Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför tackar Alexandra Pascalidou nej till frierierna

Expressens Karin Sörbring intervjuar bokaktuella Alexandra Pascalidou om klassresan, mammorna i förorten och om kärlekshoppet. Foto: Karin Sörbring
"Jag har fått ett liv som jag inte vågade drömma om som barn. Och jag använder mina privilegier för att lyfta andra", säger Alexandra Pascalidou till Expressens Karin Sörbring. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Alexandra Pascalidou poserar på Café Rival på Söder framför det foto av Alexandra som Ulla Montan tog i samband med att boken "Bortom mammas gata" kom. Foto: Karin Sörbring
"Kommer man från arbetarklassen kan man inte bara vara", säger Alexandra Pascalidou. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
"Den där känslan av ensamhet är nog mer som en gammal tatuering som grundar sig i alla uppbrott under min tuffa uppväxt och klassresan som också är en sorts separation", säger Alexandra Pascalidou. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
"Jag har sötk så många jobb som jag aldrig får, trots att jag har pluggat statsvetenskap och gjort tv sedan 1995", säger Alexandra Pascalidou. Foto: Atlas förlag
"Timpenningen när jag skriver böcker kan ligga runt en krona", säger Alexandra Pascalidou. Foto: Atlas förlag
Nya boken "Mammorna" av Alexandra Pascalidou.
Foto: OLLE SPORRONG
1 / 10

Hon säger att hon har sett personer som inte ens har hälften av hennes erfarenhet och utbildning gå före henne i kön.

Men Alexandra Pascalidou vägrar att bli bitter. 

– Det är alla nej som har gjort mig till författare, säger den bokaktuella 48-åringen – och berättar att föräldrarnas skilsmässotrauma har bidragit till att hon tackat nej till flera frierier.

Alexandra Pascalidou sms:ar att hon blir sex minuter sen till vår frukostintervju på Café Rival på Söder i Stockholm. Hon sveper in i 110 knyck, tar av sig solglasögonen, beställer bovetegröt och juice med spenat och säger i samma andetag:

– Tror du att vi får någon ny regering utifrån det här parlamentariska läget?

Din nya bok "Mammorna" kom till för att du inte fick napp hos SVT att göra en dokumentärserie om kvinnorna i Sveriges miljonprogram?

– Precis. Jag trodde att SVT skulle vara intresserade i och med att min och Lisa Jarenskogs förra dokumentärserie "Vi kallas tiggare" ju både blev nominerad till "Kristallen" och "Stora Journalistpriset" och har sänts i repris. Kvinnorna bakom de feta betongfasaderna behöver lyftas fram. De omges av tystnad, befinner sig långt från strålkastarljuset och makten. Jag rör mig som en katt i förortsdjungeln och tyckte att det skulle bli fascinerande och livsviktig tv med de här heroiska mammorna som i många fall förlorat sina barn till droger, död och kriminalitet.

 

"Jag har faktiskt fått ett liv som jag inte vågade drömma om som barn. Och jag använder mina privilegier för att lyfta andra", säger Alexandra Pascalidou till Expressens Karin Sörbring. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

– Men det blev nej av SVT. Jag begrep ingenting, för det heter ju att man vill ha kvinnors erfarenheter och röster, mångfald och förort. Men det är alla nej som har gjort mig till författare. Förhoppningsvis hamnar mammorna i tv-rutan, på bioduken eller på en teaterscen ändå. De kanske behöver läsa boken först. Jag är den sista att ge upp. 

Har sökt massor av jobb och fått nobben

Vilka dörrar är det som har stängts framför näsan på dig?

– Jag har sökt så många jobb som jag aldrig får, trots att jag har pluggat statsvetenskap, gjort tv sedan 1995 och bland annat sänt OS och Melodifestivalen, gjort primetime-tv i Grekland... Jag har sett personer spatsera förbi mig, trots att de inte ens har hälften av min utbildning och erfarenhet, men jag är inte ensam om de erfarenheterna.

Fakta/Har precis fått Bellmanpriset och S:t Eriksmedaljen

NAMN: Alexandra Pascalidou.

ÅLDER: 48.

YRKE: Journalist, programledare, författare, moderator.

BOR: Bostadsrättslägenhet på 79 kvadratmeter på Söder i Stockholm.

SOMMARSTÄLLE: En håla med havsutsikt i Vouliagmeni, Atens Riviera.

FAMILJ: Dottern Melina, 10. Och en stor familj med föräldrar, syskon och kusiner.

FÖDD OCH UPPVUXEN: Född i Bukarest av grekiska föräldrar. Växte upp i Grekland och flyttade som sexåring till Rinkeby. Storasyster till tre år yngre Sofia och elva år yngre Dimitra.

MAMMA ÄR: Hrissoula Damianidou, 71, pensionerad förskollärare på grekisk förskola i Rinkeby och städerska. 

PAPPA ÄR: Ioannis Pashalidis, 72, pensionerad städare och fönsterputsare.

UTBILDNING: Statsvetenskap, internationell politik, nationalekonomi med mera vid Stockholms universitet, politisk sociologi vid universitet på Kreta (Erasumsstipendiat).

KARRIÄR: Programledare Mosaik 1995-1998, "Som sagt" (2000-2001), reporter och producent på "Striptease", förgrundsfigur för Europarådets antirasismkampanj "Alla olika alla lika". Uppesittarkväll, OS i Aten SVT, Melodifestivalen i Sverige (2005), Eurovision i Grekland (2005). Programledare och redaktionschef i grekisk tv (2004-2006). Sommarvärd (1998). Böcker (i urval): "Bortom mammas gata", "Taxi" och "Min stora feta grekiska kokbok". Utsedd till "Årets europé i Sverige" (2015). Dokumentärserien "Vi kallas tiggare" (som nominerades till "Kristallen" och för vilken Alexandra år 2016 tillsammans med producenten Lisa Jarenskog nominerades till "Stora Journalistpriset" i kategorin "Årets berättare"). 2017 anlitades Pascalidou av Utrikesdepartementet att genomföra fem intervjuer i UD-podden. Sitter i styrelsen för "Stiftelsen Läxhjälpen". "S:t Eriksmedaljen" (2018) och "Belllmanpriset" (2018). 

INKOMST: 565 300 kronor (2017).

AKTUELL: Med boken "Mammorna" (som släpptes 17 augusti på Atlas förlag). Leder "P1 debatt" och programleder regelbundet "Ring P1".

Vad tror du att det här beror på?

– Det har jag aldrig fått några raka svar på. Och tro mig, jag frågar ödmjukt vad det beror på när jag har uppfyllt allt i kravlistan! Det kan vara någon typ av diskriminering eller rädsla eller så slår jag i det klassiska glastaket. Jag är kvinna, blatte, arbetarklass och från Rinkeby – det är en kvartett av identiteter som vissa har svårt att värdera och värdesätta. De säger att de vill ha någon som jag, men i slutändan väljs någon annan. Jag föredrar dock att vända alla nackdelar till fördelar.

"Jag är kvinna, blatte, arbetarklass och från Rinkeby – det är en kvartett av identiteter som vissa har svårt att värdera och värdesätta".
"Om man följer mig på sociala medier kan man kanske få intryck av att mitt liv är glamoröst för man får följa mig på glittriga galor. Men då ser man inte det ensamma skrivandet medan jag exempelvis är nere i tvättstugan och kör flera maskiner parallellt", säger Alexandra Pascalidou. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Hur då?

– Dessa nej har hjälpt mig att bryta ny mark, att inte vänta på någon annans barmhärtighet. Med en blick i backspegeln så är det tack vare detta som jag har blivit en kreativ och innovativ person som ständigt presterar. 

– När jag är ute och föreläser brukar de som ska presentera mig förvånas över att jag har så många titlar. Jag är journalist, författare, dramatiker, människorättsaktivist, programledare och så vidare. Men egentligen hade jag velat göra en enda sak hela vägen in i kaklet.

Vad hade du velat specialisera dig på?

– Jag älskar att intervjua människor i tv. Att komma nära. Jag är bra på att låsa upp och lyfta människor. Sanningen är att författarskapet gör mig deprimerad och ensam. Jag sitter hålögd och skriver och har ingen att bolla med förrän förlaget tar vid.

Så intervjuprogram för exempelvis SVT vore drömmen?

"Man kan få intryck av att mitt liv är glamouröst"

– Kanalen spelar ingen roll. Det är tv-mediet jag kan bäst. Du når ut bredare. Som frilans saknar jag att ha en redaktion med arbetskamrater att kunna ta en trefika med. Jag tar inga pauser. Å andra sidan har idékläckning blivit min bästa gren.

– Om man följer mig på sociala medier kan man kanske få intryck av att mitt liv är glamoröst för man får följa mig på glittriga galor. Men då ser man inte det ensamma skrivandet medan jag exempelvis är nere i tvättstugan och kör flera maskiner parallellt.

Alexandra Pascalidou på Kristallengalan i augusti i år. Foto: OLLE SPORRONG

Du sade förra gången jag intervjuade dig att det där med att man inte skulle vara sina prestationer är "medelklassbullshit"?

– Kommer man från arbetarklassen kan man inte bara vara. Sliter du inte och är strategisk har du inte råd med semester och gummistövlar till barnen. Du måste jobba dubbelt så hårt! Priset jag har fått betala för min klassresa är existentiell ensamhet. Jag bär med mig mitt Rinkeby och försöker ta med mig människor upp, men det är inte så enkelt. 

"Priset jag har fått betala för min klassresa är existentiell ensamhet".

– Mitt knep är att försöka lura mig själv att jag hör hemma i miljöer där jag egentligen känner mig främmande. Nyligen var jag på Jens Liljestrands releasefest på Bonniers Manilla. Där kände jag mig som en katt bland hermelinerna. Men jag försöker jobba bort det mindervärdeskomplex som jag är marinerad i. Jag kamouflerar min bräckliga sjlälvkänsla. Då jag för någon månad sedan tog med en manlig kompis från Rinkeby på ett adligt bröllop tyckte han att det var ett privilegium för de andra att få träffa honom. Så har jag aldrig tänkt. Det finns nog en genusaspekt i detta.

I "Mammorna" skriver du att du är mamma till tioåriga Melina som du hoppas ska inse sina privilegier tack vare att du, hennes mor, lyckades göra en klassresa?

– Ja, Melina har blivit en världsmedborgare. Hon rör sig lika hemtamt i betongen som i de finare salongerna och får access till miljöer som jag – som kom från ett dysfunktionellt hem i förorten – inte ens kunde drömma om. Jag märker att jag vill överkompensera Melina. Jag fick ensam ta mig till träningar, men jag följer Melina överallt.

Tioåriga Melina följer med mamma Alexandra Pascalidou till Bonniers representationsvilla Manilla på Djurgården. Foto: OLLE SPORRONG

– Jag kan dock fundera över om Melina kommer att få samma driv och bränsle som jag fick som barn. Jag ville ta mig ut, bort och fram: fly från min trångbodda och trasiga tillvaro. På 1980-talet fanns det fortfarande en massa gratisaktiviteter som vi betongbarn kunde syssla med. Nu har det blivit svårare att få en meningsfull fritid om man inte har resursstarka föräldrar.

 

LÄS MER: Alexandra Pascalidou: "Har aldrig haft en man att luta mig mot" 

 

En av de 20 mammor i din bok som gör starkast intryck på mig är den 46-åriga ensamstående fyrabarnsmamman Ellinor i Kronoparken i Karlstad. Hon jobbar som larmoperatör och har ringt polisen när hennes söner tagit överdoser hemma – och hon vägrar att skämmas för att hennes barn kämpar med drogberoende och kriminalitet?

– Ja, Ellinor är en förebild i att vägra skämmas. Många mammor lever i ensamhet och har ingen att dela kampen att rädda barnen med. Men Ellinor vågar bryta stigmat – och det gynnar även hennes barn. 

– Det finns en kvinnlig solidaritet, ett systerskap, i förorten som sällan kommer fram i mediebevakningen. De här kvinnorna delar med sig av det de har, om det så bara handlar om sjukpensionen eller underhållsstödet, för att få livet att gå ihop.

Det blev en bok av de kvinnoberättelser som SVT sade nej till att Alexandra Pascalidou skulle få göra en dokumentärserie om.

"Känslan av ensamhet är som en gammal tatuering"

"Ensamhet är mitt andranamn" sade du när jag intervjuade dig för två år sedan. Hur har det gått på partnerfronten sedan dess?

– Jag är välsignad med fantastiska vänner som tar hand om mig. Den där känslan av ensamhet är nog mer som en gammal tatuering som grundar sig i alla uppbrott under min tuffa uppväxt och klassresan som också är en sorts separation. 

– Jag har dejtat, men har inte hittat den rätte. Det verkar ta lite längre tid för mig att hitta hem.

Varför?

– Jag har nog påverkats av mina föräldrars dramatiska skilsmässa. Min mamma var en av de första grekiska kvinnorna i Rinkeby som skilde sig. Det var ett stigma och jag minns att granntanterna sade att hon aldrig skulle lyckas gifta bort sina tre döttrar. De där olyckskorparnas kraxande har förföljt mig och jag tänkte trotsa dem och visa att jag vägrar. Varje gång någon man har friat har jag tackat nej. Jag är seriellt monogam. Som längst har jag varit tillsammans med en person i 3,5 år. Nu när jag har mognat tänker jag att jag nästa gång hoppas våga stanna kvar i relationen och inte bli rädd. Jag vill ha en livskamrat som får mig att skratta!

Expressens Karin Sörbring intervjuar Alexandra Pascalidou om kärlek, litteratur och rötter. Foto: Karin Sörbring

En del kvinnor i offentligheten säger att det är svårt att dejta?

– Ja, det är inga köer utanför min dörr. Många säger "du är så stark, du verkar inte behöva någon". Och det stämmer kanske. Jag behöver inte någon för att klara mig, jag vill ha en livskamrat att ha kul med. Jag måste ju tro att det finns män som klarar starka kvinnor. En del väninnor säger att man ska vara som en hjälplös kattunge och få mannen att känna att man behöver honom, men jag är inget bra husdjursmaterial.

– Men jag är optimistisk och komiskt romantisk och vet att den rätte dyker upp en vacker dag.

https://www.instagram.com/p/BmlWYHeF_RI/?hl=sv&taken-by=pascalidou

Du har precis fått Bellmanpriset och "S:t Eriksmedaljen". Vad betyder det?

– Mina kompisar blev lite besvikna när de insåg att Stockholms stads pris "S:t Eriksmedaljen" inte innebar några prispengar, haha. Att jag fick 100 000 kronor för Bellmanpriset imponerade dock. De pengarna gick till mitt bostadslån, men jag ska ha en liten fest också.

 

https://www.instagram.com/p/BkcMl0pFRyK/?hl=sv&taken-by=pascalidou

– Att utomstående ser den röda tråden i mitt mångåriga engagemang och arbete är oerhört hedrande. Timpenningen när jag skriver böcker kan ligga runt en krona. Jag gör så mycket ideellt också genom "Kvinna till kvinna", "Mentor", "Läxhjälpen" och gratis föreläsningar i förorten att varje tillskott är välkommet.

 

 

Alexandra Pascalidous val

Fotboll - Ishockey

Thailand – Fjällen

Vin – Vatten

Soffa – Löpband

Köttbullar – Fiskgratäng

Flyg – Tåg

Kungen – Drottningen

Seriemaraton - Filmkväll 

Hudvårdsrutin - Tvål 

Retro - Trendigt

Deckare - Biografi

LÄS MER: Alexandra Pascalidous kritik mot SVT: "De brister i mångfald" 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!