Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lagercrantz berättar om sin världssuccé

David Lagercrantz berättar för Expressens Karin Sörbring om den enorma press han levde under 2015 då hans första del av Millenniumserien släpptes. Foto: OLLE SPORRONG
David Lagercrantz gjorde massiv research inför "Mannen som sökte sin skugga". "Mitt besök på Hall var absurt. Jag skulle tala inför fångarna och ena halvan krävde att jag skulle prata engelska. Det blev ett intressant möte, för internerna blir inlåsta tidigt om kvällarna. De får inte ha internet och många läser mycket", säger han. Foto: OLLE SPORRONG
David Lagercrantz fyllde den 4 september 55 år och uppvaktas av Expressen med en blomsterbukett. Foto: OLLE SPORRONG
Den fjärde delen av Millenniumserien såldes i sex miljoner exemplar. Förväntningarna på "Mannen som sökte sin skugga" är också högt satta. Foto: OLLE SPORRONG

Millenniumserien har sålt i nästan 90 miljoner exemplar.

Nu inför släppet av femte delen kommenterar David Lagercrantz SVT-dokumentären där Filip Hammar och Fredrik Wikingsson tycker att han framstår som självupptagen och handfallen.

– Jag kan förstå det och jag kan känna att jag under turnén regredierade till ett litet barn. Jag var uppstressad över allt som hände, hade ingen ordning och behövde att andra höll ordning på allt. Till slut blir du handikappad av det, säger 55-åringen i en stor intervju om hur framgången förändrat honom, om pengarna och kampen med den psykiska hälsan, varför han inte skulle palla att leva med romanhjältinnan Lisbeth Salander och om Zlatan-citaten.

I måndags fyllde du 55 år. Det sägs att man är alla sina åldrar samtidigt. Vad skulle tonårige David som hade svår akne eller 33-årige David som föll in i en djup depression ha sagt om de såg dig inför världslanseringen av "Mannen som sökte sin skugga"?

– Det är klart att jag inte hade kunnat tänka mig att jag skulle sitta här. Jag kan fortfarande inte få ihop det med min självbild när jag ser den amerikanska marknadsplanen med helsidesannonser i New York Times. Jag är fortfarande den där killen med akne. Det hade varit bra för mina yngre jag att möta mig i dag. Jag hade gärna åkt tillbaka i tiden och sagt något snällt. 

När jag gick igenom nära 7 000 träffar på ditt namn i mediearkivet Retriever hittade jag inga recensioner av din debutbok "Göran Kropp 8000+". Då din första uppföljare på Stieg Larssons Millenniumsvit kom för två år sedan recenserades den i realtid, du grillades i Aktuellt och "Det som inte dödar oss" blev en angelägenhet för hela världen.

– Allting normaliseras, det är både det goda och det sorgliga i livet. Men det är väldigt konstigt att jag i dag har lyxproblemet att jag kommer hem och gråter för att jag har gjort intervjuer nio timmar i sträck. Går jag tillbaka i tiden så blev jag jätteglad då någon liten tidning ringde och ville prata med mig. I Bibeln står det skrivet att "åt den som har skall vara givet". Plötsligt får man övermått av det. Jag får erbjudanden nu som hade gjort mig salig för tio år sedan, men som jag inte kan tacka ja till i dag.

 

Tror att pappa Olof hade varit stolt nu

 

Apropå ditt sommarprat i fjol om hur din svårt sjuke far Olof Lagercrantzs ord till dig (om att "inget vad du gör, gör du med allvar") slungade dig in i en djup depression, så undrar jag vad du tror att han skulle ha sagt i dag?

– Jag tror att han skulle ha blivit förvånad över att de orden tog så hårt i mig, men han skulle nog ha sagt att mitt sommarprogram var ett försök att göra någonting på allvar. Jag tror att han hade varit stolt och glad nu.

Ett tag kände sig David Lagercrantz som ett jagat djur, berättar han för Expressens Karin Sörbring. Foto: OLLE SPORRONG

Hur kunde din pappas ord om att du inte gör något med allvar vara så allvarliga att de tycks ha överskuggat det faktum att du själv var förälder? 

- Den dimensionen fanns med, en del i att jag växte upp var att jag fick ett barn och ville vara en förebild för min dotter Signe. Jag var väldigt låg och hur mycket jag än älskade mitt barn så var det ingen lek att få höra de här orden från min pappa.

Men du berättade inte för Olof hur hårt hans dom tog, du kysste hans panna och gick?

– Det kunde jag inte säga då, det var för chockartat, han hade precis fått en hjärnblödning. Jag kunde inte bråka, jag behövde i väg och förstå vad han sade. Om du får höra något riktigt hårt har du inte repliken klar. Jag var inte van vid att han uttryckte sig så. 

 

David Lagercrantz: En fruktansvärd nervanspänning

 

Vad har det kostat dig att skriva vidare på Millenniumserien?

– Det kostar mig en fruktansvärd nervanspänning som var nästan omänsklig vid senaste boksläppet. Ett tag var jag som ett jagat djur. Det var tur att vinden vände och att det kom så fina recensioner och topplisteplaceringar, det var först då jag kunde börja känna och gråta. Det kostar även i relation till barnen, som är allra viktigast, att jag ibland var så uppe i varv att jag inte kunde lyssna ordentligt. Och det kostar sömn. Men det vore löjligt att klaga. 

Jag intervjuade Nobelpristippade Joyce Carol Oates som springer en mil om dagen på löpband för att klara skrivbetinget och jag vet att du också tränar en hel del på gym?

-Jag kör hela tiden, kan göra armhävningar plötsligt. Jag gör 200 stycken, dock inte på raken. Och så tränar jag mycket överlag. Det ger endorfiner, stillar neuroser och driver deppigheten på flykt. 

 

David om Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson

 

Hur är relationen till Eva Gabrielsson, Stieg Larssons sambo, nu?

– Jag gissar att den är dålig, tyvärr. Jag har inte träffat henne. Det är det tråkiga i den här fantastiska resan. Men jag kan med absolut säkerhet säga att det här har varit bra för Stieg Larssons författarskap. Säljsiffrorna visar att en ny generation läser hans böcker, en stor dokumentärfilm om hans livsgärning är på väg, hans gestalter har fått nytt liv, det blir Hollywoodfilmer. Jag har inte förstört hans värv. Men det är en otroligt sorglig historia. Det har gjort mig ont hela tiden. Jag vet att man har försökt hitta en uppgörelse med Eva, men man har inte lyckats. Eva har inte uttalat sig om boken, men vad hon än säger om mig så kommer jag aldrig att säga ett ont ord om henne. 

 

LÄS MER: Leif GW Perssons kritik mot David Lagercrantz 

"Framgång förändrar en", säger David Lagercrantz, som känner att det är lättare att berömma andra i dag. Foto: OLLE SPORRONG

Hur har det förändrat dig som person att vara i stormens öga och leva under så här stor press?

– Det har gjort mig ännu mer stirrig och virrig. Jag får spader när datorn krånglar. Oavsett vad folk säger så förändrar framgång en. Många säger att de är den samma, men det är du inte för du förändras när du blir sedd på ett annat sätt. Nu är det mycket lättare att vara generös. Om någon sade att den sålt 100 000 exemplar till 38 länder på den tiden då jag sålde 2 000 exemplar till inget land var det inte lika lätt att glädjas. Jag hade en sådan respekt för folk, jag kröp ihop och försökte säga något lärt om jag träffade 40-talistförfattarna. Nu kan jag blomma ut och prata på. 

– Jag läste boken "The power paradox" om hur makt och inflytande korrumperar och insåg då att den självupptagenhet som intervjuandet medför kan fördärva mig. Därför gäller min pappas regel: att intressera mig för de andra. I intervjuer sitter jag och pratar om mig själv, men det är jäkligt viktigt att inte fortsätta med det på en privat middag efteråt. 

Då blir jag nyfiken på det du sade i SVT-dokumentären "David Lagercrantz - året med Millennium 4" om din vilja att bli älskad och vara underhållande. Har den förändrats?

– Nej, den sitter nog i. Jag har en konflikträdsla, vill bli omtyckt. Med min bakgrund sitter det också djupt förankrat i mig att gud nåde om någon uppfattar mig som snobbig och sprättig. Då anstränger jag mig extra och tänker på hur man förändras av en sådan här historia. Man kan förädlas och fördärvas av framgång och uppmärksamhet. 

 

"Min fru Anne säger att jag koketterar"

 

Hur upplever du att det har funkat för dig?

– Jag är ju part i målet, men jag har mycket lättare att berömma folk nu. Jag har säkert blivit hopplös på andra sätt. Min fru Anne säger att jag koketterar ibland med mig själv. Man mytologiserar ju sig själv lite grann när man håller på med intervjuer. 

Anne Lagercrantz, divisionschef på SVT, och David Lagercrantz, författare, har varit ett par i snart 20 år. Foto: OLLE SPORRONG

Filip och Fredrik drev med dig i tv. Vad tänkte du om det?

– Jag sms:ade faktiskt Fredrik Wikingsson efteråt. Jag tyckte att inslaget gjordes med kärlek och att jag gott kunde ha det som de påpekade. Jag är medveten om vilka lyxproblem jag har. 

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson drev med David Lagercrantz efter SVT-dokumentären. Foto: / Anders Ylander / GT/Expressen

Jack Hildén skrev i fjol i Aftonbladet "Varför väcker David Lagercrantz en sådan avsky och varför skrattar så många åt honom? Jo, det är för att han är en framgångsrik författare med privilegierad bakgrund, som ändå är ledsen ibland". Tycker du att dokumentären gav en rättvis bild av dig?

– Ja, då gjorde den det, även om det var smärtsamt att se ibland hur otroligt uppstressad jag var. Jag stod med mobilen hela tiden. Det blev lite paradoxalt, för jag skulle prata om mig själv. De depressioner jag har haft har präglat mig och varit det verkligaste och mest omskakande som hänt mig. Då blir det kanske lite märkligt att det berättas just när jag står i strålkastarljuset. Det kanske retar folk. Jag har respekt för och vet att jag har fått massor av saker gratis. 

– Vad jag lärde mig med förra turnén är att jag är känslig, men det gör mig inte så mycket. Jag försöker vara mig själv och svara ärligt. Låt dem då irritera sig! 

 

David: Jag regredierade till ett litet barn

 

En del tyckte efter SVT-dokumentären att du framstod som självupptagen, handfallen och omgiven av kvinnor som fick styra upp allt? 

– Jag kan förstå det och jag kan känna att jag under turnén regredierade till ett litet barn. Jag var uppstressad över allt som hände, hade ingen ordning och behövde att andra höll ordning på allt. Du vaknar på olika ställen, någon kommer in och säger till då intervjutiden är slut, någon hjälper dig att checka in. Du blir som ett barn: vart ska vi nu, vad ska vi göra nu, pappa? Det var en uppstyrd apparat. Till slut blir du handikappad av det. 

- Sedan var det kanske lite fånigt när det är en massa briljanta kvinnor i förlagsbranschen och dessa bara skildras i det här skedet av turnén. Mitt enda försvar är att jag var helt i upplösning. Jag hade inte överlevt utan dessa människor omkring mig. På något sätt tycker jag att det är bra att folk påpekar det så att jag på riktigt får fundera över det. 

David Lagercrantz hade ett färdigt manus på en kärleksroman, men lade det i byrålådan för att ägna sig åt Millennium. Foto: OLLE SPORRONG

När du fick frågan att fortsätta Millenniumprojektet hade du redan en färdig kärleksroman i datorn. Vad hände med den?

– Den var helt klar och skulle gå till redigering. Med lite tur var det ett enormt lyckokast att låta den vila i datorn. Den senaste tiden har jag fått en bättre idé om hur jag ska göra med den, jag har blivit en bättre författare. Jag hade gett ut Zlatan-boken som var en sådan framgång och ville inte sabba det med en halvljummen bok. 

Hur har förlagsbytet från Bonniers till Norstedts påverkat din relation till förläggaren Abbe Bonnier, som gav ut Zlatanboken?

– Jag älskar Abbe, han var verkligen en vän. Jag kände ingen överdriven lojalitet mot Bonniers, men en jäkla lojalitet mot Abbe. Det var sorgligt, för jag hade sekretessavtal som gjorde att jag inte fick berätta det för honom. Han är en fantastisk förläggare, precis som Eva Gedin på Norstedts.

 

David Lagercrantz om Zlatan-citaten

 

Det blev ett väldigt rabalder om huruvida citaten i "Jag är Zlatan Ibrahimovic: min historia" var ordagranna?

– Nu kan jag säga att det var den dummaste skit jag hört i mitt liv. Då var jag så defensiv för jag var utsatt för ett drev. Men efteråt, i dag, finner jag det så dumt. Tror folk att man skriver en bok genom att sätta en bandspelare framför Zlatan, så berättar han boken? Vi höll på gång på gång och gick tillbaka till Zlatans barndom. Du måste hitta en essens, en litterär stil som känns som Zlatan. I en intervjubok med fråga-svar kan man möjligtvis ordagrant återge vad Zlatan har sagt, men det här var ett försök att berätta hans liv och hitta en ton som kändes autentisk. Jag vet att jag kom honom närmare på det här sättet, han tyckte det också. Det var inte ordagranna citat, men här och där finns hans fantastiska one-liners. Då jag sade det i England blåste Daily Telegraph upp det, varpå DN gjorde en nyhetsflash om det. Jag var inte beredd på det utan satt i något slags försvarsposition. Jag borde ha sagt: "Är ni fullständigt dumma i huvudet? Hur f-n tror ni att man skriver en bok?". Men det var så mycket med Millennium och Zlatan då att jag bara låg och skakade. Jag tror att många till och med visste att det var dumt, men att de tyckte att det var roligt att hoppa på mig.

Zlatan och David Lagercrantz har fortfarande kontakt. Foto: / MÅNPOCKET

Hur är din relation till Zlatan i dag?

– Vi har lite kontakt, det är en otroligt skärpt och smart kille. 

 

Fakta/Millenniumserien har sålts i nästan 90 miljoner exemplar

NAMN: David Gunnar Fransiscus Lagercrantz.

ÅLDER: 55.

YRKE: Författare.

BOR: Vindsvåning på Södermalm i Stockholm.

SOMMARSTÄLLE: Härligö i den finska innerskärgården.

FAMILJ: Hustru Anne Lagercrantz, 43, divisionschef på SVT. Barnen Signe , 21 (från en tidigare relation), Nelly, 12, och Hjalmar, 9.

INKOMST:  1 707 600 kronor (2016).

FÖDD OCH UPPVUXEN: Yngst av fem syskon (Martin, 76, Richard, 75, Aimée, 70, Marika, 63). Bodde de första tolv åren i ett stort hus i Solna, därefter i hus på Drottningholm.

MAMMA ÄR: Martina Lagercrantz, 96, tidigare bibliotekskontorist/hemmafru. 

PAPPA VAR: Olof Lagercrantz, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter (dog 2002, 91 år gammal).

UTBILDNING: Studerat filosofi och religion på Stockholms universitet. Journalisthögskolan i Göteborg.

KARRIÄR: Volvos personaltidning, kriminalreporter på Sundsvalls Tidning, kriminalreporter på Kvällsposten, Expressens redaktion i Jönköping, huvudredaktionen i Stockholm. "Göran Kropp 8000+" (1997), "Änglarna i Åmsele" (1998), "Ett svenskt geni" (2000, om Håkan Lans), "Stjärnfall" (2001, roman), "Där gräset aldrig växer mer" (2002, roman), "Underbarnets gåva" (2003, roman), "Himmel över Everest" (2005, roman), "Syndafall i Wilmslow" (2009, en roman om den engelska matematikern Alan Turing). "Jag är Zlatan Ibrahimović" (2011), ”Det som inte dödar oss” (2015). Sommarvärd i P1 (2016). Programledare för "Allvarligt talat" i P1.

AKTUELL: Med "Mannen som sökte sin skugga" (den femte delen av "Millennium"-serien), Norstedts.

Därför tog David amfetamin

 

I början av din yrkesbana som författare självmedicinerade du med bantningspiller med amfetamin för att orka skriva. Hur kom du på den idén?

– Vad tusan tänkte jag? Jag var ung och dum. Jag levde med myten om självdestruktiva författare. Jean-Paul Sartre skrev på amfetamin. Jag tänkte att det kunde hjälpa mig att sitta uppe och skriva en hel natt. 

Det utgör en viss kontrast till träningskillen som du också var?

– Jag har alltid varit sliten mellan hästar, jag hade något slags dragning till det dekadenta. När jag var journalist på 1980-talet fanns det chefer som drack hur mycket som helst till lunch. Man såg till att bli klar med sina artiklar så att man hann till sista insläppet på Café Opera. Visst tränade jag, men mitt 80-tal var ganska alkoholindränkt.

"Mitt 1980-tal var ganska alkoholindränkt", säger David Lagercrantz. Foto: OLLE SPORRONG

Men bantningspillren gjorde att du hamnade på psykakuten. Hur ofta blev det så?

– Jag fick ju panikångest och den blir riktigt jävlig då man tror att man har en hjärtattack. Då jag lärde mig att det var ångest blev det lättare att hantera det. Men det har även hänt i någorlunda modern tid att jag inte har vetat var jag är, den där skräcken...

Du drack hårt, hängde på barer. Har du haft några beroendetendenser?

– Jag har en terapeut som säger att jag är en beroendepersonlighet, men ingen missbrukare. Att jag är hälsofreak och fåfäng räddar mig. När det gäller alla möjliga saker blir jag beroende, men det finns något stopp i mig. 

 

Så mycket tjänar David Lagercrantz

 

Ditt bolag "Poeter och Partner AB" har 42 miljoner i tillgångar, omsatte i fjol nästan 26 miljoner kronor och din årsinkomst fördubblades till 1,7 miljoner kronor. Vad spelar pengarna för roll?

– De spelar roll på alla möjliga sätt. Det blir lätt att leva, skapar en frihet och säkerhet. Vi tog nyligen över sommarstället Härligö (i finska skärgården, drygt fem mil från Helsingfors, reds anm). Men jag hade det där nätverket från början så jag inbillar mig att det är viktigare för andra. Jag har aldrig drömt om att bli jätterik. Nu försöker jag ge bort ganska mycket, Läsrörelsen har till exempel fått pengar.

En del försöker behålla verklighetsförankring genom att hålla koll på vad en liter mjölk kostar?

– Det har jag aldrig haft i mig. Det var en del av att växa upp bortskämd. Jag var i princip enda barnet, min yngsta syster Marika flög ut redan när jag var tio år. 

David Lagercrantz och Marianne Lindberg de Geer har i år svarat på lyssnarnas frågor i "Allvarligt talat" i Sveriges Radio P1. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Vad fick dig att tacka ja till att göra "Allvarligt talat" i P1?

- Om vi ska förstå min självbild och längtan så blev jag förbannat smickrad. Lena Andersson och Horace Engdahl är fantastiska. Jag är road av att tänka ett steg vidare, fördjupa resonemang. 

Du har sagt att ditt efternamn, en viss förmögenhet och vissa privilegier inte alltid var så lätt att bära?

– Det var viktigt för Olof med kombinationen överklass och vänster att man skulle känna skuld över att vara privilegierad och förstå vad man hade fått gratis. Förakt mot svaghet var det fulaste som fanns. Nya "Mannen som sökte sin skugga" handlar mycket om arv och miljö. En del av tanken med boken består i funderingen "vad hade funnits av David om jag hade vuxit upp i ett arbetarhem eller i en förort"? 

Davids pappa Olof Lagercrantz var chefredaktör för Dagens Nyheter. Foto: CLAUDIA LINDÉN

Sade du Olof och Martina till dina föräldrar, i stället för pappa och mamma?

– Ja, men jag tror inte att man ska psykologisera det, det bara blev så. Jag tror att jag ville vara tuff någon gång för jag var väldigt nära dem. Nu när Martina är 96 år har jag börjat säga "lilla mamma igen". Om jag någon gång ska sommarprata igen borde jag prata om henne. Mamma har betytt allt.

 

Vill inte ge barnen arvet "den lagercrantzska sjukan"

 

Vad i Olofs och Martinas sätt att vara föräldrar har du tagit efter och vad har medvetet du gjort annorlunda i relation till dina tre barn?

– Jag har tagit med mig att alltid försöka ge kunskap och visa nyfikenhet. Men jag undviker det elitistiska, att döma folk som begåvade eller inte, inte skapa demonerna att man måste, som gjorde mig så illa. Och framför allt inte babbla om "den lagercrantzska sjukan", att vi skulle vara så depressiva. Det arvet vill jag inte ge dem. 

Skulle du – apropå elitism – kunna att spela Bingolotto?

– Bingolotto vet jag inte hur man gör när man spelar. Det finns vanliga saker som vi inte gjorde under min uppväxt och som känns främmande. Folklig är ett fint ord i dag, men jag växte upp med att det inte var det. 

David Lagercrantz säger sig vara en orolig pappa. Foto: OLLE SPORRONG

Hur är du som pappa?

– Jag älskar mina barn helt förtvivlat. Jag är orolig för allt, så engagerad. Jag blir en närig pappa. När jag ser minsta lilla sorg i mina barns ögon blir jag tokig. I stället för att lämna dem i fred, för det kan ju vara någon skitsak, så är jag framme och frågar vad det är. Jag har hämtat och lämnat mina barn på förskola och fritids och varit närvarande. Anne och jag har en så fin symbios. Hon har uppenbart hjälpt mig. Jag vet inte om jag har hjälpt henne, men jag försöker vara engagerad. 

Du har pratat om att du i dina unga tonår kände en utvaldhet och använde ett maktspråk. Hur yttrade sig det?

– Jag tyckte att min pappa var berömd. Han dömde folk som obegåvade. Det är lätt att man ärver det beteendet. Så höll jag på och var hopplös, men det var ett sätt att mogna och inse att det inte var trevligt eller bra.

 

"Skuld och ångest bästa botemedlen"

 

Hur slipade du av det?

– Skuld och ångest är det bästa botemedlet mot ens egna dumheter. Det är skitjobbigt att vakna klockan fyra på morgonen och undra hur man kunde säga eller skryta så. 

Du minns den tonårige David med akne. Jag pratade med en av dina ungdomsvänner som sade att du var understimulerad i skolan, duktig på höjdhopp och att alla tjejer var förtjusta i dig och ditt lockiga hår...

– Varför sade de inte det då? Jag hade en period av akut akne och den perioden minns jag mer än eventuella populära perioder. I nya boken har jag en mening, "livet är vackrast på håll". Vi ser någon snygg och cool kille eller tjej, men inuti den personen pågår helt andra saker. Där kan Anne också säga att jag koketterar, men jag hade perioder av djupt självtvivel.

 

LÄS MER: "Det som inte dödar oss" blir film 

 

Du flyttade hemifrån som 19-åring och har berättat att du inte var mogen för det. En hög blöt tvätt låg så länge att den möglade.

– Jag fortsatte att leva något slags hopplöst liv, åt ute, det tog lång tid innan jag fick ett riktigt, fast förhållande. Jag växte upp i en familj där det praktiska inte var viktigt. Ingen imponerades om man kunde skruva i en glödlampa, men om du sade något intressant blev du belönad.

Har du erövrat det praktiska nu?

– Nej, tyvärr. Däremot har jag blivit otroligt bra på att charmera hantverkare och det gör jag av ren överlevnad. Jag gör inget annat än läser om dagarna, men då jag ska läsa en instruktionsbok förstår jag ingenting.

Första gången David Lagercrantz fick panikångest trodde han att det var en hjärtattack. Foto: OLLE SPORRONG

David Lagercrantz om depressioner

 

Apropå dina berättelser om återkommande depressioner, när var du senast deprimerad?

– De kommer hela tiden, det är alltid en definitionsfråga när det är depression. Jag har varit där och nosat även nyligen, men någonstans är jag trött på att prata om det då folk retar sig på det. En riktig depression sitter i och förlamar en. Ibland kan jag ha något slags fighting spirit och "ta mig i kragen". Om man skiter i allt och släpper efter och börjar dricka går det åt helvete på riktigt. Ett arbete - att känna att man har gjort något - är ett bra botemedel mot mycket. 

Har du några rutiner för att bryta depressioner?

– Jag får höra att jag är en snobb som har mina kostymer, men en kostym ger någonting. Hemma går vi och lufsar orakade eller osminkade, men då vi drar på oss något kan det ge något inåt. Man går ut, rör sig, låtsas som att man äger världen och är glad, så kanske man börjar göra det. 

David och Anne Lagercrantz då TT år 2011 fyllde 90 år. Foto: TOMMY PEDERSEN

Hur träffades du och Anne och vad var det du föll för?

– Vi träffades på en fest och då var jag mest attraherad av henne, men sedan växte vi långsamt ihop. Vi har ett jäkla bra äktenskap.

Ni har varit ihop i nästan 20 år. Jag tänker mig att roller skiftar under så lång tid?

– Ja, vi brukar skratta åt det. Då hon jobbade på Expressen kunde hon ringa mig för att bolla en ingress. Sedan skiftade läget lite. Hon blev chef för nyheterna, det hände någon stor nyhetshändelse och jag föreslog att hon skulle ringa en viss person. Då röt Anne åt mig att "det är inte Expressen på 1980-talet längre". (Skrattar stort, reds anm). Då kände jag plötsligt att det definitivt har skriftat. Jag kan möjligtvis hjälpa henne med någon stilistisk grej, men hon är så himla genomtänkt. 

Har din livskamrat någon likhet med din romanfigur Lisbeth Salander?

– Nej, bara att Anne är väldigt begåvad, skarp och snabb. Lisbeth är helt solitär, Anne är en social och otroligt omvårdande person.

Rooney Mara som Lisbeth Salander i filmen "The Girl with the Dragon Tattoo". Foto: MGM / STELLA PICTURES MGM

Hur skulle du fungera i en relation med Lisbeth?

– Det hade inte funkat. Jag hade blivit för nervös. Hon är för sluten. Det är mystiken runt henne, hon öppnar sig inte, hon har en tickande mörk kraft. Jag är totalt besatt av henne på andra sätt, men det skulle inte gå att vara ihop med henne.

– Den största utmaningen är att bevara Lisbeths karaktär, men också fördjupa henne.

Hur långt har du kommit med nästa bok, del sex, i Millenniumserien?

– Jag har en bra inledning och en story och det är otroligt skönt. Det håller mig frisk. Då kan jag i den här turbulensen tänka att "ja, det är den här boken, men nu håller jag på med nästa". Det var så destruktivt i vid senaste boksläppet att hela tiden hålla koll på vad andra skrev och sade om "Det som inte dödar oss". 

 

PS Så var mötet

Vi har genom åren träffats på Bokmässor och kulturfester och bytt några ord i och med att David Lagercrantz fru Anne Lagercrantz var lite grann av min mentor då vi två var vikarier på Expressen 1998. David är alltid uppmärksam och intresserad, men då vi har setts tidigare har så många ryckt i honom att det har varit svårt att få grepp om honom som person. Nu framstår han som grundad, trygg och öppen på ett modigt sätt. "Grit (ungefär "gott gry") må bara ett modeord, men jag tror på att känna att man inte duger. Då sliter man", säger David när han samlar ihop våra urdruckna smoothiemuggar. Han ber också om ursäkt för att Norstedts kräver att man skriver på ett tystnadslöfte om man ska förhandsläsa hela den nya boken, något som Expressen av princip inte gör. Därför har jag bara fått läsa de två första kapitlen i "Mannen som sökte sin skugga" (men jag har läst Davids andra böcker).

PS Så var mötet med David Lagercrantz. Foto: OLLE SPORRONG