Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
SPOILER ALERT

Så bra är I am not okay with this med Sophia Lillis på Netflix

Sophia Lillis spelar huvudrollen i ”I am not okay with this” på Netflix, som baseras på Charles Forsmans serieroman med samma titel. Foto: Netflix

”I am not okay with this” är Netflix nya och för korta serie för äldre ungdomar. Se den för huvudrollsinnehavaren Sophia Lillis. 

Gud, vad jag älskar ”The End of the f***ing world”, vars första säsong är perfekt. 

”I am not okay with this” är inte i närheten av att vara lika drabbande, engagerande eller för den delen kul på det där sättet som svarta komedier kan vara när alla beståndsdelar lirar. 

”I am not okay with this” passar däremot Netflix YA-satsning som handsken och kan beskrivas som ett slags mellanting av ”Sex education” och ”Stranger things” med en Stephen King-roman och 80-talsestetik på toppen. 

Serien handlar om Sydney, 17 år gammal och boende i Pennsylvania. Hon bubblar av känslor och tankar, samtidigt som hon aldrig har handskats med traumat att hennes far gått bort. Det är, förstår man snabbt, inte konstigt om Sydney exploderar emotionellt vilken sekund som helst.

”I am not okay with this” baseras på Charles Forsmans serieroman – Forsman ligger även bakom ”The End of the f***ing world” – och huvudrollen spelas av Sophia Lillis. Hon är bra, och får Syds frustration, ilska och krossade hjärta att kännas och lyckas förmedla något djupare än det känsloregister som vanligtvis spelas upp i serier om och riktade till äldre ungdomar. 

Med det konstaterat: ”I am not okay with this” är inledningsvis repetitiv, och lider senare av hur familjära majoriteten av berättelsens olika delar är och hur de tar sig från punkt a till b och därefter c. Hämmande för tempot är även att huvudpersonens voice-over många gånger berättar det som serien borde visa. Först mot slutet, när Syd accepterar sin övernaturliga ”gåva”, rör sig ”The End of the f***ing world” i en fart som inte upplevs som kämpande uppströms.

Ungefär då är ”I am not okay with this” slut. 

Sophia Lillis och Wyatt Oleff i ”I Am Not Okay With This”. Foto: Netflix

Streamingrevolutionen så som vi känner den har öppnat för möjligheten att en serie inte behöver vara 22, tolv eller tio avsnitt. En del är de som lyckas förvalta både tradition och nyhetens behag gällande avsnittslängd och antal avsnitt i en säsong, fast fler är de som känner sig manade att dra ut avsnitten över en timme och ta med det som tidigare hade plockats bort. 

”I am not okay with this” fastnar i en annan fälla, där berättelsens struktur sitter fastklämd i en rävsax och inte hinner vecklas ut innan de sju avsnitten är slut. Skulle det exempelvis visa sig att det inte blir en andra säsong är slutet så sökt att ens eget huvud nära nog exploderar. 

Det är också svårt att förstå hur ”I am not okay with this” ska kunna behålla sin ton när den tar sig vidare. Visst, det går att försöka spela på tonårssträngarna, men första säsongens cliffhangeravslut spelar helt och fullt på andra strängar, som tidigare varit mer eller mindre okända i serien. 

Ändå: ”I am not okay with this” är en serie man ser för Sophia Lillis och den stundvis härliga dialogen samt hur serien använder en bekant men samtidigt uppfriskande färgpalett.  

Efteråt hoppas man att en potentiell fortsättningen får ordning på sina olika delar. 

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om Netflix originalserier

# ”I am not okay with this” hade premiär 26 februari på Netflix. Tv-serien baseras på Charles Forsmans serieroman med samma titel. Jonathan Entwistle och Christy Hall har utvecklat serien och Entwistle regisserar alla avsnitt. Duon har även skrivit manus med Tripper Clancy, Liz Elverenli och Jenna Westover. På rollistan: Sophia Lillis, Wyatt Oleff, Sofia Bryant, Kathleen Rose Perkins, Aidan Wojtak-Hissong och Richard Ellis.