Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Brander: En underbar idé i mörkare tider

Jag blir faktiskt tårögd. Vilken underbar idé att i dessa mörka tider, göra en julfilm om hur en vardagsdysfunktionell familj förenas över julbordet och kämpar med att älska varandra, alla olikheter till trots.

"En underbar jävla jul"

Dramakomedi

Sverige. Av: Helena Bergström.

Med: Robert Gustafsson, Maria Lundqvist, Anton Lundqvist, Anastatisos Soulis, Rakel Wärmländer, Helena Bergström, Inga Landgré.

Längd: 1:48. Från: 7 år.

Så bra är skådespelarna

Robert Gustafsson



Det är befriande att se Gustafsson lämna sina roliga gubbar, för att göra den så i verkligheten rotade vita medelålders mannen från samhällets toppskikt. Prestationen är en elegant balansgång som vibrerar mellan känslor av kärlek, sorg och rädsla.

Maria Lundqvist



Passar perfekt i rollen som Ulfs fru och Oscars mamma. Slits på ett trovärdigt sätt mellan de båda, och utgör tillsammans med Gustafsson även ett väldigt fint kärlekspar med allt vad det innebär efter ett liv tillsammans.

Anton Lundqvist



Spelar den lite skörare och känslosammare parten av det unga paret. Oscars minspel växlar mellan osäkerhet och ilska, så att det gör ont i hjärtat. Spännande att se honom i replikskiften med sin mamma, både i verkligheten och på film.

Simon och Oscar (Soulis och Lundqvist) är det yngre paret som för första gången bjuder hem till renoveringsobjektet de köpt tillsammans med Cissi (Wärmländer), vännen som väntar deras gemensamma barn. En familjekonstellation som släkten inte är helt och hållet bekväm med, eller ens är helt insatt i. Men på julafton, glädjens högtid, då ska alla hemligheter ut i ljuset.

Med välbekant släktkalasångest anländer gästerna rustade med obekväma festkläder och kallpratsfraser. Ett kamouflage som inte håller särskilt länge. Inte när alla är allt från nydumpade och frånskilda, till invandrare och Sverigedemokrater. Men svårast är det kanske för Ulf (Gustafsson), Oscars pappa, som är lite av en högpresterande släkting till Fredrik Backmans ”Ove”. Han är åklagare, bor i hus i Alingsås, och verkar skräckslagen inför livet utan ordning och reda. Det är en fantastisk roll, klockrent spelad av Gustafsson i svartaste komik.

 

LÄS MER: Helena Bergström i dubbla roller

 

Så kommer glöggen och skinkan, för att fullända den julfrid som den unga familjen så tappert försöker åstadkomma: Trädgården är överjordiskt vackert pyntad, och huset, som råkar vara ett intakt dödsbo, känns som fyllt av tidigare julars andar.

Karl-Bertil Jonsson-melankolin vilar tung över rummen, där vi flyter från en dialog till en annan, i samtal med känsla för naturlighet och bittersöt tajmning. Det är som att alla bär på en personlig sorg, som blir ful och arg, så fort den lämnar hjärtat.

 

LÄS MER: Brander: osmakliga skämt om kvinnoförtryck

 

Den orealistiska upplösningen är visserligen både sockrad och smörad, kanske lite i överkant. Men det är ju jul! Och årets mest magiska tid, har traditionellt plats både för extra sött, vapenstillestånd och kanske till och med försoning.

Det vi denna Fanny Alexander-jul, får se i den lilla världen, önskar jag hett att vi fick se också i den stora.

 

 

Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.