Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bråket om Ted-filmen – det är synd och skam

Adam Pålsson spelar rollen som Ted Gärdestad. Foto: THOMAS JOHANSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Ted Gärdestad melodifestivalen 1979. Foto: CHARLES HAMMARSTEN / IBL

Att göra eller inte göra film om Ted Gärdestad, det är frågan. Utan ett enkelt svar.

Men produktionsbeslutet att trotsa dotterns vilja, ger filmen en ledsam sorgkant som är svår att bortse från.

Biografiska filmer är uppenbarligen en hopplös gren. Tidigare i höstas fick filmen om Björn Borg kritik av föremålet självt som upplevde att hans relation till tränaren Lennart Bergelin inte skildrades helt korrekt. Medan filmaren Tom Alandh för fyra år sen tyckte att pappan i filmen om Monica Zetterlund felaktigt skildrades som en skitstövel.

Ingenting av detta matchar dock ”Ted - för kärlekens skull” vars berättelse processats av två manusförfattare, varav en avhoppad (Peter Birro), och flertalet familjemedlemmar. Resultatet har av kritikerna beskrivits som kärleksfullt, lite väl redovisande, samt i behov av mer mörker och djup. 

Samtidigt så verkar Ted Gärdestads dotter Sara Zacharias velat ha en film, om det nu alls skulle blivit någon, med så lite svärta som möjligt, samt med fokus på karriären och de lyckliga dagarna. 

 

LÄS MER: Familjens stora spricka – bråket om Ted-filmen

 

Det går helt klart inte att tillfredsställa alla. Särskilt när inte ens de anhöriga är överens. Dottern tycks se på filmen som ett fortsatt exploaterande av hennes far, till och med bortom graven. Medan brodern Kenneth Gärdestad kallat den för ett mästerverk och en dröm som går i uppfyllelse. Där den ene ser en viktig hyllning, ser den andra närapå ett övergrepp.

"De kunde ha kört med öppna kort"

Ingen kan naturligtvis veta vad Ted själv hade tyckt från ett symboliskt moln i himlen 20 år efter sin död. Vad det egentligen handlar om är ju de efterlevandes sorg och hur de vill leva med den.

Juridiskt finns det tydligen inga hinder för filmen, och berättelser om verkliga personer produceras ju hela tiden i en eller annan form. Även om det vilar något heligt över en dotters ord, så är jag inte säker på att skaparna skulle ha avstått filmen. 

 

LÄS MER: Dotterns ilska – mot filmen om Gärdestad 

 

De kunde däremot ha kört med öppna kort. Om det inte längre var möjligt att gå hela familjen till mötes i deras önskemål, så kunde de i alla fall varit transparenta med dotterns kritik. Istället för att närmast mörka den. För det här med att det var så viktigt att samarbeta med familjen känns ju plötsligt inte så trovärdigt längre. Och det är synd och skam på en så kärleksfull film.

Det finns så mycket som är fint i ”Ted”. En innerlighet och en glöd. En musikskatt satt i kontext. Men också en respektfull skildring av psykisk sjukdom, inte minst sett ur de ofta så bortglömda anhörigas perspektiv.

Att en film med mottot ”en dag utan kärlek är en förlorad dag” skulle landa i det här, känns som en så onödig sorg. 

Annons:
Expressen Refunder Miami

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!