Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Brander: Så bra är den nya "Hunger Games"

Jennifer Lawrence på en bild från "Hunger Games: Mockingjay del 1". Foto: Murray Close
Donald Sutherland spelar president Snow. Foto: Murray Close
"Peeta har vuxit från tämligen ointressant till allt mer spännande", skriver Maria Brander om Josh Hutchersons karaktär i sin recension av "Hunger Games: Mockingjay del 1". Foto: Murray Close

Den färggranna spelvärlden har stängt.

I den tredje "Hunger games" stiger vi ned i mörkret, och famlar i krigsdamm, olja och stål.

BIO

"HUNGER GAMES: MOCKINGJAY DEL 1"

Äventyr

USA.

Av: Francis Lawrence.

Med: Jennifer Lawrence, Julianne Moore, Philip Seymour Hoffman, Woody Harrelson, Donald Sutherland, Liam Hemsworth, Josh Hutcherson.

Längd: 2.05.

Från: 11 år.

Så bra är skådespelarna

JENNIFER LAWRENCE

En hjältinna med fler dimensioner får man leta efter. Lawrence tvetydiga utstrålning växlar mellan attraktiv hjältinna och kysk Jeanne d'Arc. Ena stunden är hon en rädd tonåring, den andra en revolutionsledare. Att se Lawrence växla mellan temperamenten är ett nöje i sig.

 

JULIANNE MOORE

Spelar Coin, tuff president i distrikt 7. En torris-karaktär som kanske inte är världens mest tacksamma. Samtidigt är det intressant att se en kvinna i en typisk pondusroll, och mot slutet får även Moore chans att visa upp några nyanser av empati.

 

PHILIP SEYMOUR HOFFMAN

Filmen tillägnas den avlidne Hoffman, och det gör faktiskt lite ont att se honom. Vilken begåvning. Vilken förlust. Här är han lite mer nedtonad än i förra filmen, vilket kanske minskar underhållningsfaktorn. Samtidigt är det spännande att se med vilka otroligt små medel Hoffman kunde forma en karaktär. En sned mungipa, ett ögonkast – det är allt som behövs.

 

JOSH HUTCHERSON

Peeta-karaktären har vuxit från tämligen ointressant till allt mer spännande. Här är han inte med särskilt mycket, men det lilla vi får se får det att isa i blodådrorna.

Katniss Everdeen har räddats från Hungerspelen och förts till det som återstår av distrikt 13 – en krigsbunker långt, långt ner i underjorden. Här får hon inte riktigt den hjälp mot posttraumatisk stress hon behöver, utan pressas i stället till att ta på sig rollen som revolutionens frontfigur.

Men den rätta glöden saknas, och det är först när Katniss får se hur hennes forna hemtrakter förvandlats till en masskyrkogård, ett Hiroshima, som en ny eld tänds inom den helgonlikt uppoffrande hjältinnan.

 

Så jättemycket mer händer det faktiskt inte. Den tredje boken i Hungerspelstrilogin har för bioduken delats upp i två delar, vilket gör att filmen mycket känns som en maffig uppbyggnad inför la grande finale. Det hade jag kunnat gnälla om, men vet ni, det gör mig faktiskt inte så mycket. För stillaståendet har en effekt. Det är känslan av att stå inför något stort. Det djupa andetaget före hoppet från tian. De där sekunderna innan en uppskjuten raket exploderar på himlen.

Dessutom är det en raffinerat konstruerad fantasivärld, kanske den snyggaste jag vet, med sin Star Wars-kryddade cyniskt grå realism, där till och med de goda är kalkylerat manipulativa. Bäst i grenen är (som vanligt) Philip Seymour Hoffman som lyckas vara både slipprig och sympatisk bara genom att lyfta på ett ögonbryn.

 

Just i och med den begränsade handlingen är detta också mycket skådespelarnas film, och turligt har den här tunga uppsättningen så mycket Oscarfaktor att de närapå hade kunnat bowla med statyetterna på inspelningen. Alla bidrar med välkryddade prestationer från Woody Harrelsons nyktra alkis till Julianne Moores pragmatiskt lagda president.

Men klarast i mörkret lyser Jennifer Lawrence. Hennes starka närvaro, brinnande ilska och gnistrande tårar får mig till slut att tänka på alla verklighetens krigszoner. I dagar som dessa känns det som en tanke att den tredje Hunger Games-filmen är den helt klart mörkaste hittills.