Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Di Leva: "Har minnen av att jag var i ett ufo"

Självbiografi. Thomas Di Leva är aktuell med självbiografin, "Vi måste prata om allt", där han bland annat hävdar att han fick besök av ufon. Foto: Mikael Sjöberg

Inte förrän nu vågar Thomas Di Leva berätta om delar av sin barndom.

I en kommande självbiografi påstår artisten att han som 14-åring höll på att bli bortförd av ufon.

"Det kändes naturligtvis lite skrämmande jag var ju så ung och visste inte så mycket om ufon och varelser från andra världar som jag vet i dag", svarar Thomas Di Leva i ett mejl till Expressen.

Thomas Di Leva

Föddes i Gävle 1963 och startade sin karriär med bandet Pillisnorks.

 

1981 fick Thomas Di Leva skivkontrakt och med Adventure och året därpå släppte artisten sitt första debutalbum "Marginal Circus".

 

1987 släpptes albumet "Vem ska jag tro på" som blev artistens genombrottsalbum.

 

I fjol var Thomas Di Leva med i Melodifestivalen då han ställe upp med den egna låten "Ge aldrig upp". Dock räckte inte den ända till final.

 

Men han har inte bara en karriär som artist, utan Thomas Di Leva har också varit med i musikalteatrar och tv-serier.

Thomas Di Leva har en lång karriär bakom sig. Nu är han aktuell med nya självbiografin, "Vi måste prata om allt", som handlar om hans väg från det fattiga arbetarhemmet och mobbningen på gymnasiet. Men också om när hans karriär tog fart med albumet "Vem ska jag tro på".

I självbiografin som är skriven av författaren Klas Ekman får man också följa med Thomas Di Levas livshistoria som rymmer allt från självmordstankar till skilsmässor och bus med Måns Herngren.

Dramatisk början

Och boken börjar dramatiskt - om en händelse där Thomas Di Leva höll på att dö.

"När jag var ett och ett halvt gick det riktigt illa. Pappa höll på med något uppe på vinden och jag klättrade upp efter honom, men trillade bakåt i trappan och slog huvudet rakt i stengolvet. Mamma berättade efteråt att ögonen försvann upp i huvudet, det gick bara att se vitorna, och det var förstås en mardröm för mina föräldrar. På sjukhuset visade det sig att jag hade spräckt skallbasen, och läkarna var inte säkra på att jag skulle överleva utan trodde snarare på en mer tragisk utgång", står det i den kommande boken.

Men därefter har Thomas Di Levas liv tagit en rekordfart. Han har varit med i Melodifestivalen, släppt album efter album men också setts på musikaler och i tv-rutorna.

En sak har han däremot hållit hemlig länge. Thomas Di Leva hävdar att han som 14-åring fick besök under nätterna - av ufon.

"Om jag tidigare fått besök under nätterna, så tilltog aktiviteten. Länge tvivlade jag på om det är lämpligt att berätta det här, men jag har minnen av att jag var i ett ufo, och att vi svävade ovanför kvarteret där jag bodde att vi var på väg bort", står det i den kommande boken.

"Globalt fenomen"

Vad var det som gjorde att du trodde att det var ufon?

"För mig var det helt uppenbart. Och ju mer jag har studerat ämnet senare i livet så förstår jag att jag är långt ifrån ensam om dessa erfarenheter. Det är hög tid att ta bort "wacko-stämpeln" från såna här upplevelser eftersom det är ett globalt fenomen som bara ökar och ökar", skriver Thomas Di Leva i ett mejl till Expressen.

Klas Ekman är författare till boken.

- Han var väldigt seriös, säger han om hur Thomas Di Leva var när han pratade om ufona.

Utdrag ur Di Levas bok

"Jag var fjorton år gammal när vi flyttade från Gamla stan till ett område som hette Hille där mina föräldrar hade köpt ett kedjehus.

Om jag tidigare fått besök under nätterna, så tilltog aktiviteten. Länge tvivlade jag på om det är lämpligt att berätta det här, men jag har minnen av att jag var i ett ufo, och att vi svävade ovanför kvarteret där jag bodde att vi var på väg bort."

 

"Minnena är inte helt klara, men jag har några tydliga bilder, bland annat av att jag upplevde att det var stökigt i ufot. Det var inte alls så kliniskt som man skulle kunna tro. Det låg saker slarvigt slängda och kändes till och med lite dammigt."

 

"Det måste ha hänt flera gånger, för känslan var Inte nu igen! Upplevelsen var inte helt angenäm, för jag var rädd. Jag var bara fjorton år, så det är klart att det var en omvälvande upplevelse. Samtidigt vet jag att de menade väl, ungefär som när vi människor ringmärker en fågel. Man kan inte heller säga att något är dåligt bara för att man känner sig rädd. De gjorde mig inget ont, utan har förmodligen snarare gjort mig gott.

Den här sortens erfarenheter höll jag strikt inom mig, även om jag hade en del samtal med Fredric som kom in på området. Han var också inne på samma grejer, men jag vet inte om han hade några egna upplevelser. Nu var jag tonåring, tidigare hade jag bearbetat det i lekarna, som barn gör."

 

"Ufo-besöken pågick hela tonåren, fram tills jag flyttat till Stockholm. Då var det några mer jordiska år."

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!