Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så bra är ”Game of thrones” sista avsnitt: ”Sätter landningen på ett tillfredsställande sätt”

Emilia Clarke som Daenerys Targaryen i ”The Iron Throne”, sista avsnittet någonsin av ”Game of thrones”. Foto: HBO

Kampen om Järntronen är över. ”Game of thrones” sista avsnitt är inte perfekt, men med tanke på förutsättningarna sätter serien på ett övertygande sätt landningen med ett tillfredsställande slut. 

Och det där var, som man säger, det. 

”Game of thrones” är slut och med det en tv-serie vars globala framgångar aldrig kommer gå att toppa. 

Nästa stora grej, en serie stark nog att samlas kring under flera säsonger, står säkerligen redan runt nästa hörn redo att göra sig hörd, men ingen av de serier som sannolikt kommer kallas arvtagare kan bli samma sorts brygga mellan en äldre och en ny tv-värld så som ”Game of thrones” har varit. 

Men nu är kampen om Järntronen slut och med det alltså även en tv-epok och en serie som definierat en decennium. 

Finalen har, naturligtvis, fått titeln ”The Iron Throne”. Symbolen som serien kretsat kring och cirklat tillbaka till har alltid funnits om inte i förgrunden så i bakgrunden. Nu representerar den förändring på fler sätt än ett i ett avsnitt som är långt från perfekt och vars givna punkter prickas av en efter en. För ja: överraskningarna är förvånansvärt få, och när man blir överrumplad handlar det i stället om plumpa, om än logiska placeringar av rollfigurer för att det inslagna paketets rosett ska passa så många som möjligt. 

Självklart finns, som alltid i ”Game of thrones”, välskrivna sekvenser med skådespelare – Peter Dinklage och Emilia Clarke är finalens stora vinnare – som levererar exakt det de ska. ”The Iron Throne” innehåller även ett antal scener fyllda av symbolik och visuell stuns, och som helhet borde finalen vara tillfredsställande för alla utom möjligtvis de personer som på förhand satt med de mest häpnadsväckande hypoteser om hur ”Game of thrones” ”borde sluta”. 

Seriens upphovsmän och huvudmanusförfattare David Benioff och Dan Weiss har inte haft det lätt. Först hade duon George R.R. Martins böcker att utgå från och tampas med, sedan hade de inte det, samtidigt som de någonstans i mitten av seriens åtta säsonger var tvungna att börja fokusera på slutet, dels på grund av mängden rollfigurer och dels på grund av deras åtskilda placeringar på seriens gigantisk karta. 

Benioff och Weiss regisserar även finalavsnittet. Detta gör de okej, men självfallet hade det varit spännande att se vad David Nutter hade kunnat göra med samma material, men framför allt vilka val en kvinnlig regissör så som Lesli Linka Glatter hade gjort hade hon fått chansen att regissera samma avsnitt. 

Det går att argumentera för att ”Game of thrones” hade behövt fler avsnitt för att till fullo och på bästa sätt berätta sin historia, men 73 var vad vi fick och med facit, det vill säga slutet, i hand: ”Game of thrones” är fortsatt en serie för topp tio-listan där de bästa dramaserierna som gjorts ständigt slåss om en plats. 

Recensionen fortsätter under bilden. SPOILER ALERT om du inte har sett ”The Iron Throne”, det avslutande avsnittet i ”Game of thrones” åttonde och sista säsong. 

Peter Dinklage som Tyrion Lannister på en bild från ”The Iron Throne”, det sista avsnittet av ”Game of thrones”. Foto: Helen Sloan/HBO

Sista scenen i ”Game of thrones” är föga förvånande vald med fingertoppskänsla och en spegelbild av seriens första avsnitt. Då öppnades porten mot norr och för en episk och sprattlande berättelse, nu stängs porten medan Jon Snow och Tormund Giantsbane ger sig av mot snötäckta vidder likt cowboys ridande mot solnedgången. 

För Jon Snow är det ett bitterljuvt slut och en tragisk början på något nytt. På samma sätt som han sa farväl till Ygritte, har han Daenerys Targaryens blod på sitt samvete. En dolk i hjärtat och sedan dog hon i hans armar, vilket efter ”The Bells” var mer eller mindre givet, då det berättarmässigt är svårt att stå emot den Shakespeare-inspirerade tragedi som förhållandet mellan Daenerys och Jon Snow utvecklats till.  

Men. 

”Game of thrones” har i sina sista två säsonger fastnat i ett slags tvång att värdera spektakel och chock framför bra berättande. Och det är som Benioff och Weiss inte kan låta bli att försöka dölja även de mest givna händelseförlopp. Det är inte överraskande att Jon Snow dödar Daenerys Targaryen, men serien vill att scenen ska få ett chockvärde, och döljer därför den dolk som Jon använder sig av. Konsekvensen blir att mycket av den emotionella kraft som bör finnas i scenen pyser iväg. 

Samma gäller stora delar av handlingen i seriens sjunde och åttonde säsong, där ingen kan förneka att ”Game of thrones” fastnade i ett slags berättarteknisk och dramaturgisk rävsax, man antingen inte kunde eller ville ta sig loss från.

Spektakelfällan är en del av detta, vilket resulterat i underhållande och massiva avsnitt ingen annan tv-serie skulle lyckas med, men som också inneburit att ”Game of thrones” känt sig tvingade att vrida och vända på seriens rollfigur för att passa berättelsens väg mot slutet. 

Emilia Clarke som Daenerys Targaryen på en bild från sista avsnittet av ”Game of thrones”, som blir tillgängligt 20 maj på HBO Nordic och C More. Foto: HBO

Att Bran Stark nu är den som styr Westeros är inte ett inspirerande val av regent. Å andra sidan finns det något härligt kaxigt i valet att låta en rollfigur som Bran vara sista skruven i seriens nav. Det visar åtminstone för stunden på det mod som serien en gång hade och som särskiljde den från mycket annan populärkultur, som väljer det säkra först och sorgligt nog är för rädd för fansens irritation och ilska. 

Fundamentet för ”Game of thrones” final lades i näst sista avsnittet ”The Bells”. Där är där som Daenerys Targaryen bestämmer sig för bränna ner King’s Landing och döda tusentals oskyldiga. 

Trovärdigt och i linje med rollfiguren? Inte till hundra procent, men det går att köpa. 

Nödvändigt? Utan tvekan, åtminstone för Benioffs och Weiss stundvis tvivelaktiga väg fram till slutmålet. 

”Game of thrones” har sedan start varit berättelsen om syskonen Stark. Serien slutade också som den började: en kung som får en till en början motvillig högra hand, en bastard som skickas till Castle Black och Arya, Sansa och Bran mitt i allt med öden som fortsatt är hopslingrande med Westeros och ”Game of thrones” universum. 

På så sätt fortsätter hjulet att snurra och trots att varken sista avsnittet eller sista säsongen kunde vara allt det som man önskade och ville, var det ett tillfredsställande slut på en episk berättelse som satte kniven i sig själv och sakta förblödde. 

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om ”Game of thrones”

”GAME OF THRONES”

# ”Game of thrones” hade premiär 2011.  Tv-serien baseras på George R.R. Martins romaner som samlas under namnet ”Sagan om is och eld”

# ”Game of thrones” sista säsong började sändas 15 april. Det sjätte och allra sista avsnittet blev tillgängligt 20 maj på HBO Nordic och C More i Sverige.

# På rollistan: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Maisie Williams, Sophie Turner, Nikolaj Coster-Waldau, Gwendoline Christie, Kristofer Hivju, Isaac Hempstead-Wright, Liam Cunningham, Pilou Asbæk, Carice van Houten, Iain Glen, Alfie Allen, John Bradley, Conleth Hill, Nathalie Emmanuel med flera.

# ”Game of thrones” åttonde och sista säsong började spelas in oktober 2017 och avslutades i juli 2018. David Nutter regisserade tre av säsongens sex avsnitt, Miguel Sapochnik två och seriens upphovsmän Dan Weiss och David Benioff det allra sista.

# ”The Bells”, det femte avsnittet i sista säsongen, slog seriens rekord i USA med 18,4 miljoner tittare. Det tidigare rekordet på 17,8 miljoner tittare noterades för ”The Long Night”, sista omgångens tredje avsnitt.