Ett större och mer övergripande tema. Nya rollfigurer – bland annat två polisaspiranter. Efter tittarsuccén med första säsongen: det här är lite av det som väntar i ”Tunna blå linjen” säsong 2 i SVT.
Det var i februari, under Göteborg filmfestival, som beskedet kom: SVT planerar för en ny säsong av ”Tunna blå linjen”.
Konstigt vore annat.
I veckan meddelades att ingen annan av SVT:s dramaserier, någonsin, har haft samma genomslag på SVT Play som ”Tunna blå linjen”. Nära 2,4 miljoner har exempelvis sett första avsnittet i broadcast och digital sedan premiären.
I en kommentar säger Anna Croneman, dramachef på SVT:
”Våra tittare betyder såklart allt för oss, och med Tunna blå linjen har vi fått inte bara fantastiska tittarsiffror utan också ett förmodat rekord i publikt engagemang. På SVT Drama funderar vi mycket över vilken sorts serier vi ska satsa på när utbudet, och konkurrensen om tittarna tid, är så stort som idag. När de flesta aktörer satsar på kända varumärken och ansikten verkar det finnas andra behov hos publiken som kanske just vi kan möta.”
”Tunna blå linjen” hade premiär 17 januari. Serien handlar om Sara, Magnus, Jesse, Leah, Dani och Faye, som alla jobbar som poliser i yttre tjänst i Malmö. Ännu finns inget premiärdatum för säsong 2. Det är inte heller bekräftat när inspelningen ska dra igång, men Spoiler alert kan redan nu berätta om viktiga detaljer i de nya avsnitten.
Seriens huvudförfattare Cilla Jackert skriver i ett mejl att säsong 2 ska bjuda på en ”större och mer övergripande tematik” som hon beskriver som ett ”tema som inte bara berör poliserna utan oss alla. En samhällsfråga, skulle man kunna säga.”
Till det: nya rollfigurer, bland annat två aspiranter.
Mer om det, och om finalen av säsong 1, under bilden.
SPOILER ALERT om du INTE har sett ”Tunna blå linjen” säsong 1.
Säsongsfinalen utspelas under julen. Av flera skäl känns det passande, bland annat för att det går att visa på olika motsatsförhållanden – serievåldtäktsmannens familj som ska fira när han frihetsberövas, polisens små goda gärningar och så vidare – men också för att det innebär hopp om något nytt och sedan punkt; nytt år. Varför valde du just julen som tid för avsnitt 10 och vilka dörrar öppnade det för handlingen?
”För att göra ett kort svar långt: Jag har under många år varit trött på tv-serier. Jag har haft svårt att hitta serier som engagerar mig som tittare och i och med det också känt att det varit ganska tråkigt att skriva tv-seriedramatik. Ju fler serier det görs, desto mer fabrik har det blivit och i och med det tycker jag att många serier har blivit skapade efter formler och ett tekniskt berättande. Jag har börjat kalla det ”legodramatik”. Samma legobitar som återanvänds gång på gång”, skriver Cilla Jackert och fortsätter:
”När jag jobbade med ”Molanders” (huvudförfattare Ulf Kvensler) så hade vi en dansk dramaturg som heter Sven Clausen. Sven var viktig för den danska tv-serievågen (bland annat med ”Taxa” och ”Mordkommissionen”). Han pratar ofta om ”den naturliga historien”. ”Vilken är den naturliga historien här?” frågande han (fast på danska). ”Den naturliga historien” är inte alltid samma sak som den mest elegant plottade historien, den som har hisnande, överraskande vändpunkter och trådar som på slutet får varandra.”
”En annan sak jag grubblat på är hur man skapar engagerande karaktärer. Ofta pratar man om att en karaktär ska ha ”behov och vilja” men riktiga människor har ofta flera behov och flera viljor, som inte sällan går emot varandra. Så en lättskriven och tydlig karaktär med ETT behov och EN vilja är svår att göra trovärdig, i alla fall om man har historier som rör sig ovanför behovstrappans första steg.”
”Det där med ”den naturliga historien” och funderingarna kring en trovärdig karaktär tog jag fasta på, tillsammans med den erfarenhet jag fått från att skriva böcker. Vissa författare vet exakt hur deras historia ska se ut innan de sätter sig och faktiskt skriver, jag tillhör den grupp författare som har en vag tanke och sedan skriver sig till berättelsen. Ett organiskt berättande, snarare än ett dramaturgiskt riktigt berättande. Och eftersom jag är mer intresserad av psykologi och mänskliga grubbleri än av plot, så tycker jag att det fungerar att berätta på det här sättet. Det är nog mycket svårare att skriva så om man har en avancerad historia med många sidospår och linjer.”
”De här tre komponenterna har varit viktiga för ”Tunna blå linjen”. Det organiska berättandet, komplexa karaktärer med flera viljor och behov samt den naturliga historien vilket betyder att manusen fått utvecklas historiemässigt hela vägen fram till slutmanus. Det här har varit ett intressant och minst sagt utmanande sätt att berätta på. Det är en sak att skriva en bok på några hundra sidor, det är en annan sak att hålla tio timmar tv-dramatik i huvudet. Att känna den organiska, naturliga berättelsen genom 600 scener. Ibland har det inte alls fungerat, men det har fungerat tillräckligt väl för att jag ska vara övertygad om att vi ska fortsätta berätta på samma sätt i säsong 2.”
”Så kan jag besvara frågan om julafton. Vi tänkte väldigt tidigt att julen skulle vara med (om vi spelade in under vintern). För många människor kan julen vara den svåraste tiden på året. Många är ensamma, många barn lider i familjer där julen mest handlar om att dricka för många nubbar och att starta bråk med någon släkting. I de här situationerna kliver ofta poliser in.”
”Tunna blå linjen har också ett fokus som kanske inte märks men som ändå finns där: barnen. Det är outhärdligt att tänka på alla barn som är gisslan i destruktiva hemförhållanden. Barnens utsatthet blir extra tydlig när de kontrasteras mot något som förväntas vara trevligt, varmt och mysigt. Som julen. Nu kunde tankarna kring polisiärt arbete vid jul slås ihop med avslutningen på historien om Malmömannen (löst baserat på Hagamannen).”
Sara åker hem till Umeå. Även om det blir några vändningar är det som att hon emotionellt ”lämnar” sin hemstad och helt och fullt – det här låter kanske töntigt – öppnar sig hjärta för Magnus och nya möjligheter. Varför ville du avsluta i det och vad innebär det för säsong 2
”Det är en riktig tolkning. Hon har försökt fly staden och skulden genom att söka en tjänst i Malmö men det är först nu som hon faktiskt kunnat göra sig fri från mycket av det som tyngt henne”, skriver Cilla Jackert och fortsätter:
”Utmaningen med att skriva tv-serier som kan få flera säsonger – innan man vet om det blir så – är att man måste hitta på något som kan fungera både som ett riktigt slut samtidigt som det kan vara början till något nytt. Nu när vi vet att det blir en säsong 2 kan jag säga att jag ser slutet på episod 10 som en mittpunkt och inte ett slut. Nu har Sara gjort sig av med ett tungt bagage, nu måste hon försöka hitta sig själv utan det bagaget.”
På tal om säsong 2. Hur går det med skrivandet?
”Jag hänvisar till svar 1 här. Vi tar oss framåt med skrivandet. Jag har skrivit en storyline på matiga hundra sidor med övergripande tematik, avsnittstematik och utvecklingskurvor. Början, mitt och slut. Nu är vi dock igång med att knåda fram just det jag nämnde i första frågan. Att leta fram det organiska och naturliga. Och sen är det viktigt att inte överberätta något. Känslor är viktigast. Vissa saker som jag skrivit utförligt i storyline kanske kan berättas med enbart en blick. Vi har en OTROLIG CAST – det kan man inte NOG påpeka – SKÅDISARNA är HELT fantastiska – och nu vet jag att de kan leverera precis ALLT. Så en blick från dessa ESS kan emellanåt räcka för att berätta mängder. Känner vi det i manusprocessen, så kör vi på den lösningen även om det är skeenden som är beskrivet på över två sidor i min storyline.”
”Den här säsongen skriver bland annat Malin Marmgren (som jobbade med säsong 1), Daniel Karlsson (på senare tid har han skrivit ”Min pappa Marianne”, ”Exorcismen i Eksjö” samt radiodramatisering av min bok ”F Som sämst”) och jag.
Hur långt tid har gått från det att vi lämnat Sara i sista bilden med blicken mot Öresundsbron till det att vi träffar henne och resten av gänget i säsong 2?
”Det beror lite på när vi kommer igång med inspelningen. Men låt säga att vi kommer igång i november, då har det gått 11 månader. Kommer vi igång i oktober så har det gått 10 månader. Jag försöker att inte hänga upp mig så mycket på faktiska datum för då kommer man tillbringa för mycket dyrbar arbetstid nere i det som min gamla chef Peter Falck kallar ”realismens träsk”. Det vill säga att man sitter och räknar dagar och veckor istället för att berätta sin historia på det känslomässigt mest engagerade sättet. I avsnitten går det ”tid” mellan både scener och avsnitt. Ibland går det längre tid och ibland lite kortare. Poliser jobbar alltid och har alltid ungefär samma kläder på sig. Det är berättarmässigt och inspelningsmässigt tacksamt.”
Vad skulle du säga är tematiken för säsong 2 och hur tänker du i skrivande stund att den, om på något sätt, skiljer sig från första omgången?
”Gällande vad som faktiskt händer kan jag berätta följande: det finns en större och mer övergripande tematik än det gjorde i säsong 1. Det är ett tema som inte bara berör poliserna utan oss alla. En samhällsfråga, skulle man kunna säga. De kommer också att dyka upp nya poliser, bland annat två aspiranter. Och så blir det förstås en hel del kärlek av alla de sorter. Kärlekshistorierna har varit väldigt viktiga för säsong 1, så där kommer vi inte att skåda given häst i munnen. Dessutom är det roligt att berätta om kärlek. Sara och Magnus har fått låna en hel del från Ben och Felicity i ”Felicity” och Anna och Miles i ”Livet kan börja”, hitte-på-kärlekshistorier som engagerat mig väldigt mycket.”
Något mer du vill tillägga om säsongsfinalen eller säsong 2 som inte tagits upp och som är viktigt för dig?
”Jag researchar mycket även till den här säsongen. Verkligheten levererar dagligen historier. Så jag läser mycket men nästan inget om det som skrivits om säsong 1. Att läsa det som skrivits om säsong 1 ser jag inte som research, utan något annat. Det är inte så att jag är omedveten om både hyllningar och kritik men jag har inte fördjupat mig i vare sig det ena eller andra. Det kanske är tråkigt att höra för alla som har starka åsikter om vad serien bör vara, vad den ska innehålla och hur den ska berättas men så måste processen vara”, skriver Cilla Jackert i ett mejl och fortsätter:
”Att vara huvudförfattare för en egen idé är som att styra ett hangarfartyg över stort hav. Det är en lång resa och det går inte att börja gunga eller lägga om kurs för varje storm som blåser upp för då hamnar man kanske på Nya Guinea istället för Spetsbergen och även om det säkert är superhärligt på Nya Guinea var det inte dit vi skulle. Och jag förstår att det kan låta som ett motsatsförhållande att både hålla fast kurs och att ändå låta manusen utvecklas organiskt, men enligt mig är det precis tvärtom. Enda möjligheten för en organisk manusprocess är att man vet var man ska. Och var och vad målet är.”
”Det allra svåraste med att vara huvudförfattare är att lära sig att sålla bland alla åsikter och notes. De är många redan innan man kommer i sändning med säsong 1. Nu vet vi att vi gjort en succé – då mångdubblas genast antalet notes, åsikter och tyckande. Men skulle vi ta med oss allt ombord så sänker vi hela fartyget (jag fortsätter men denna haltande båt-liknelse). Det är omöjligt att ta hänsyn till vad alla tycker, trots att de flesta anser att just deras åsikter är absolut viktigast.”
”Det är där rutinen kommer in. Vissa manusförfattare tar till sig alla notes, andra vägrar ändra något. Att hitta balansen där emellan är den riktiga utmaningen och det är väl där mina 25 års yrkeserfarenhet samt huvudförfattandet/serieskapande närmare hundra (är chockad själv) episoder tv-dramatik ändå kommer till nytta. Jag har ganska god koll på vilka åsikter som är användbara på Spetsbergen.”
”Med det vill jag säga att jag inte tycker att säsong 1 är perfekt. Långt därifrån. Det finns skavanker i båda manus och produktion. Naturligtvis. Men hade jag tyckt att säsong 1 var perfekt så hade det varit fullständigt ointressant för mig att berätta vidare, då hade jag mycket hellre skrivit något annat. ”
”Med säsong 2 vill jag att vi ska komma ännu närmare det som jag ser som ”Tunna blå linjens” essens och kärna: Hur kan man förbli en hel människa när världen ser ut som den gör?”.
Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m
Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om SVT:s tv-program
DET HÄR ÄR ”TUNNA BLÅ LINJEN”
# ”Tunna blå linjen” hade premiär 17 januari i SVT. Serien handlar om Sara, Magnus, Jesse, Leah, Dani och Faye, som alla jobbar som poliser i yttre tjänst i Malmö. Amanda Jansson, Oscar Töringe, Gizem Erdogan, Per Larsson, Anna Sise och Sandra Stojiljkovic gör serens huvudroller.
# Cilla Jackert är huvudförfattare för serien. I första säsongen har även Malin Marmgren och Erik Ahrnbom skrivit avsnitt. Sanna Lenken är huvudregissör för säsong 1, medan Anders Hazelius och Mikael Hansson regisserar ett antal avsnitt.
# Ännu finns inget premiärdatum ”Tunna blå linjen” säsong 2 i SVT och inte heller något bekräftat inspelningsdatum. Serien produceras av Anagram Sverige med Martin Persson och Erik Magnusson som producenter.