari i år. Foto: Robert Eklund

Ebba Kleberg von Sydows vatten gick mitt i natten.

Men hon sa inget till sin make Johan.

Tv-profilen tog sedan tunnelbanan till Danderyds sjukhus - dagen efter kom sonen Klas till världen.

- Jag blundade och gick in i mig själv, säger Ebba Kleberg von Sydow i nya numret av Mama.

Det är i septembernumret av tidningen Mama som Ebba Kleberg von Sydow, 32, blir intervjuad.

Tv-profilen, som bland annat var programledare under SVT:s sändning av prinsessans Madeleines bröllop, berättar då bland annat om sina två förlossningar.

Tillsammans med maken Johan Kleberg, 37, har Ebba äldsta dottern Marianne, som nu är två år gammal, medan sonen Klas föddes för fyra månader sedan.

"Är inte så god mat"

Ebba Kleberg von Sydow berättar för Mama att han kom till världen nästan tre veckor för tidigt.

- Jag hade hantverkare hemma som satte in nya garderober och jag fixade i Mariannes rum, det var den totala gravidfixmanin.

- Vattnet gick på natten men Johan hade ett viktigt möte på morgonen dagen efter så jag sa inget. Tänkte "äsch, lika bra att han kommer i väg till jobbet och lämnar Marianne, så får jag googla detta sedan".

På morgonen tvättade Ebba Kleberg von Sydow sitt hår, gick till Posten, gjorde några ärenden och köpte sin favoritlunch.

- Det är inte så god mat på sjukhuset och jag behövde ju energi, säger hon.

"En fruktansvärd smärta"

Därefter bar det av med tunnelbanan till Danderyd. Ebba var då enligt Mama "plaskblöt eftersom vattnet hade gått."

På vägen dit skickade hon ett sms till maken Johan som genast lämnade mötet.

Ebba Kleberg von Sydow beskriver i Mama sin första förlossning som ett trauma.

Om den andra säger hon:

- Det är ju ändå hemskt att föda barn förstås, en fruktansvärd smärta, men jag blundade och gick in i mig själv. Och andades.

- Jag litade fullkomligt på barnmorskan och lämnade över alla beslut till henne.