Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
SPOILER ALERT

Så bra är Netflix Jupiter’s Legacy med Josh Duhamel, Ben Daniels och Leslie Bibb

Netflix ”Jupiter’s Legacy” baseras på serietidningen av Mark Millar och Frank Quitely. På bilden syns Josh Duhamel, Ben Daniels och Leslie Bibb, som gör tre av huvudrollerna. Foto Steve Wilkie/Netflix

Netflix ”Jupiter’s Legacy” är stundvis klumpig, rör sig emellanåt framåt med Spielberg-vindar i ryggen och klarar sig bättre än vad man först kan tro. Räkna med att det kommer fler avsnitt. 

Mark Millars och Frank Quitelys ”Jupiter’s Legacy” och ”Jupiter’s Circle” är två av de följetonger i serietidningsvärlden som slukat mest av min tid de senaste åren. Ibland är vissa av numren bland de bästa jag läst. Vissa stunder avskyr jag varenda ruta. 

Med Netflix-serien ”Jupiter’s Legacy” lär det bli likadant. 

”Jupiter’s Legacy” utvecklades först av Steven S. DeKnight. Han ersattes av Sang Kyu Kim. Det som är riktigt noggrann kan säkert upptäcka att tonen blir aningen annorlunda halvvägs in i serien, men även om så, så är det inget som stör. Som med allt Mark Millar gör vilar ”Jupiter’s Legacy” på ett grundmurat fundament. 

Under åtta avsnitt flyttar sig ”Jupiter’s Legacy” fram och tillbaka mellan årtionden för att berätta om jordens första superhjältar och deras barn. Seriens stomme är det familjedrama som utspelas i ett USA i ständig förändring. I dag, på ytan och på sociala medier, gäller svart och vit, medan seriens tematik vill röra sig i det gråa. Som superhjälte, varför gjorde du inget åt nazisterna och koncentrationslägren? Varför bara stoppa bankrånare när du med dina krafter kan hjälpa svältande barn? En moralisk diskussion, i serien skriven så att ingen kan missa den. 

Också: en äldre generation ställd mot en yngre, där den senare inte är helt förtjust i vad den andra står för och hur de agerar. Grejen, åtminstone i ”Jupiter’s Legacy”, är att ingen av dem har fel. Det finns fördelar och nackdelar med bådas normer och etiska levnadsregler. 

David Julian Hirsh, Mike Wade, Leslie Bibb, Josh Duhamel och Ben Daniels och Matt Lanter i ”Jupiter’s Legacy”. Foto: Netflix

Josh Duhamel och Leslie Bibb spelar Sheldon och Grace Sampson, mer kända som The Utopian och Lady Liberty. Paret har två barn, Brandon och Chloe. I premiäravsnittet tar Brandon – hans superhjältenamn är The Paragon – ett beslut i stunden som hotar splittra familjen, som sedan tidigare kämpar med högt ställda krav, en dynamik som börjar krackelera och möjliga framtida vägval. De har alla rebelliska drag i sina personligheter, vilket kommer visa sig på olika sätt. 

Samtidigt berättas, i ett antal flashbacks, hur Sheldon och Grace, Sheldons storebror Walter Sampson (Ben Daniels) samt George Hutchence (Matt Lanter), Richard Conrad (David Julian Hirsh) och Fitz Small (Mike Wade) fick sina superhjältekrafter och bildade The Union. Det är seriens äventyrsdel. Då, men samtidigt vara emellanåt, känner man hur berättelsen blåser med Spielberg-vindar som inspiration. Vi vet vad som ska ske, men inte hur. Spänningen gör att de klumpigare delarna som utspelas i seriens nutid blir lättare att handskas med.

Det är i flashbackdelarna som Ben Daniels – han känns bland annat igen från ”The Crown” – kommer mest till sin rätt. Tänk Errol Flynn, medan Josh Duhamel är som en blandning av James Stewart och Gary Grant, åtminstone utseendemässigt. I nutid har de i stället överraskande usel makeup, som ändå, när man har accepterat de värsta bitarna, har ett slags förhöjd effekt på serien. 

När ”Jupiter’s Legacy” tagit slut finns ingen dörr kvar att öppna för en fortsättning, då det är så givet att serien vill och säkerligen kommer få ytterligare avsnitt. Att skotten Mark Millar har ett perspektiv från vilket han tittar in på USA och skriver om det han ser och det som varit i stället för en författare som själv är mitt uppe i det har alltid potential att skapa intressanta konflikter och berättelselinjer. På åtta avsnitt är det svårt för seriens manusförfattare att nå hela vägen dit, något som en möjlig säsong 2 förhoppningsvis kan ta tillvara på bättre. 

Ändå, och trots de svagheter serien dras med, är ”Jupiter’s Legacy” den sortens tv som görs lite för sällan: slappt engagerande, tar-sig-själv-på-för-stort-allvar-allvarlig och möjlig att släppa när som helst utan att det känns som en besvikelse eller slöseri med tid.

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om Netflix tv-serier

# ”Jupiter’s Legacy” hade premiär 7 maj på Netflix. Steven S. DeKnight var först seriens showrunner, därefter, efter vad som beskrevs som ”kreativa åtskillnader”, tog Sang Kyu Kim. Svensk-franska regissören Charlotte Brändström har regisserat två av seriens åtta avsnitt. På rollistan finns bland andra Josh Duhamel, Ben Daniels, Leslie Bibb, Elena Kampouris, Andrew Horton, Mike Wade och Matt Lanter. Netflix-serien baseras på serietidningen av Mark Millar och Frank Quitely.