Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så bra är ”Chernobyl” – miniserie på HBO Nordic med Stellan Skarsgård, regisserad av Johan Renck

Stellan Skarsgård och Jared Harris på en bild från ”Chernobyl”, en ny miniserie som berättar om Tjernobylkatastrofen. I Sverige sänds serien på HBO Nordic. Foto: Sky/HBO Nordic

Vetskapen att det hände på riktigt gör att det pulserar ständig skräck i ”Chernobyl”, miniserien som Johan Renck regisserar och i vilken Stellan Skarsgård gör en av huvudrollerna. De fem avsnitten väcker ett slags rasande empati och är årets hittills mest nödvändiga populärkulturella upplevelse. 

Manusförfattaren Craig Marzin och regissören Johan Renck hamrar in det som hände och vilka konsekvenser det fick. De pekar på ett misslyckat politiskt system, de berättar om människorna som dog, som skadades och påverkades och de som aktivt deltog för att hindra katastrofen från att spridas och ta än fler liv. 

”Chernobyl” berättar med hjärta, kunskap och på ett obönhörligt sätt om Tjernobylolyckan. Det är en detaljerad, emotionellt intensiv, kompakt och realistisk miniserie som stirrar sitt ämne i vitögat och inte viker undan blicken en sekund. 

Huvudrollstrion Stellan Skarsgård, Jared Harris och Emily Watson ger serien dynamik och sina rollfigurer trovärdighet. Särskilt så när de försöker navigera den sovjetiska byråkratin.

Rollfigurerna de spelar baseras på verkliga människor. Valery Legaslov (Harris) och Boris Scherbina (Skarsgård) dog några år efter att de satte sina fötter i katastrofområdet för första gången. Ulana Khomyuk (Watson) är en forskare sammansatt med drag av de många vetenskapsmän- och kvinnor som undersökte motsägelserna i den officiella rapporten om Tjernobylolyckan för att hitta orsakerna bakom katastrofen.

En nyckelmening, från Jared Harris kärnfysiker Valery Legasov, kommer redan i seriens inledning: ”Om vi hör tillräckligt många lögner så kan vi inte längre känna igen sanningen”. 

Rätt, så klart. 

Emily Watsons spelar Ulyana Khomyuk i ”Chernobyl”, en miniserie som Johan Renck regisserar. Foto: Sky/HBO Nordic

33 år efter Tjernobylkatastrofen och i samband med att ”Chernobyl” hade premiär, släpptes en rapport från FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, IPBES.

I den går det att läsa att den minskande tillgången av ren luft, rent vatten och de element som krävs för att jordens biologi ska fungera är ett lika stort hot som klimatförändringarna. Vidare: mellan en halv till en miljon arter av djur och växter hotas av utrotning. Skälet: markanvändning, klimatförändringar och föroreningar. 

Rapporten är den mest uttömmande hittills om biomångfaldens nedgång och de faror och risker det skapar. 

Det är svårt att se ”Chernobyl” och inte koppla serien – den är i mångt och mycket ett varnande tidsdokument – med nu och i morgon och de närmaste fem och tio åren. Det är även omöjligt att inte märka hur ”Chernobyl” pekar med hela handen framåt och på oss, på våra barn och på deras barn. 

Eller som Valery Legasov säger vid ett tillfälle: ”vi har att göra med något som aldrig tidigare har hänt på den här planeten.”

”Chernobyl” – jag har sett alla fem avsnitt för den här recensionen – vecklar ut sina tidsvingar mer och mer ju längre in i miniserien man kommer. En del är koncentrerat till den sovjetiska politiska hierarkin – David Dencik är utmärkt som Michail Gorbatjov – och återkommande är den faktaresistens som är så tjock att den gör ont att se eftersom man som tittare har facit i hand. 

Stellan Skarsgårds rollfigur Borys Shcherbyna beskriver Sovjet som ”en nation besatt av att inte bli förödmjukad” och att det är därför som man först försöker mörklägga Tjernobylolyckan. Senare, när seriens huvudtrio söker svar på vad som egentligen gick fel, tvingas de handskas med en politisk apparat där sanningen är ett begrepp som är tolkningsbar och beroende av vem som tjänar mest på den. 

”Chernobyl” hade svensk premiär 7 maj på HBO Nordic. Craig Mazin är miniseriens manusförfattare, Johan Renck dess regissör. Foto: HBO Nordic

Fares Fares och Alexej Manvelov gör entré i ”Chernobyl” efter att katastrofen skett.  Tid har gått och med det följer nya jobb. De radioaktiva partiklarna spreds inte bara till människor, utan även djur och nu måste de bort.

Johan Renck väljer i scener som dessa, och många andra, att hålla kameran på en viss och vis distans – aldrig för nära för att dramatisera händelserna för mycket, tro mig, det är ändå tillräckligt, men aldrig så långt bort att rollfigurerna tappar sin fyllighet – samtidigt som den inte väjer för de moraliskt tvivelaktiga val som måste göras. 

Det finns ett enastående hantverk i hur Craig Mazin och Johan Renck, som skrivit respektive regisserat alla avsnitt, lyckas hålla ”Chernobyl” i så strama tyglar att serien inte blir en elegi. Mestadels beror detta på att varje steg i berättelsen kopplas till en eller flera mänskliga öden. Från det stora, ner till det lilla.

De här rollfigurerna driver – medvetet eller omedvetet – alla sina egna krig: känslomässiga, politiska, kroppsliga. Renck har inte heller någon visuell beröringsskräck, men respekt för de personer som ”Chernobyl” berättar om.

Craig Mazin och Johan Renck sätter även landningen med ett belönande sista avsnitt. Efteråt finns bland annat Jared Harris kontrollerade panik kvar i tanken; för hans rollfigur ett återkommande känsloläge nödvändigt som stålsättning, för oss något som skapar ett slags rasande empati med honom liksom flera av seriens personligheter.  

2017 började Jem Bendell, hållbarhetsforskare och professor på University of Cumbria i Storbritannien, att gå igenom den senaste forskningen kring klimatförändringarna.

Resultatet, ”Deep Adaption: A Map for Navigating Climate Tragedy”, är tänkt som en väckarklocka. Den dramatiska analysen varnar för samhällskollaps, hungersnöd, krig, sjukdomar och har, med viss rätt, ifrågasatts.

Flera personer som läst analysen menar att de blivit deprimerande av Bendells slutsatser. 

Efter ”Chernobyl” är det lätt att börja nafsa på samma känslor. Inte på grund av seriens ton eller stil, utan för att så mycket som hände då tangerar nu och för att man vill att någon, precis som Emily Watsons rollfigur Ulyana Khomyuk säger, ”måste börja säga sanningen” och att alla sedan lyssnar. 

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om HBO Nordics tv-serier

# ”Chernobyl” hade svensk premiär 7 maj på HBO Nordic. Craig Mazin är miniseriens manusförfattare, Johan Renck dess regissör. På rollistan: Jared Harris, Stellan Skarsgård, Emily Watson, Paul Ritter, Jessie Buckley, Adrian Rawlins och Con O’Neill samt Alexej Manvelov, Fares Fares och David Dencik.