Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Danny Saucedo om sin längtan efter barn

Nu berättar Danny Saucedo om den svåra tiden, vägen tillbaka, att hitta sig själv, tron på livet efter döden och om sin intensiva barnlängtan. Foto: Mikael Sjöberg
Danny och Molly Sandén. Foto: Jari Kantola
Danny är sugen på att skaffa barn. Foto: Robert Eklund

Han bröt ihop, gick in i väggen och sökte terapi.

Nu berättar Danny Saucedo om den svåra tiden, vägen tillbaka, att hitta sig själv, tron på livet efter döden och om sin intensiva barnlängtan.

– Det är klart att jag är sugen på barn, säger han.

Danny Saucedo

Namn: Daniel Gabriel Alessandro Saucedo Grzechowski.

Ålder: 29.

Bor: På Södermalm i Stockholm.

Familj: Mamma, pappa och bror. Flickvännen Molly Sandén.

Yrke: Artist.

Aktuell: Med albumet "Hör vad du säger men har glömt vad du sa".

"Hör vad du säger men jag har glömt vad du sa", det är rätt lång titel på en skiva. Hur tänkte du?

– Den meningen kom upp när jag och min bästis satt på min balkong och hinkade vin.

Du har döpt din skiva på fyllan?

– Haha, så är det. Men de orden stämmer bra in på mig. Jag är lite arrogant, på ett charmigt sätt. Jag är inte så brydd. Rycker på axlarna.

Varför sjunger du plötsligt på svenska?

– Jag har alltid vetat att jag skulle göra det, förr eller senare. Det är det språk jag uttrycker mig mest på. Alla känslor och sorger. När jag jiddrat med folk har jag gjort det på svenska. Det har varit terapi för mig, att byta språk.

Har du gått i "riktig" terapi också?

– Ja. Jag gick hos en kbt-terapeut som var ett fantastiskt bollplank.

Drömmen om en internationell karriär – är den helt över?

– Det är något som jag inte ens är sugen på. Jag vill inte bli större än jag är. Jag har inga världsambitioner, som jag hade tidigare. Jag fick det där kontraktet framför mig i USA. "Skriv på så går dina drömmar i uppfyllelse". Plötsligt ville jag inte längre. Jag kände så starkt att det var fel. Det var ett skivbolag som ville satsa stort, på mig, på min tonårsdröm. Det hade fucking hänt.

 

LÄS MER: Danny avslöjar nu sin hemlighet för fansen

 

Tror du att du kommer ångra dig?

– Jag vet att jag inte kommer göra det.

Hur försvarar du det för 20-åriga Danny, som ville ta över världen?

– Han är väldigt besviken. Men han fattar inte att han är en osäker kille som fyller tomrummet i sig med uppmärksamhet i stället för att älska sig själv. Jag blev helt beroende av uppmärksamheten. Ville bara ha mer och mer.

När slutade du vara beroende av den?

– När jag drog till USA, 2013. Jag insåg att jag fanns i många kopior där. Blonda eller brunhåriga killar som sjöng pop på spanglish. Jag kände mig inte originell. Samtidigt började jag ta tag i känslor jag inte hunnit bearbeta.

Vilka känslor då?

– Ett långt förhållande hade tagit slut. Jag hade inte haft tid att tänka på det, utan hoppat på en internationell karriär, flyttat till USA, träffat Molly. Jag hade inte tagit tag i problemen. Och det var då jag slutade fylla mitt tomrum med kändisskap, fans och pengar. För de sakerna kostar. De kostar familj, vänner och kärlek.

På vilket sätt sökte du bekräftelse innan?

– Sociala medier. Det är bara det man gör med Instagram och Facebook. Varför ska jag annars lägga upp en bild på min frilla? Jag vill ju att folk ska tycka att det är snyggt. Jag delar hellre med mig av sunda värderingar på Instagram än att min biceps vuxit en millimeter sedan den förra bilden.

Vad fick dig att inse det?

– När det inte fanns något flöde för mig att visa mig i, ingen att visa upp mig för, ingen i LA kände ju igen mig heller, då fick jag börja om från början. Det fanns tid över för mig. Tid att ta hand om den där tsunamivågen av känslor jag tryckt undan i så många år. 2012 och 2013 var de tuffaste åren i mitt liv. Det var slutet på eran av den där personen jag inte kände. Blinkdräktskillen.

"Dödsdräkten" i Melodifestivalen.

– Precis. Jag var så fast besluten att vinna det året att när jag inte vann tog det enormt hårt på mig, på mitt psyke. Fattar du? Jag kom två i Sveriges största tävling och fick den största hit jag någonsin haft. Jag såg det bara som en förlust. Det är tragiskt att en 26-årig kille mår så dåligt efter en sådan prestation.

Vad gjorde du?

– Låste in mig, låg i min säng i en vecka. Gick in i väggen. Jag ville sluta med musik, var ledsen och förvirrad, arg. Jag hade en plan som gick i kras. Jag är så tacksam för att den gjorde det. Jag fick en örfil av livet som tvingade mig att tänka efter, se på mig själv på ett annat sätt. Men hela det året var tungt. I den processen tappade jag bort mitt förra förhållande.

Och sen blev du programledare för Melodifestivalen?

– Ja. Då skulle jag försöka processa att förhållandet var slut, samtidigt som jag var programledare för Sveriges största underhållningsprogram. Jag minns ingenting från det. Alltså ingenting alls. Det är total black out. Jag försökte bara fly från att ta tag i saker. Jag var förgiftad i mitt huvud av mina känslor. Jag var väldigt egoistisk. Jag nådde botten. Och jag grät väldigt, väldigt mycket. När jag åkte till Los Angeles kom vågen av känslor över mig.

Känner du dig fri?

– Mer än för ett par år sedan.

Dina föräldrar skildes när du var liten. Din mamma försörjde och uppfostrade dig och din storebrorsa ensam.

– Ja. Hon var verkligen en lejoninna. En grym kvinna. Hon är asball. Hon är som Yoda, fett vis, men också rätt snurrig.

Har du tackat henne, eller vad man ska säga, för det hon gjort för dig?

– Ja och det gör jag fortfarande. Jag skickar sms till henne, och farsan, där jag tackar för livet. Jag vill inte ångra något. Vara sextio och fråga mig själv "varför sa jag inte det till mamma?". Istället skickar jag det jag känner direkt. Det är en lättnad att få säga det till sina föräldrar. Jag är trygg i mig själv, därför kan jag säga sånt till min omgivning. Men trygg blir man inte förrän man älskar sig själv. Jag förstår ju nu att jag inte älskade mig själv innan.

Gör du det nu?

– Väldigt mycket.

 

LÄS MER: Danny Saucedos fina hyllning – till mamma

 

Är det inte svårt att skriva känslomässig musik när man är lycklig?

– Jag är ju lycklig för att jag haft väldigt mycket sorg i mitt liv. Det är en sorg som... det är sorg i en relation. En relation som gick i kras på grund av mig. Jag har bearbetat det nu. Förlåtit mig själv.

På tal om förlåtelse. Har du lämnat katolicismen helt bakom dig?

– Jag har lämnat religion bakom mig. Den är ett mänskligt påhitt.

Vad tror du händer efter döden?

– Jag tror på ett liv efter livet. Jag vet att det finns. Jag är övertygad. Jag välkomnar döden. Jag är nyfiken på hur det är. Även om den gärna får komma när tiden är inne. Det ska bli ett äventyr att dö.

Lovar du det?

– Det lovar jag. Jag kan likna det vid en tv-apparat. Tv:n finns där, signalen kommer in, du får välja vilken kanal du tittar på. Kanske TV3? När din tv dör finns TV3 fortfarande kvar. Tv:n är paj men signalen finns fortfarande kvar. Så fungerar vi också. Vi är en signal som huserar i en apparat.

 

LÄS MER: Dannys vågade bild till flickvännen Molly

 

Jag får väl lita på dig då. Börjar du bli sugen på barn?

– Det är klart att jag är sugen på barn. Av den enkla anledningen att det jag lämnar på den här planeten är inte ett par fula Youtube-klipp med min snedblonderade frilla eller ett gäng låtar eller ett pojkband, det kommer att glömmas bort. Om hundra år är jag bortglömd. Det enda som finns kvar är mitt arv.

Dina barn.

– Mina barn. Och vilken typ av människor de är. Ja, jag vill verkligen ha barn. Jag tänker på barn varje dag. Jag vill ha barn för att de ska bli bättre människor jag är. Den dag mitt barn säger "farsan, du fattar inte", då har jag lyckats.

Hur menar du?

– Precis som våra föräldrar inte förstår vissa saker. Typ "oj, titta, två killar går hand i hand". Vi lever i ett öppnare samhälle nu än när de växte upp. När min unge flyger i väg på en surfbräda och säger "du fattar inte", då har jag gjort mitt. Mitt tak ska vara deras golv. Jag vill verkligen ha barn, bli en grym farsa och fostra en bra generation. Där befinner jag alltid i mina tankar.

 

 

Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.