Christer Sjögren om sin stora kris

Christer Sjögren berättar nu om sin stora kris.
Foto: Sven Lindwall
Christer Sjögren och hustru Birgitta.
Foto: Suvad Mrkonjic
Christer Sjögren har sålt 13 miljoner skivor.
Christer Sjögrens bok "Får jag lov att berätta?"
Sjögren tillhör av Sveriges mest kända artister.
Foto: Ekerlids förlag

Han har sålt 13 miljoner skivor, gjort succé som von Trapp i "Sound of music" och sommarpratat.

Nu summerar Christer Sjögren sitt liv och tackar sin lyckliga stjärna att hustrun Birgitta finns kvar vid hans sida.

– Jag är och var jättekär i Birgitta. Min stora rädsla var att hon skulle tröttna och tvinga mig att välja på henne och musiken, men den frågan kom aldrig, säger den 66-årige artisten.

Christer Sjögren har just kommit tillbaka till hotellrummet på Scandic Helsingborg Nord efter att ha gått en långpromenad i solskenet med turnékollegerna Magnus Johansson (på trumpet) och Marcos Ubeda (pianist och kompositör).

Om bara några timmar ska trion sätta sig i bussen mot Asmundtorps kyrka nära Landskrona och framföra nyskrivna låten "Här och nu" och många andra sånger. Och precis som på alla andra orter där "I juletid 2016" uppträtt sedan turnéstarten den 12 november är det utsålt.

– Det är skönt att vara på plats ungefär tre timmar i förväg för att repetera igenom materialet med de lokala körerna och göra soundcheck. Jag har gjort så många olika konstellationer av julkonserter och visst kan stora produktioner ha sina tjusningar, men det här är den trevligaste turné jag har gjort. Det blir en speciell värme och gemenskap i kyrkorummen och en blandning av skratt och gråt, säger Christer Sjögren.

Du har sagt att du är "en självplågare av rang". Hur mår du så här timmarna innan du ska upp på scenen?

– Jag mår utmärkt, men det beror mycket på vilket sammanhang det är jag ska uppträda i. Mitt ordningssinne och kontrollbehov gör att jag uppskattar en så här välorganiserad och välrepeterad turné och det är trevliga pojkar jag reser med. Jag känner yrkesstolthet och vill att folk ska trivas. Jag skulle inte stå ut med mig själv om jag stod och halvlevererade.

Christer Sjögren om rädslan för att folk ska tro att han har dubbelhybris när han ger ut en självbiografi

Hur ofta är du nöjd efteråt?

– För det mesta, jag fungerar så. Självplågare är jag mest om det är stora produktioner där ett vårdbiträde kanske lagt stora pengar för att komma och lyssna.

Du skriver i "Får jag lov att berätta?" att du är rädd att folk ska tro att du fått dubbelhybris nu när du kommer med en andra biografi?

– Det undrar jag fortfarande. Då bokförlaget först ringde upp sade jag nej, för jag skrev ju en biografi för 22 år sedan och visste vilken lång process det är. Man kan inte bara skumma på ytan utan får gräva i sig själv på ett jobbigt men bra sätt. Men det är nyttigt att ta med såväl negativa som roliga pusselbitar, alla dessa livserfarenheter blir till slut en tillgång. De flesta går runt och är rädda för att bli "avslöjade" som bluffar. Jag står för alltihop och känner en tacksamhet och ödmjukhet inför att jag fortfarande får hålla på med det jag älskar.



Christer Sjögren har sålt 13 miljoner skivor.
Foto: Ekerlids förlag


LÄS MER: Lotta Engbergs samtal till Christer Sjögrens fru


En episod handlar om taxichauffören Krister som samma dag som landet var tapetserat med löpsedlar om tringeldramat och kärlekskrisen då du 1991 hade en romans med Lotta Engberg ville prata med dig om hur han träffat sin sambo Lotta på en av Vikingarnas spelningar...?

– Just där och då önskade jag nog att jag skulle få vara i fred, men jag försöker påminna mig om hur det var när jag var ung och såg en kändis som jag tidigare kanske bara sett på tv. De flesta som tar kontakt är snälla och jag anstränger mig för att aldrig vara otrevlig.

Du beskriver i biografin att du har ett särskilt körschema för i vilken ordning du ska åka med din "Chevrolet Caprice -93", "Porsche 911 Jubileum -04" och dina tretton andra ögonstenar i det 290 kvadratmeter stora garaget på Hammarö?

– Ja, jag har ett körschema och en liten blå bok i handskfacket till varje bil där jag skriver ner vad jag gör, när jag bytt olja och då bilen blivit varmkörd senast. Det är för bilarnas bästa. Att jag inte har en oljefläck i garaget har med min uppväxt att göra. Man fick jobba hårt för att ha råd att köpa något när jag var ung och då gällde det att vara rädd om grejerna.

Mamman låg och grät i sovrummet

Hur var det att växa upp med en mamma som hade psykisk ohälsa?

– Hon hade även en god, sprallig och humoristisk sida. Men då den där tunga sidan kom fram och hon hade humörsvängningar eller låg och grät i sovrummet var det lätt att tro att det berodde på något som jag hade gjort. Jag brukade ta med min lillasyster Anita ut och titta i skyltfönster för att mamma skulle få vila. I dag pratar man tack och lov mer om psykisk ohälsa.

Du skriver att du aldrig har sett din pappa, som skildras väldigt kärleksfullt, gråta. När gråter du själv?

– Jo, men det gör jag. Jag tycker att det är en fördel att ha tillgång till sina känslor och kunna både gråta och skratta. Ser jag en bra film kan tårarna till exempel komma.


LÄS MER: Christer Sjögren om hur tufft det var när föräldrarna dog


Som barn hade du svårt att sitta stilla och biologiläraren skrek då du inte hade gjort läxan "tro mig, det kommer inte bli något vettigt av dig!"

– Självförtroendet och självkänslan var inte på topp före den incidenten heller. När han sade så trodde jag att han hade rätt, att jag var kass. Självförtroendet byggde jag upp när jag insåg att jag kunde något och hittade en gemenskap i musiken. Jag hade en plågoande som mobbade mig till dess att jag utmanade honom på en plats bakom skolan. Jag var verkligen ingen slagkämpe, jag ville bara att glåporden skulle dö ut, men till slut blev jag uppfylld av så mycket ilska att jag inte längre brydde mig om jag riskerade att förlora tänderna i kampen. Då vi möttes den där dagen vände den andra killen och sprang. Jag känner starkt för dem som blir mobbade. Barn kan vara otroligt elaka och vuxenvärlden väljer ibland att inte se det.



Christer Sjögren berättar om alkoholen.
Foto: Sven Lindwall

Sjögren om alkoholen: "Först var det oskyldigt och trevligt"

Hur var resan från storkonsument av alkohol till att utveckla en beroendesjukdom?

– Om man använder alkohol tillräckligt länge tror jag att vem som helst åker dit på det. Jag tyckte inte att jag var den i gänget som drack mest och ingen i banden använde alkohol på scenen. Först var det oskyldigt och trevligt.

I boken framstår det som att du har full kontroll över sjukdomen, men att du inte är helnykterist?

– Många som har haft de här problemen har nolltolerans och tar aldrig mer ett glas, bara för att eliminera risken för återfall. Sedan vi jobbade med boken för något år sedan har jag nog inte ens tagit ett glas vin till helgmiddagen. Jag vill inte gå ut och säga att det är okej att göra det, det finns många som åker dit på att ta ett litet glas.

I tillfrisknandet ingår ofta återfall. Du beskriver en incident 1999 där du dövade ångesten under inspelningarna i Kenya inför "Världens barn" med alkohol. Hur har det fungerat sedan dess?

– Jag hade ett gravt återfall 1999 och det var på ett sätt bra för då får man känna hur det var. Sedan dess har jag inte haft några återfall i den bemärkelsen, jag har några gånger brukat alkohol utan att åka dit. Skillnaden i dag är att jag mår så mycket bättre och tar hand om min hälsa. Men så dricker jag i princip heller aldrig.


LÄS MER: Vikingarna-idolen berättar om beroendesjukdomen


Du framhåller att du trots uppväxten i ett arbetarhem som alltid saknade pengar inte tycker att du har gjort någon klassresa?

– Jag har aldrig lämnat arbetarklassen, jag är fortfarande den pojken - om jag får kalla mig för det. Jag är en vanlig kille som har ett ovanligt jobb och som det gått väldigt bra för. Visst har jag fått uppleva en framgångsrik karriär och visst hade vi det fattigt när jag var barn, men jag har aldrig satt mig på några höga hästar eller tagit avstånd från mina rötter. I dag har jag råd med i stort sett vad jag vill, inom hyfsat normala gränser. Det är en sådan sak som jag inte tar för given.

Du bjöd ut din hustru Birgitta på dejt då ni som 19-åringar började prata på Domus där hon var expedit. Vad betyder hon för dig?

– Väldigt mycket! Vi har hållit ihop i vått och torrt och betytt mycket för varandra. Hon är mitt stora stöd i livet.

Christer Sjögren om äktenskapliga krisen och vägen vidare

Du beskriver i boken att ni avstod från att försöka få fler barn än ett för att ni båda växte upp i fattiga hem. Och du konstaterar också att det går upp och ner i en så lång relation?

– Vi hade ju en riktig kris en gång, det står det om i boken (1991, då Christer hade en romans med Lotta Engberg, reds anm). I svåra lägen får man tänka på varför man en gång blev ett par. Har man de linserna på sig är det lättare att kämpa på. Birgitta och jag har mestadels haft det väldigt positivt. Jag är ingen elak jävel och det bidrog säkert till att hon var storartad nog att förlåta när jag gjorde saker jag inte borde ha gjort. Tillsammans har vi försökt att göra livet ljuvt för varandra. Det är nog heller inte så lätt att hitta en annan människa som man passar med på det sättet.

Men som dansbandsmusiker måste du ha exponerats för många frestelser. Hur hanterade du dem?

– Vi jobbade på en hög nivå och allt skulle alltid fungera. Det hände att vi drack alkohol tillsammans efter framträdanden, ibland mer och ibland mindre. I övrigt var det ganska lugnt. Att vi när vi stod på scenen och sjöng om kärleksbudskap skulle skicka ut några varma blickar hörde till, men det hade Birgitta inga problem med, sådana var spelets regler.

– Jag har alltid brytt mig om Birgitta och velat ha just henne och jag tror att hon också har velat hålla fast vid mig. I dag är vi väldigt glada över det. Vi har varit ihop i 47 år och det är klart att det blåser ordentligt på vägen ibland, men vi vill leva ihop livet ut och har en härlig relation.

Fakta/Har fått den norska orden "Riddare av förste klass"

• NAMN: Hans Christer Sjögren.

• ÅLDER: 66.

• YRKE: Artist.

• BOR: I 350 kvadratmeter stort arkitektritat hus på Hammarö, Karlstad.

• FAMILJ: Hustrun Birgitta Sjögren, 66, pensionerad banktjänsteman. Dottern Charlotta, 46. Barnbarnen Norah, 11, och Nellie, 5.

• INKOMST AV TJÄNST: 438 949 kronor (2015).

• FÖDD OCH UPPVUXEN: I en arbetarfamilj i Hagfors. Har en sju år yngre syster, Anita.

• FÖRÄLDRARNA VAR: Eivor Sjögren, kontorist (dog 1982, 54 år gammal), och Hans Sjögren, lastbilschaufför/vaktmästare (dog 2010, 85 år gammal).

• UTBILDNING: Nioårig grundskola. Lumpen på F6 i Karlsborg.

• KARRIÄR I URVAL: Serviceman på mack. Startade första dansbandet, "Jonny-Christers", för 52 år sedan. Värvades 1965 till "Jupiters", 1968 till "Pelles" och 1978 till "Vikingarna".

• AKTUELL: Med självbiografiska "Får jag lov att berätta? Kramgoa minnen från Christers garage" (medförfattare Per Berg, finns även som ljudbok, Ekerlids förlag) och turnén "I juletid 2016" som pågår till 15 januari.

PS Så var mötet

Jag läser massor i jobbet, men "Får jag lov att berätta?" är så bra att jag inte vill missa en stavelse. I stället för att skumma igenom biografin lusläser jag den och släcker lampan först klockan fyra på morgonen. Christer Sjögren är en berättare av rang och han förmedlar sin historia ärligt och intressant, utan att försöka skönmåla eller skryta. Mitt redan positiva intryck förstärks då Christer Sjögren när den avtalade intervjutiden har gått ut utan knot bjussar på en timma till med motiveringen att han som yrkesman känner respekt för en annan yrkesperson som försöker göra sitt jobb grundligt. Trevligare person får man leta efter!

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.