Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
SPOILER ALERT

Beviset: Så här kan Skavlan i SVT bli ett bättre tv-program

Fredrik Skavlan samt Jenny och Niklas Strömstedt när de medverkade i SVT:s tv-program ”Skavlan”. Foto: Foto: Pillan Thelaus/Monkberry/SVT

För första gången på länge fanns en nerv i ”Skavlan” – nu har programmet klippt av den igen. Tv-tittarna förtjänar bättre än så, SVT. 

”Om jag börjar gråta har något gått hemskt fel”, sa David Letterman sa inför sitt 6028:e och sista avsnitt som pratshowvärd. 

Då som nu och för alltid är han en sann tv-pionjär. 

Letterman var som bäst när han vågade experimentera, när han bytte perspektiv, ställde förväntningar på huvudet och suddade ut gränsen mellan det tittaren ser i tv och det som faktiskt pågår i en tv-studio. 

Ibland verkade han inte ens tycka om att prata med sina gäster. Han kunde vara ointresserad av en filmstjärna för att sedan smälla till med en barnslig fråga som krävde ett annorlunda svar än det förberedda och pr-snickrade. 

Fredrik Skavlan är inte, bör inte och ska inte försöka vara David Letterman. 

Däremot vore det önskvärt om ”Skavlan”-redaktionen tog sig en funderare på vad de gör för slags tv.

I mars förra året var Marie Agerhäll och Jesper Rönndahl gäster i ”Skavlan”. Paret var bland annat där för att prata om ”Dips”, serien som Agerhäll regisserat och är producent för och som hon med maken skrivit manus till.  

Efter att avsnittet sänts skrev Marie Agerhäll på Instagram: 

”…100 % av frågorna till mig handlar om Jesper eller hur det är att leva med honom. Den enda frågan som hade med ”Dips” eller mig då att göra var om shamelisten men den var så hårt klippt så den nästan var obegriplig/felaktig.”

Marie Agerhäll hade självklart rätt.

Fredrik Skavlan och redaktionen bakom ”Skavlan” tycks vara övertygade om att det långa samtalet, det evinnerliga snacket och att få tala till punkt är viktigare än vad som sägs och att göra bra tv. 

Inspelningarna går över tiden och som följd måste materialet klippas omilt och strängt. De senaste åren har någon intervju där och någon här varit intressant. Sällan har resultatet varit överraskande. 

Nerven, den som finns i direktsänd tv, som fanns i David Lettermans två olika pratshower och som bidrar till att tittaren är medveten om att vad som helst kan hända eller sägas, den har Fredrik Skavlan och hans redaktion klippt av för länge sedan. 

Därför var det smått förlösande att i förra veckan titta på ”Skavlan” i SVT. 

Efter att ha spelat in i London var Fredrik Skavlan tvungen att sitta i karantän, vilket gjorde att avsnittet filmades live on tape och det samma dag som det sändes. 

Resultatet: Annat tempo, det fanns ett avslappnat driv som Jenny Strömstedt, Agnes Wold och Linn Svahn bidrog till och som Fredrik Skavlan inte var sen med att haka på. 

”Skavlan” var, hastigt och lustigt, ett lite annorlunda tv-program; knappast utmärkt tv, men spännande på ett nytt sätt. 

Den här veckan kör ”Skavlan” på som vanligt – kvällens avsnitt spelades in i tisdags – fast utan studiopublik. 

Säkerligen kommer Fredrik Skavlan låtsas att han värker fram frågorna där och då även om han är förberedd som få andra. Det är å andra sidan inget mot att nerven som gör tv till mediet framför andra bara tejpades ihop för att slitas sönder igen. 

Tv-tittarna förtjänar bättre än så, SVT. 

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om SVT:s tv-program

”La casa de papel” säsong 4 har premiär 3 april på Netflix. Foto: Tamara Arranz/Netflix

HELGENS FYRA TV-MÅSTEN

”La Casa de Papel” – säsong 4 (3 april, Netflix)

Efter att ”La Casa de Papel” avslutats med en rejäl cliffhanger trampar denna spanska och beroendeframkallande serie gasen i botten ännu en gång. Det rasande tempot är underhållande, men hade tappat sin tjusning om inte upphovsmannen Álex Pina även öppnat upp världen för rollfigurerna i tredje säsongen. 

”Let’s dance” (3 april, TV4)

Fråga: Hur länge kan, vill och orkar TV4 pyssla om ”Let’s dance” i tider som dessa? Ambitionen är dra igång de vanliga direktsändningarna igen 17 april, vilket innebär åtminstone tre veckor i rad som annat innehåll än det förväntade. Intressant trogna-tittare-test, men troligt är att dansnostalgi från 2015 endast funkar en, kanske två, men knappast tre och fler gånger. 

”Sjukt oklar” – säsong 2 (6 april, SVT Play)

Hade första säsongen inte haft premiär alldeles i slutet av december 2018 skulle ”Sjukt oklar” med självklarhet varit med på fler årsbästalistor. Nu är det dags för säsong 2 och Clara Henry spelar fortsatt Ellen, den den vilsne 26-åringen som går om gymnasiet med fejkat personnummer. Fortfarande roligt, lagom knasigt och med tungan rätt i mun.

”Kalifat” (tillgänglig nu, SVT Play)

Wilhelm Behrmans och Niklas Rockströms serie hade ett snitt på drygt 600 000 tittare per avsnitt under första månaden på SVT Play. Är du en av dem som inte har sett serien? Gör det. Genast. Tillgänglig hos SVT fram till 8 juli, sedan hittas ”Kalifat” hos Netflix under hösten. 

PREMIÄRER PÅ STREAMINGTJÄNSTERNA

”Tales from the loop” (3 april, Amazon Prime video)

Närmast meditativ serie löst baserad på svenska Simon Stålenhags konstbok ”Ur varselklotet”. Åtta eftertänksamma avsnitt som vackert krokar i varandra.

”Paradiset” (3 april, SVT Play)

Kriminaldrama där brottsutredaren Hilkka Mäntymäki åker till Fuengirola på spanska solkusten för att undersöka en finsk familjs försvinnande.

”Cobra” (5 april, C More)

Kris och panik efter utbredda strömavbrott världen över. I Storbritannien samlas COBRA-kommittén med experter och politiker för att försöka hitta en lösning.