Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
SPOILER ALERT

Därför borde Decenniets mästerkock ha varit ett avslut för Sveriges mästerkock

Åtta tidigare vinnare av ”Sveriges mästerkock” tävlar i ”Decenniets mästerkock”. Juryn: Leif Mannerström, Markus Aujalay och Mischa Billing. Foto: Karolina Henke/TV4

”Decenniets mästerkock” är ”Sveriges mästerkock” på steroider. Det hade varit en perfekt avslutning för TV4:s flaggskepp. 

Grädde i stället för lättmjölk. Entrecote i stället för flintastek. Ostron i stället för fiskpinnar. Ja, det går att fortsätta länge men förhoppningsvis framgår poängen: ”Decenniets mästerkock” är en smakhöjning och vitamininjektion. 

Det var i januari 2011 som ”Sveriges mästerkock”, tv-programmet som skulle bli ett flaggskepp, hade premiär. Snittsiffran för första säsongen: strax under en miljon tittare. I juryn: Markus Aujalay, Leif Mannerström och Per Moberg. Bra tv, så klart. Och så fortsatte det fram till att det repetitiva blev norm. Säsong efter säsong efter säsong såg nära nog likadan ut. Till och med deltagarna tycktes stöpta i samma form. 

Ett tag var det skoj att snacka om köttkatastrofer, potatispikar, såsskymfer, pastapanik och fiskfiaskon men även det blev tjatigt. 

Mest minnesvärt de senaste åren: Mannerströms mentorskänslor för Wichudaporn Chaiyasae i säsong 9. Äkta och värmande, fast också annorlunda tv än under programmets etablering som pålitligt tidsfördriv. TV4 hängde, lite överraskande, med i tiden. 

Att Leif Mannerström lämnat ”Sverige mästerkock” är ingen hemlighet. Han vill göra annat. Under hösten spelas säsong 11 in och då med Mischa Billing, Markus Aujalay och nykomlingen Tom Sjöstedt i juryn. Att Mannerström tar av sig tv-förklädet i samband med ”Decenniets mästerkock” gör mig glad. 

Numera är det svårt att känna entusiasm inför första halvan av en ny säsong ”Sveriges mästerkock”. Bättre går det när tv-programmet närmar sig slutet. Hellre säkra kockar än två som misslyckas och en som är tafflig och gråter när juryn säger sitt. 

I ”Decenniets mästerkock” – jag har sett de tre första avsnitten – är deltagarna så nära proffs det går att komma och det knappt finns mätinstrument för hur mycket roligare det är att se juryn le och berömma än snörpa på munnen åt ännu en servering. 

Det är inte överraskande att TV4 behåller ”Sveriges mästerkock” i tablån – varför ens fundera på att lägga ner ett program som fortfarande lockar typ en miljon tittare, sa en person på kanalen nyligen till mig – fast efter tio år och ”Decenniets mästerkock” hade läget varit perfekt. 

Samtidigt har ”Kockarnas kamp” seglat upp som en ny mat-tv-favorit. Pär Lernström leder med varm hand ett tv-program som närmast är motsatsen till ”Sveriges mästerkock”: stjärnkockar tävlar i moment de sällan gör och måste minnas det de lärde sig i början av karriärerna. De lyfts inte upp utan plockas ner och ser ut att trivas med just det. 

I de tre första avsnitten i den pågående säsongen finns ett antal tillfällen när ”Kockarnas kamp” är svettigt spännande och man blir nyfiken på utgången, osäker som man är på vem som ska klara av vad. Här finns personligheter med livshistorier att dela med sig av som inte slutar vid att de, likt deltagarna i ”Sveriges mästerkock”, ”gillar att laga mat”.  

Sådant behövs, särskilt efter tio omgångar av samma malande fraser. 

Eftersom ”Decenniets mästerkock” är ett tv-format på steroider ska det bli intressant att se om ”Sveriges mästerkock” lyckas behålla styrkan in i nästa års säsong. 

Mest troligt är att vikterna är för tunga.

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om TV4:s tv-program

Søren Malling och Rolf Lassgård på en bild från ”Utredningen”. Foto: Per Arnesen/TV2/SVT

HELGENS 4 TV-MÅSTEN

”Utredningen” (28 september, SVT Play)

20-talets hittills mest drabbade scen hittas i ”Utredningen” och involverar Rolf Lassgård, Pernilla August och Søren Malling. Små rörelser och handfast realism styr också i serien som berättar om Jens Møllers och Köpenhamnspolisens utredning som ledde till lösningen på mordet på svenska journalisten Kim Wall. Tobias Lindholm har skrivit och regisserat en respektfull och starkt skildring som inte släpper taget varken under eller efter de sex avsnitten. 

”Tehran” (25 september, Apple TV+)

Snacka om effektivt öppningsavsnitt. Denna nya israeliska serie av bland andra Moshe Zonder, som tidigare jobbat med ”Fauda”, handlar om en kvinnlig Mossad-agent på farligt uppdrag i Iran. Sökes fingertoppskänsla för spänning hittas det här.

”Patria” (27 september, HBO Nordic)

Sorg, moral, vänskap och förlåtelse. Aitor Gabilondo har skrivit en drabbande och mänsklig serie baserad på romanen av Fernando Aramburu. Utspelas i spanska Baskien med ETA:s separatistterrorism som katalysator. Följer två familjer över tre decennier på motsatta sidor av konflikten. 

”Fargo” – säsong 4 (28 september, HBO Nordic)

När Noah Hawley återvänder till att göra ”Fargo” utspelas serien under 50-talet i Kansas City. Där har två kriminella grupperingar slutit en svag vapenvila i och med att cheferna för respektive organisation bytt yngsta söner med varandra. Bland andra Chris Rock, Jason Schwartzman och Jessie Buckley på rollistan. Underhållande, trots för långa avsnitt och flera karikatyrer till rollfigurer.

PREMIÄRER PÅ STREAMINGTJÄNSTERNA

”Utopia” (25 september, Amazon Prime Video)

Av Gillian Flynn – författaren bakom ”Gone girl”, ”Sharp objects” – baserad på brittiska serien med samma titel. Konspirationsthriller som sätter krokarna direkt.

”Secret society of second-born royals” (25 september, Disney+)

Film om Sam, prinsessan som är nummer två i tronföljden. Ett liv i rojalistiskt sus och dus lockar ej. Men: Sam har superkrafter och tillhör ett slags hemligt sällskap.

”Ministern” (26 september, SVT Play)

Isländskt med Olafur Darri Olafsson. Om Benedikt, nyvald partiledare som bland annat meddelar att han ska avgå om inte 90 procent av rösterna faller hans väg.