Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Briljant, Bob Dylan

SPELADE GITARR IGEN – I VIT HATT. Bob Dylan gör en klubbspelning på Debaser – och det låter fantastiskt. Som en mafiosoboss i sin vita hatt är han respektingivande och han verkar ha kul, skriver Expressens Anders DahlbomFoto: EXPRESSEN
BOB DYLAN
Debaser, Stockholm
Och så står han plötsligt där. I vit rund hatt och stilig svart gåbort-kavaj stirrar Bob Dylan småsurt på gitarrsträngarna. Visst känns det overkligt när en av rockhistoriens största står några meter bort på en klubbscen. Konnässörerna i lokalen tycker det är nästan lika anmärkningsvärt att Dylan spelar elgitarr, det har han tydligen inte gjort på några år.
KONSERT:
BOB DYLAN
Debaser, Stockholm

Det är ju så
– allt i livet är relativt, alldeles särskilt Bob Dylan. För mannen på gatan kan Dylan live vara ett mysterium av förvrängda klassiker från förr, dåligt ljud och kasst spelande. På den tokslutsålda Europapremiären finns inga noviser och ganska snabbt går det att inse tre saker:
1) Dylan och bandet (fem män varav fyra i huvudbonad och grå kavaj) har repat.
2) Dylan sjunger väldigt bra.
3) Dylan verkar ha kul. Han spelar gitarr hellre än okej, men ger inte upp förrän halvvägs in. Han smågungar över pianotangenter och kväver flera gånger ett leende. Och så sjunger han alltså smått fantastiskt kvällen igenom.

Blir det då en riktig klassiker?
Nja. Jag hade gärna hört fler nya låtar och färre elpianoattacker. Några gånger sackar farten och stämningen likaså. Men ändå. ”Tangled up in blue” låter som en explosion, ”Thunder on the mountain” svänger av sig själv.

När allt är klart lyfter Dylan på hatten.
  Han ställer sig framför sin bandstyrka och ser ut som en mafiosoboss. Hård, nöjd, respektingivande. Det har han all anledning till.