Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Claes Elfsbergs tragedi: Dottern död

"Hanna drabbades av virusorsakad livmoderhalscancer. Det verkar som att det är något som ökar i Sverige, trots att vi har vaccinationsprogrammet. Det finns ett vaccin mot HPV-virus som erbjuds unga flickor. Helst ska man ta det innan man debuterar sexuellt så att man har ett skydd. Det tycker jag verkligen att folk ska utnyttja", säger Claes Elfsberg.
Foto: VIKTOR AHLDÉN
"På något sätt blir sorgen annorlunda när det är ett barn man mister", säger Claes Elfsberg.
Foto: OLLE SPORRONG
Claes och Monica Elfsberg har varit gifta i 19 år. "Vi har verkligen kunnat prata om det som har varit svårt", säger Claes Elfsberg.
Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Fem månader efter dottern Hannas död orkar nu Claes Elfsberg berätta om förlusten. Han gör det för Expressens Karin Sörbring.
Foto: VIKTOR AHLDÉN
Claes Elfsberg hoppar in som vikarie några dagar i de sena "Rapport"-sändningarna. "Härligt att du är tillbaka. Du är den bästa", skrev till exempel en tittare på Claes Facebooksida.
Foto: SVT

Claes Elfsberg hyllas för sin comeback i "Rapport".

Men få tittare vet att han i februari i år förlorade sin dotter i cancer.

– När Hannas sjukdom kom tillbaka i ännu allvarligare form sade jag i från mig alla uppdrag jag hade för att kunna vara med henne. Efter en sådan här familjetragedi tar det ett tag innan man är på benen. Jag försöker jobba mig in i arbetslivet igen, säger den 69-årige programledaren.

Fem månader efter den 30-åriga dottern Hannas död orkar Claes Elfsberg berätta.

Vi ses över en kopp kaffe på konditori Ritorno i Stockholm, ett stenkast från hans och hustrun Monicas lägenhet där den stora flygel som Hanna brukade spela på står.

Claes har precis gått av sin helgtjänstgöring på "Rapport", ett återseende i rutan som möttes av många hejarop. 

– Ja, om man nu ska kalla det för "comeback", jag är springvikarie på sommaren. Det var ganska många människor som på Facebook och till SVT centralt hörde av sig med uppskattande kommentarer. Det värmde och var lite rörande. 

Claes Elfsberg hoppar in som vikarie några dagar i de sena "Rapport"-sändningarna. "Härligt att du är tillbaka. Du är den bästa", skrev till exempel en tittare på Claes Facebooksida.
Foto: SVT

Vad har det betytt för dig att börja arbeta igen efter det turbulenta år som du och din familj har genomgått?

– I din fråga ligger detta att min dotter blev sjuk och sedan avled den 27 februari i år. Hon blev sjuk redan för drygt ett år sedan, men när hennes sjukdom i oktober-november kom tillbaka i ännu allvarligare form sade jag i från mig alla uppdrag jag hade – det gällde både Sveriges Television och Sveriges Radio – för att kunna vara med henne. Efter en sådan här familjetragedi tar det ett tag innan man är på benen igen. Jag försöker jobba mig in i arbetslivet igen. Det går ganska bra. Det är kul att jobba och sakta börjar väl uppdragen rinna till igen. Men när man har varit borta ett tag och sagt nej till allting så märks det verkligen, då är man ju ersatt av någon annan. 

"Vår dotter ska ha en plats hos oss hela tiden"

En del beskriver att det blir en "vila" i sorgearbetet att ha ett jobb att några timmar om dagen tvingas fokusera sig på?

– Min upplevelse av sorg är att man väljer inte att tänka på det, den finns där. Ibland kan den ta överhanden, då kan man inte göra något annat än att tänka på det. Den finns där hela tiden. Men det är bra att vara i ett vanligt liv, att inte bara sörja, utan att även fungera. Det tror jag är något man måste bestämma sig för, vilken väg man vill ta i livet när man drabbas av en stor sorg. Ska jag bara grotta ner mig i den eller ska jag fortsätta leva? Min fru och jag har tillsammans bestämt oss för att vi måste fortsätta leva. Men vår dotter som är borta – det är inte min hustrus biologiska dotter, utan min – ska ha en plats hos oss hela tiden.

Claes Elfsberg berättar för Expressens Karin Sörbring om tiden då dottern Hanna var sjuk, om hennes bortgång och om tiden efteråt.
Foto: VIKTOR AHLDÉN

Hur då?

– En plats vid bordet. Vi pratar om henne hela tiden och skämtar om henne också. Man måste få vara både ledsen och glad, tillsammans med den person som har gått bort. 

Vissa tar bort alla bilder av den döda för att de inte orkar se?

– Nej, vi har försökt att hitta något mellanting. Hanna är verkligen med. Vi har dock undvikit att göra ett "altare" för henne. Ute på landet har vi till exempel planerat ett träd, "Hannas träd". Det vårdar vi ömt.

Vad är det för träd?

– Ett japanskt körsbärsträd. Hanna föddes den 5 maj och sådana träd blommar den tiden på året. Vi hoppas att det även kommande år ska blomma i samband med hennes födelsedag. 

"Hanna drabbades av virusorsakad livmoderhalscancer. Det finns ett vaccin mot HPV-virus som erbjuds unga flickor. Det tycker jag verkligen att folk ska utnyttja", säger Claes Elfsberg.
Foto: OLLE SPORRONG

En anledning till att du offentligt berättar om detta är att Hanna själv var öppen med sin sjukdom och redogjorde om detta i videoinslag på sin Facebooksida, men också att du vill att fler ska ge sina döttrar HPV-vaccin?

– Ja, Hanna drabbades av virusorsakad livmoderhalscancer. Det verkar som att det är något som ökar i Sverige, trots att vi har vaccinationsprogrammet. Det finns ett vaccin mot HPV-virus som erbjuds unga flickor. Helst ska man ta det innan man debuterar sexuellt så att man har ett skydd. Det tycker jag verkligen att folk ska utnyttja.

Det fanns inte när Hanna var liten. Jag vet att min 14-åring var en av de första som vaccinerades.

– Nej, Hanna missade detta och drabbades alltså av livmoderhalscancer. Först hade hon cellförändringar som doktorn trodde skulle läka ut av sig självt. Ett år senare var det redan cancer som började sprida sig. Det gick med en väldig fart för henne.

– I april 2017 fick hon behandling enligt konstens alla regler med operation, strålning och cellgifter. Hon fick behålla håret och tyckte så långt att behandlingen var rätt uthärdlig. Men vid en screening visade det sig att cancern tyvärr kommit tillbaka på en annan plats i kroppen.

Dottern blev immun mot cellgifterna

I lymfsystemet?

– Ja, uppe i halsen. Som sångare och musiker var hon rädd för att det skulle påverka sångrösten. Hon och vi andra tänkte inte att det skulle sluta så illa som det gjorde. Vi trodde in i det sista att behandlingen skulle fungera. Senare undersökningar visade att tumörerna minskade i storlek. Men som doktorn förklarade efteråt så blev cancern tydligen immun mot de här cellgifterna. Och när det hände så bara exploderade det. Det tog bara åtta dagar från det att Hanna fick beskedet att det fanns en spridning uppe i huvudet och ryggraden till dess att hon var borta. De sista dagarna på sjukhuset gjorde hon sin sista uppdatering på Facebook.

Fakta/Blev nyhetsankare för 43 år sedan

NAMN: Claes-Gösta Elfsberg.

ÅLDER: 69.

YRKE: Journalist, programledare.

BOR: Hyresrätt i Vasastan i centrala Stockholm, sommarställe i Stockholms skärgård.

FAMILJ: Hustrun Monica Elfsberg, 59, frisör. Barnen Jon, 42, David, 39, (från första äktenskapet). Dottern Hanna (från andra äktenskapet) dog den 27 februari i år, 30 år ung. Bonussonen Lucas, 36. Barnbarnen Linn, 13, Erik, 10, Frances, 1,5. Två bonusbarnbarn.

FÖDD OCH UPPVUXEN: I ett arbetarhem i Stockholmsförorten Svedmyra med en två år äldre syster, Ewa-Marie. Fick senare en åtta år yngre halvbror, Bernt (på mammans sida). Fem halvsyskon på pappans sida.

MAMMA VAR: Gertrud Larsson, född 1915, utbildad barnskötare, död 2001.

PAPPA VAR: Gösta Elfsberg, född 1909, lastbilschaufför och egenföretagare, dog 1972.

UTBILDNING: Gymnasiet på Norra Real. Oavslutade studier på Journalisthögskolan. 

KARRIÄR: Reporter på "Rapport" (1971), nyhetsankare på "Rapport" (1975) och senare "Aktuellt" (-2015). Tittarombudsman (2005-2008). Programledare för "Gomorron Sverige". "Köttberget checkar ut", "Dokument Utifrån", ett tiotal valvakor (svenska och utländska val), ett par galor och Nationaldagsfirandet. Personporträttet "Kungen 70 år: Ensamt majestät" (2016). 

INKOMST AV TJÄNST: 583 900 kronor (2016).

AKTUELL: Hoppar i sommar in som programledare för "Rapport".

Varför var det viktigt för Hanna att prata om cancern?

– Jag tror inte att jag ställde frågan varför, vi konstaterade mer tillsammans att det var viktigt för henne. Hon var öppen med det här, det var en del av hennes personlighet. Hon var en väldigt stark person, hade tydliga idéer. Hon bad också sin man att hålla Facebooksidan öppen efter Hannas död. 

Claes Elfsbergs dotter Hanna var öppen med sin sjukdom. Han berättar att hon ända in till slutet lyckades knyta nya vänskapsband.
Foto: Viktor Ahldén

Du har betonat att Hanna ofta hade en humoristisk knorr mitt i allt det tunga?

– Oja, hon gav med glimten i ögat andra tjejer hon lärde känna genom "Ung cancer" rådet att "spela ut cancerkortet" om något gick långsamt i relation till någon myndighet. Till och med när hon var sjuk byggde hon nya vänskapsrelationer med personal och andra patienter.

Mitt i det svåra höll hon en konsert för andra på sjukhuset?

– Ja, Hanna och en annan flicka som också hade drabbats av cancer var båda sångerskor och ordnade i samband med lucia i fjol en konsert i entréhallen på Radiumhemmet och sjöng julsånger och kompade varandra på piano. Det var väldigt trevligt. Nu är båda de flickorna borta, vilket var omöjligt att föreställa sig då de höll den där konserten. 


LÄS MER: Claes Elfsbergs tårar för sina svårt sjuka barn


Hanna bodde också en del hos dig under sjukperioden?

– Ja, ibland. När man får cellgifter är man känslig för infektioner. Annars bodde hon med sin pojkvän som hon också gifte sig med under den här perioden. Men ibland, när han var förkyld och så, flyttade hon hem till mig och min fru. 

Monica och Claes Elfsberg har haft stort stöd av varandra när två av deras fyra barn drabbades av allvarliga sjukdomar.
Foto: EXPRESSEN

Du sade redan när jag intervjuade dig i fjol att du har haft väldigt bra kontakt med dina vuxna barn, så det var inte bara Hannas sista tid som ni kom varandra nära?

– Hanna växte upp på annan ort, så jag fick kämpa lite grann för kontakten. Men när hon var färdig med sin utbildning valde hon att flytta till Stockholm och vi har haft jättemycket kontakt. Periodvis har hon bott hemma hos oss och vi har haft mycket roligt tillsammans. Eftersom hon var utbildad sångpedagog fick hon för sig att hon skulle lära mig att sjunga lite grann också.

Vad har du för stämma?

– Falsk (skrattar, reds anm)? Nej, det är väl baryton om man ska klassificera den. Vi har en flygel hemma som Hanna har ordnat dit.

– Det var väldigt intressant när Hanna gav mig sånglektioner: att ha sitt eget barn som lärare, att vända på auktoritetsförhållandena. För henne var det inga som helst problem att ta mig i örat och säga "nej, så där ska du inte göra". Hon var en otroligt duktig lärare. För mig var det lite bökigare att den här lillflickan helt plötsligt skulle undervisa mig och tala om hur det skulle vara. Men kul! 

Hann några fysiska reaktioner – som ryggskott eller sömnbrist –  i kapp dig efter Hannas bortgång?

– Njäe, det var snarare det psykiska, sorgearbetet. Jag hade tur att bli rekommenderad en väldigt bra sorgterapeut som jag pratade med som hjälpte mig att bena ut vad sorg är. Men sorg har en förmåga att slå till igen. När man tycker att "nu har jag klarat av det här och lärt mig att leva" så är det inte är säkert att det håller i all evighet. Det är möjligt att jag får gå tillbaka till honom igen.

– På något sätt blir sorgen annorlunda när det är ett barn man mister. 

"Sorgen annorlunda när det är ett barn man mister"
"Det är möjligt att jag får gå tillbaka till sorgterapeuten igen", säger Claes Elfsberg.
Foto: Viktor Ahldén

Hur mår du nu?
– Jag vet inte, jag kan inte svara på den frågan. Det varierar från dag till dag. Men jag vet att jag är lyckligt lottad som har väldigt många andra människor som jag tycker om och träffar ofta. Sorgen blir lika stor för alla när man mister någon, men om det finns glädje i den andra vågskålen gör det livet mer uthärdligt och lite lättare att leva.

När vi träffades i fjol berättade du att två av Monicas och dina barn hotades till livet av allvarliga sjukdomar. Hur är det med det andra barnet nu?

– Min hustrus biologiske son är nu opererad och färdigbehandlad och han blir stadigt bättre även om han själv hade hoppats att det skulle gå lite fortare. Det är 2,5 år sedan han opererades nu. Det verkar inte vara någon risk att sjukdomen ska komma tillbaka.

– Rent statistiskt är det lite mycket att två av fyra barn i familjen har drabbats av besvärliga sjukdomar. 

Vad har det betytt att ha Monica vid din sida i det här läget?

– Oj, oj, oj... Det kan inte överskattas. Hon är en väldigt klok person och vi står varandra nära. Vi har verkligen kunnat prata om det som har varit svårt. Hon stod också Hanna väldigt nära och hade funnits i Hannas liv sedan Hanna var sju år. 

Vad har varit mest till hjälp?

– Att folk har vågat prata om det. Det är bara jobbigt om människor inte törs fråga vad som hänt eller hur man mår. Jag blir glad över frågan, även om jag inte mår bra.

Har fått stöd av många vänner

En del sörjande har sagt att praktisk hjälp som gräsklippning eller att någon kommer över med mat betyder mycket?

– Precis det hände oss. Några nära vänner kom över med alla ingredienser och lagade maten. Efteråt dukade de av och ställde in allt i diskmaskinen. Väldigt uppskattad!

– Vid Hannas begravning i Arvika var det en enorm uppställning. Det var en sångar- och blomsterhyllning utan dess like. 

Och så fick ni in en bra slant till forskning?

– Ja, det kom många bidrag till cancerforskningen och till "Ung cancer" som Hanna var med i. Den föreningen gör väldigt mycket nytta. 

– Jag kom att tänka på en sak till i anslutning till Hannas begravning. Hannas man är finsnickare och han gjorde en fantastisk sak som en kärleksgåva. (Claes röst spricker, reds anm). Han byggde Hannas kista. Vi har ganska tät kontakt med honom. 

Hennes grav finns i Arvika?

– Ja, det var hennes eget önskemål. Jag har varit där även efter begravningen. För mig personligen är inte gravplatsen det viktigaste. Hanna lever här inne (Claes klappar med handen på sitt hjärta, reds anm), jag har henne med mig hela tiden.


Fotnot: Hannas man har godkänt att Claes berättar om sorgen.

Claes Elfsberg berättade redan i fjol för Expressens Karin Sörbring att två av hans fyra barn var allvarligt sjuka.
Foto: OLLE SPORRONG

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.