Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är ett mästerverk som duon har skapat

Bodil Munksås (Rebecka Hemse), Per-Ove Elofsson (Magnus Krepper), Eva Elofsson (Eva Röse), Roffan Törnblad (Torkel Petersson) och Anita Törnblad (Anja Lundqvist). Foto: Peter Cederling/SVT
Serien har premiär på nyårsdagen. Foto: Peter Cederling/SVT

Succé, SVT. 

”De dagar som blommorna blommar” är ett emotionellt mästerverk och det bästa Jonas Gardell och Simon Kaijser skapat tillsammans. 

”De dagar som blommorna blommar” slår ner handlingspinnen i sent 70-talet. Platsen: ett kedjehusområde utanför Stockholm. Villorna är som seriens vuxna huvudpersoner, det yttre och det synliga är viktigast. 

Här växer Erik, Mikael och Benny samt Mikaels storebror Torbjörn upp, här formas de som människor samtidigt som vibrationerna från det första nerslaget känns i seriens två andra tidsperioder, tidigt 90-talet och nutid. 

Efter ”De halvt dolda” och ”Torka aldrig tårar utan handskar” är ”De dagar som blommorna blommar” tredje miniserien för radarparet Jonas Gardell och Simon Kaijser. 

De lyckas bättre än tidigare, vilket säger mycket och det mesta om hur stark ”De dagar som blommorna blommar” är som tv-dramatik. 

”De dagar som blommorna blommar”

Manus: Jonas Gardell.

Regi: Simon Kaijser. 

Med: Rasmus Luthander, Eva Röse, Anja Lundqvist, Rebecka Hemse, Johan Rheborg, Ulf Friberg, Jacob Ericksson, Magnus Krepper och Torkel Petersson med flera. 

Premiär: 1 januari 2019 i SVT. Miniseriens tre avsnitt blir alla samtidigt tillgängliga i SVT Play. 

Fundamentet är Jonas Gardells manus, som Simon Kaijser med säker hand levandegör med sin regi och den extra näring som arbetet med klippningen innebär för serien. 

Simon Kaijser, som även klippt ”De dagar som blommorna blommar”, använder sig av ett välplanerat handlingsflöde där scener från olika tidsperioder speglar varandra för att berätta om slumpens makt och den kontroll vi tror oss ha över våra liv. 

Det är ett sömlöst och rikt sätt att berätta historierna på och ger miniserien, som är grundad i realism, något drömlikt och surrealistiskt över sig. 

 Huvudensemblen är genomgående strålande

Detta medför samtidigt att alla rollfigurer inte ges samma möjlighet till utveckling och utlevelse, men det är inte heller meningen: här är huvudpersonerna stenar i ett pågående murbygge, bundna till varandra om de så vill eller inte. 

”De dagar som blommorna blommar” kommer säkerligen missförstås, men det som händer är emotionellt logiskt och psykologiskt slugt inom seriens egna universum och syn på livets flyktighet - för tittaren är helheten som att marineras i ett badkar av känslor i tre timmar. 

Den vuxna huvudensemblen är genomgående strålande. Särskilda applåder till Anja Lundqvist, Eva Röse samt Magnus Krepper och Torkel Petersson, som gör några av sina bästa insatser i respektive tv-karriär. Huvudrollsinnehavaren Rasmus Luthander har även han scener vars tyngd och omfattning gör att de fastnar i minnet.  

På minussidan finns en viss övertydlighet som i form av några, men för många, handlingshänder pekar ut vägen framåt, vilket gör små hål i seriens omfamnande bubbla. 

Ändå: ”De dagar som blommorna blommar” ett emotionellt mästerverk som växer ju fler gånger man ser de tre avsnitten. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!