Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dogge Doggelito: "Jag blev inget monster..."

Välkommen till förorten. Det var här på Rådmansbacken 27 på Albyberget som Dogge Doggelito växte upp med sin mamma och sina syskon, och det var här Dogge som åttaåring lekte astronaut och hoppade från taket. "Jag har alltid vetat att jag är en stjärna på nåt sätt, men när jag var liten trodde jag att det var boxare jag skulle bli.Foto: Olle Sporrong

ALBY. Han var inte bara med och byggde upp svensk hiphop, han var kungen av rap.

Men så började han kränga cyklar och sjunga i kör på tv.

Hur blev det som det blev med Dogge Doggelito?

Jag åkte till "Doggeland" och mötte en ensamstående pappa till fyra barn som mer än någonsin vet att det han sjöng om med Latin Kings, stämmer:

- Kredd betalar inte mina barns blöjor.

FAKTA

Namn: Douglas Jonathan Alexander León

Född: 24 juli 1975 i Norra Botkyrka.

Familj: Ensamstående pappa till fyra barn, 2,4,5 och elva år. En pitbull, tre Chihuahuor, fyra dvärgpapegojor och en kameleont.

Bor: Radhus på Albyberget mellan Alby och Fittja ("det de har sålt ut till riskkapitalister").

Gör: Artist och debattör, mångsysslare.

Aktuell: Tävlar i "Körslaget" på TV4. Kommer snart med en visskiva på svenska och har en roll i långfilmen "Orion" med premiär i oktober.

Läser: Moseböckerna i Bibeln.

Ser på: Sport, gärna ishockey. Håller på AIK och Philadel- phia Flyers.

Lyssnar på: Pink Floyd och salsa från sjuttiotalet.

Drömmer om: "Att får en karriär internationellt och att kunna ge mina barn ett bra liv".

text

Att åka bil med Dogge Doggelito, 39, är en upplevelse.

Salsa på stereon och max en hand på ratten. Han sms:ar hela tiden, checkar av den fullklottrade vägg(!)almanackan på instrumentbrädan, tar nya samtal.

- Nej tyvärr, då kan jag inte, jag ska på föräldramöte.

Det är kallare i luften, sommaren går sista ronden i Botkyrka men bladen på träden är fortfarande gröna och i ett av fönstrena på sjuvåningshuset på Albyberget sitter en man i bar överkropp och röker.

Det var här Douglas Jonathan Alexander León växte upp tillsammans med sin mamma och tre syskon.

Dogge Doggelito pekar på taket.

- Min största idol när jag var åtta år var den ryska astronauten Gagarin, så jag byggde en rymddräkt av kartong och gick upp där på taket. På taket hängde de tuffa killarna, de som rökte, grillade och pullade gussar. När jag kom där med min dräkt kom en av de tuffa killarna fram och frågade vad jag gjorde där. "Jag ska bli första blatten på månen", sa jag. "Okej, då måste du röka det här".

- Om det var braj eller weed vet jag inte, men jag trodde att jag kunde flyga.

En uppspänd parasoll hejdade farten och i stället för att smälla i backen landade åttaårigen på "alkisen på våning tre".

- Jag var livrädd och trodde att jag hade dödat en människa. Efter tre veckor träffade jag alkisen på gården, "Hej Dogge!".

Hej Dogge!

Tjena mannen!

Precis så är det.

Dogge Doggelito hinner inte stiga ur sin fulparkerade BMW vid Alby torg förrän grönsakshandlaren är där och dunkar i ryggen, hela tiden kommer folk fram, fotograferar och pratar. Mycket "Körslaget", Botkyrkaborna lovar att rösta på lördag.

- Jag kommer ju härifrån, jag är fostrad här och har bott här i hela mitt liv, säger artisten.

Det är inte helt sant.

En tre månader lång sejour i Stockholms innerstad i början av 2000-talet, Dogge Doggelito hade träffat sitt livs kärlek och flyttade hem till henne.

- Vi bodde i en etta på Ringvägen. Det var som en pappkartong, man hörde hur folk knullade och bråkade, folk hälsade inte i trappen och man kunde bajsa, tvätta händerna och duscha på samma gång.

- Jag trivdes inte alls, säger hiphoparen, som bytte ettan på söder mot ett radhus i Alby med tio rum.

Han pekar när vi åker förbi och berättar att äldsta dottern Bianca är född i den ljusblå längan.

- Jag förlöste henne själv, vi hann aldrig in till sjukhuset. Sen dog min fru.

Han säger det, bara så.

Dogge Doggelito har berättat om Leonida tidigare, hustrun som fick cancer och gick bort precis när hon blivit mamma.

- När man är ung tänker man inte att det kan hända, vi hade precis flyttat ihop i vårt drömhus, gift oss och fått barn. Nu är jag snart 40 och vet att allt kan hända. Min farsa hade cancer förra året också, men han klarade sig.

- Det går inte att förklara nästan hur det är att gå igenom en så grej.

För Sveriges hårdaste rappare gick det inte alls.

Latin Kings stod på toppen av karriären, de hade vunnit kredd och Grammisar och spelat för 59 000 på Ullevi ("vi tog rekordet från Bruce Springsteen"), när gruppens sångare efter sin hustrus död, skickade ett sms till bröderna Salla och Chepe, Rodde och Daddy Boastin.

"Jag vill inte jobba med er mer, ring mig aldrig igen."

- Nåt sånt var det. Jag har inte hörts med dem sedan dess.

Det är tio år sen, ni måste väl ha stött ihop?

- Nej, aldrig, de flyttade ju härifrån också. Men vi hade jobbat ihop sen vi var små, vi var som ett gift par som behövde skilja oss. Om man är tre som målar samma tavla så vill man efter ett tag måla sin egen tavla. Jag ville göra mina grejer och de grejerna passade inte in i en " tung rapgrupp", säger Dogge och fortsätter:

- Jag var ensammast i världen med min dotter, ville bara fostra henne. När min fru dog var inte Latin Kings viktigt längre, den världen blev så liten.

När musikmagasinet Sonic i våras listade de 100 viktigaste svenska albumen genom tiderna och placerade Latin Kings debutalbum "Välkommen till för- orten" på sjätte plats, tyckte Dogge dock att det var både hedersamt, och, logiskt.

- Vi visade vägen med vårt sätt att försvara Sverige och svenska språket. När jag var liten fick jag alltid höra att man inte kunde rappa på svenska, det var "Yey bitches, I kill you with my uzi". Jag tyckte att de var skittöntiga, värsta nördarna, och de tyckte att vi som rappade på svenska var B.

- Men med tiden blev svenska språket accepterat och i dag rappar alla på svenska. Efter hand har man försökt att ändra hiphop-historien och pratar om Petter och Just D. Man vill gärna ha en blond svensk på tronen, men tyvärr, vi var långt före dem. Alltså, jag kommer ihåg när jag såg Petter rappa, han stod och blundade och var rädd och vi brukade skratta åt honom. Då hade vi rappat i tio år, säger Dogge Doggelito.

Han fortsätter:

- Jag ville egentligen lära mig att spela trummor och det ville min brorsa också, men mamma hade inte råd. Vi var fattiga, vi hade 900 kronor att leva för varje månad och det skulle räcka till fyra ungar. Så vi spelade på betongväggarna i trappuppgångarna i stället, och började att rappa. Rap var gratis, det behövdes ingen pappa som betalade nån dyr hockeyutrustning.

- Rap blev något som gud gav oss fattiga barn för att vi skulle ha något att göra.

 

Inte förrän Dogge Doggelito träffade en ny kvinna och hon blev gravid, började han "se ljuset i tunneln" men något gick förfärligt fel och barnet kvävdes under förlossningen.

- Det var en flicka, hon kom ut och var död, hon är begravd där borta på Botkyrka minneslund.

- Det kommer alltid att vara en sorg, liksom det är en sorg att min äldsta dotter inte fick känna sin mamma. Men vi har klarat det värsta, vi kom ut på andra sidan. Hon är en glad flicka i dag och jag blev inget monster av det som hände.

Var du rädd för det?

- Ja, jag har ett jobb där det är okej att festa, träffa tjejer och gå loss, man nästan ska det som sångare. Jag får vara full på jobbet och det är såklart en risk. Det är lätt att ta till preparat för att dränka sorgerna, men som tur var fick jag uppdrag som gjorde att jag kunde fokusera på annat.

Elgiganten.

Jag berättar för Dogge att jag så sent som dagen innan vi ses läste en text om förre Latin Kings-stjärnan, "i dag mest känd för att kränga cyklar", "värsta horeriet".

Han skakar på huvudet.

- Ändå, vilken snubbe jag är! Jag måste ha gjort Sveriges mest framgångsrika reklamkampanj. Tre små ord "cykel-på-köpet". Ursäkta språket, men jag måste ha knullat folks hjärnor så jävla hårt, jag borde få pris för det. Så mycket som jag har gjort för tv och aldrig blivit bjuden på Kristallen-galan. Det gör mig ledsen.

Har du någon gång tagit åt dig?

- Nej, den svenska avundsjukan är världskänd, att folk fortfarande ältar en cykelreklam från 2005, är inte klokt. Jag är konstnär och vill beröra och det har jag gjort.

- Innan var jag bara Dogge i Latin Kings, efter cykeln blev jag Dogge med hela Sverige.

- Jag cyklade till banken och jag cyklade tillbaka.

Och i dag gör alla artister reklam.

- Ja, och dem borde jag verkligen få ett tack ifrån "tack Dogge, för att vi kan göra reklam". Precis som jag gick i fronten och fick kriga för svensk rap, gick jag först och fick ta smällarna för att artister i dag ska kunna göra reklam.

För hans egen del handlar pr-gigen fortfarande om överlevnad, för att han ska kunna göra den visskiva på svenska som han håller på med just nu till exempel.

- Jag trycker mina skivor själv, det tar fyra år att göra dem och ingen betalar mig. Gör jag en reklamfilm som tar en halv dag får jag bra betalt, jag kan göra mina smala grejer, men framförallt kan jag försörja mina barn.

- Jag har fyra små barn att ta hand om.

"Cred å respekt betalar inte mitt barns blöjor" som han sjöng i "Cashen dom tas".

- De ska ha telefoner, datorer och Chihuahuahundar, det kostar.

Dogge Doggelito berättar att de fyra barnen, 2,4,5 och 11 år bor hos honom hela tiden.

- Jag är ensamstående, det är jag som försörjer dem. De bor hos mig alltid, inte hos sina mammor.

Hur kommer det sig?

- För att jag vill ha mina barn nära mig, jag är en hökpappa som älskar mina barn över allt. Min viktigaste roll i livet är inte att vara sångare i Latin Kings eller att sjunga i "Körslaget" på tv. Det är att vara pappa, det är det jag lever för.

Varför inte varannan vecka?

- Sånt kan man komma överens om, men vi var inte överens och jag har "vunnit dem", så de bor hos mig, säger Dogge Doggelito och tilläger:

- Jag har hemhjälp och en stor familj, två bröder och två systrar, farmor och farfar, och alla bor i Botkyrka. Biancas mormor har hjälpt till ofantligt mycket. Hon förlorade sin dotter och det är hennes enda barnbarn, men jag vill ha så lite hjälp som möjligt, jag tar med dem på jobbet om det behövs.

När sover du?

- Jag sover tre-fyra timmar per natt, jag har hört av en militär att det räcker med fyra timmar så jag lever efter det. Det blir mycket svart kaffe, men jag gillar att leva fort.

Just det, var det inte en fortkörning häromdagen?

- Nej, det var en polis som körde i 65 på en dubbelfilig sjuttioväg som jag körde om, och det sa de att jag inte fick. Poliser brukar vara glada när de ser mig, men den här var nog lite morgontrött.

 

Vi är framme vid vårt sista stopp i "Dogge- land". En gul träbyggnad med vit skylt, "Asptuna kriminalvård".

- Botkyrka är fantastiskt! Vi har till och med ett eget fängelse, med sjöutsikt!, skojar Dogge, först.

Det var här han satt av en månad efter en kväll på Stureplan 1993.

- Vilken rövarstuga. Det var hemskt att vara frihetsberövad, men jag lärde känna jättemycket folk som jag har kontakt med fortfarande.

Vad hände?

- Jag slog två poliser som kallade mig "svartskalle". Det var så på 90-talet, poliser kunde vräka ur sig vad som helst och jag sa det till dem, "säger ni svartskalle en gång till så boxar jag".

- Han sa "svart", box, och så blev det svart för honom.

- När jag tänker på det nu skulle jag ju inte ha gått på deras fint och låtit dem hetsa mig, men jag var en ung, testosteronstinn rappare.

I dag skulle han aldrig slå, säger han, Dogge 2013 vill bara "kramas, gosa och mysa". Han visar i sin telefon, en bild på en ung tjej i underkläder.

- De skickar bilder och håller på och vill träffas, se här "puss puss, min prins". Men hur seriöst är det? Det vågar man inte ens tänka på. Alla tjejer tror att jag har massor av tjejer och jag är så trött på det. Jag jobbar dygnet runt och är med mina ungar, jag har inte ens kompisar, när ska jag ha tid? Mina döttrar är mina tjejer, det är dem jag är kär i, säger Dogge som dock har bestämt sig för att testa nätdejting.

- Jag vill träffa nån som kan älska mig för den kärleksfigur jag är, men det är inte lätt, jag jobbar så mycket.

Och som om han inte hade fullt redan i sin väggkalender, i höst har har han börjat läsa teologi.

- Jag vet inte om jag kommer att hinna fortsätta, men jag hoppas, för jag älskar det. Jag kanske inte vill bli präst, jag gillar inte begravningar, men jag vill ha en prästs bildning. Som sångare får man kontakt med så många människor, folk mejlar, skriver brev och plingar på dörren och vill prata om sina problem. För ett tag sen var det en pappa som hörde av sig, hans dotter hade hoppat från femte våningen och jag sa mina personliga åsikter, men jag vill veta vad gud och bibeln skulle säga.

Som hetaste hiphoparen i stan hade Dogge Doggelito halsen full av kedjor.

I dag bara två tunna länkar, bredvid korset i guld, en förgylld hästsko.

- Jag har haft så mycket olycka i livet, jag har förlorat min fru, min bästa kompis och en dotter. Nu vill jag ha lycka, och det känns som att det är på gång.

- En dag kommer folk att förstå att den här snubben var en riktig entertainer, han gjorde reklam, rappade, sjöng visor och spelade in filmer. Han var kanske nya tidens Tage Danielsson.

- Man behöver inte alltid ta allt så seriöst, mitt jobb är att få människor att glömma bort sina problem för en stund.

- Att sprida Dogge-glädje, det är det som är min business.

En hand på ratten.