Välkommen tillbaka, ”Gåsmamman”, du har varit saknad. Seriens fjärde säsong slutar på ett tillfredsställande sätt, men är en skumpig resa, där huvudberättelsen emellanåt får punktering av sidohistorierna.
Slutet är så nära perfekt som det går att komma.
Det är logiskt och bitterljuvt, binder samman ”Gåsmamman” tematiskt och vägrar väja för det där svåra när ett sista finger trycks in i det redan blödande såret så att serien kan nå tittarnas hjärtan en sista gång.
Sedan blev det en säsong till.
Det är den, den fjärde omgången av ”Gåsmamman”, som har premiär den 7 november i C More. Det är även den säsongen som börjar med att Sonja Ek vaknar upp efter sex månader i koma och som, visserligen, slutar på ett sätt som är lika logiskt som tillfredsställande men som saknar den emotionella tyngd som hittas i tredje säsongens avslut.
Vägen dit är som sig bör en skumpig resa, med vändningar, omkullkastade hypoteser och en och annan överraskning. Kvar finns den mörka humor som blivit ”Gåsmammans” signum, både i dialog och i det visuella berättandet.
Till en början känns också annat igen: centralt är fortsatt Sonjas vilja att helt kliva ur kriminalitetens bubbla, för hennes egen och hennes barn skull. Ju mer hon försöker, desto mindre plats finns att röra sig på och desto fler armbågar riskerar att knocka henne.
Därför är det glädjande att regissörerna Richard Holm och Joakim Eliasson får till ett antal bildlösningar som säger mer om rollfigurerna och deras gemensamma historia än vad dialog någonsin kan göra. I säsong 4 finns även exempel där manusförfattarna och regissörerna tillsammans hittar scener där det som först verkar vara en enkel lösning för att hindra för brutal dramatik i stället snurrar runt och blir än mer visuellt skoningslöst. Effekten av dessa berättartekniska knep känns lika mycket i magen som de är trollbindande.
”Gåsmamman” säsong 4 förtjänar allt beröm för hur snyggt tv-serien knyter ihop sina många trådar mot slutet. Däremot är det inte i närheten av lika spännande att följa sidohistoriernas resa fram till det att de alla träffas och tillsammans bildar den berömda rosetten på paketet.
Precis som i de tre första säsongerna av ”Gåsmamman” tillhör även omgång fyra Alexandra Rapaport. Vid det här laget borde allt vara sagt om Sonja Ek, men Rapaport hittar nya infallsvinklar i hur hon gestaltar sin rollfigur där ett slags uppgivenhet kring sakernas tillstånd är en ny favorit bland Sonjas många emotionella förändringar sedan seriens startskott.
En osjungen hjälte i sammanhanget är Ulf Friberg i rollen som Lukas. Han har på något sätt alltid funnits i serien, varit där det behövs, men i säsong 4 får han mer plats och visar sig vara en avgörande ingrediens i den kokande colombianska soppan som riskerar att bränna de flesta av ”Gåsmammans” rollfigurer på ett eller annat sätt.
När denna soppa når kokpunkten finns också ett antal referensblinkar som med största sannlikhet är gjorda med hjärtat på rätt plats, men som man gärna hade varit utan, då de bryter förtrollningen av att återigen få tillbringa tid i ”Gåsmamman”-universumet.
Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m
Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om ”Gåsmamman”
# ”Gåsmamman” säsong 4 har premiär 7 november i C More, och sänds senare i TV4. Alexander Kantsjö, Inger Scharis, Peter Lindmark, Jimmy Lindgren och Katarina Ewers har skrivit manus, medan Richard Holm och Joakim Eliasson regisserar de åtta avsnitten. På rollistan: Alexandra Rapaport, Anja Lundqvist, Christian Svensson, Shebly Niavarani, Anastasios Soulis, Ulf Friberg, Clara Christiansson Drake, Joel Lützow, Edvin Ryding, Grynet Molvig med flera. Jag har sett hela säsongen för den här recensionen.