Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Collin: "Helin väjer inte för tunga ämnen"

Sofia Helin. Foto: Ewa-Marie Rundquist

Depression, alkoholism och ett barn som dör i slutet av en graviditet.

Sofia Helin väjer inte för tunga ämnen och använder sin farmor som en röd tråd mot en förlösning från skammen.

Det är inga skratt eller lättsamma ämnen som avklaras när skådespelaren Sofia Helin sommarpratar.

Men varför måste det vara det?

Här handlar det i stället om att lösgöra sig från generationer av skammen kring depression och alkoholism.

Sofia Helin menar att man måste prata om saker för att det ska bli bättre. Hon om någon borde veta, för hon började gå i terapi redan som 12-åring och har sedan dess ett livslångt intresse av att gräva i sitt inre.

Lyfter sin fars alkoholism

Den röda tråden som hon använder rakt igenom sitt sommarprat är sin namne, farmodern Sofia Helin, som föddes i slutet av 1800-talet, tillbringade flera år på ett sinnessjukhus och förlorade ett av sina 11 barn vid födseln. Det är otroligt effektivt när hon jämför sig själv och de olika förutsättningar de båda hade för att hantera sina liv under olika tidsepoker. De har många gemensamma nämnare, men i dag finns det ju en helt annan hjälp att få när man drabbas av en depression.

Absolut starkast blir det när Sofia Helin själv berättar om hur hon förlorade ett barn i slutet av en graviditet och vänder sig direkt till sin farmor med frågor om hur hon hanterade det. Det är isbergsteknik när den är som starkast, för Sofia säger egentligen ganska lite om sin egen upplevelse, men den blir extremt tydlig och känslomässig i det fiktiva samtalet med sin farmor.

Sofia Helin lyfter sin fars alkoholism, sitt eget svårmod och knyter ihop allt med sin släkt.

Det är ett smärtsamt ärligt och vackert sommarprat och både melankolin och hoppet kommer att stanna kvar hos mig hela sommaren.

GETINGBETYG

Inledningen


En märklig terapiupplevelse i en källare i Gamla stan inleder Sofia Helins sommarprat. Hon får höra att hon ska ha blivit våldtagen i ett tidigare liv – något hon ifrågasätter. I inledningen nämner hon också att hon har gått i samtalsterapi till och från sedan hon var barn. Nyfikenheten slås på.

 

Känslorna


I detta sommarprat spelar just känslorna huvudrollen. Det är skam som ska begravas, terapi som diskuteras och tabubelagda ämnen som depressioner och svårmod som synas. Att förlora ett ofött barn bidrar också till starka känslor.

 

Skratten


Det är knappast för skratten som man lyssnar på Sofia Helins sommarprat, för det är allvarliga saker som avhandlas här. De uteblivna skratten gör sommarpratet ännu mer allvarsamt och viktigt.

 

Musiken


Blandningen av låtar är högst eklektisk, men fungerar ovanligt bra för att illustrera det som Sofia Helin vill säga i sitt sommarprat. Musikminnen från hennes tid som tidig tonåring i terapi blandas med Marilyn Monroe och en springlåt som fungerar bra mot mörka tankar. Alla låtar har en poäng.

 

Avslutningen


Här knyter Sofia Helin ihop säcken med hjälp av sin farmoders journalanteckningar från sinnessjukhuset. Hon föreställer sig hur hennes farmor hade skämts över att Sofia pratar så öppet om det tabubelagda, men poängen är just att våga prata om det svåra för att kunna tvätta rent familjesåret som aldrig har läkt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!