Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Reuben Sallmander om ”Störst av allt”, Felix Sandman: ”Nödvändigt att krama om varandra efter den scenen”

Felix Sandman och Reuben Sallmander som Sebastian och Claes Fagerman i ”Störst av allt”, som har premiär 5 april på Netflix. Foto: Johan Paulin/Netflix

Under inspelningen av ”Störst av allt” distanserade sig Felix Sandman och Reuben Sallmander från varandra. Nu förklarar Sallmander varför: ”Sista dagen, när vi gjort sista scenen, så sa vi massa saker och höll om varandra. Det var absolut nödvändigt att krama om varandra efter den scenen”, säger han bland annat.

”Störst av allt” är Netflix första svenska originalserie. Baserad på Malin Persson Giolitos roman med samma titel handlar den om Maja Norberg, en gymnasieelev som står åtalad för mord. Upprinnelsen till varför Maja häktas hör samman med hennes förhållande till Sebastian Fagerman.

Hanna Ardéhn och Felix Sandman spelar Maja respektive Sebastian, medan Reuben Sallmander gör rollen som Sebastians far, Claes Fagerman.

Inför premiären av ”Störst av allt” snackade jag med Reuben Sallmander om rollen, hur han och Felix Sandman jobbade med tanke på den relation som Sebastian och Claes har i serien och, tro det eller ej, även kort om det lite för bortglömda svenska popbandet Pontus & Amerikanerna.

Vill man inte veta något överhuvudtaget om ”Störst av allt” och inte har läst boken, kan det vara en idé att göra det först, även om det som jag och Reuben Sallmander pratar om knappast kan anses vara några spoilers.

”Störst av allt” har premiär 5 april på Netflix. Camilla Ahlgren är seriens huvudmanusförfattare, medan Per-Olav Sørensen och Lisa Farzaneh har regisserat serien.

På rollistan finns utöver nämnda namn även David Dencik, William Spetz, Anna Björk, Christopher Wollter, Evin Ahmad, Maria Sundbom, Rebecka Hemse, Helena af Sandeberg, Shanti Roney och Ella Rappich.

Felix Sandman och Hanna Ardéhn som Sebastian och Maja i ”Störst av allt”. Foto: Nikola Predovic/Netflix

Minns du Pontus & Amerikanerna?

– Ja, absolut.

De gjorde en låt, ”Min bror och jag”, som jag var besatt av ett tag. När jag gick hit tänkte jag att den låten är motsatsen till hur familjen Fagerman har och har haft det. Samtidigt får man aldrig riktigt veta, varken i boken eller i serien, vad det är exakt som har hänt mellan far och son. Vad har du själv tänkt?

– Jag tänker att Claes Fagerman är en produkt av sin klass. Han är inte nyrik och det är ingen adel, men det är pengar sedan gammalt. Han är uppfostrad på ett sätt där det finns ett elitistiskt tänkande, ditt existensberättigande avgöras av hur mycket du producerar. Det finns inget varande, man sitter inte och umgås…

… bara för att umgås?

– Exakt. Man gör saker och ting för att det finns en baktanke. När jag läste böcker kring den här gruppen av människor så var det ofta de inte hade så många vänner. Vänner var de i samma skrå. Man åt middag och träffades för att samtidigt kunde göra jobbgrejer, överenskommelser eller transaktioner.

– Så allt i Claes liv bygger på att komma någonstans. Det här med att bara vara, det finns inte. På det sättet är han oskyldig, för även om han är ansvarig för sina handlingar, så är han oskyldig i den mening att han är en produkt av den här uppfostran.   

När det gäller Sebastian då?

– Jo, i relation till Claes så är han ett personlig nederlag för Claes. Hans familj är ett företag snarare än en familj.

Det där märker man ju bland annat med den här damen, hon som är sekreterare men också någon slags extramamma.

– Precis. Hon som är med i scenerna där de lite lätt pinsamma historierna kommer fram. Det finns något charmigt i det där. Ett slags falsk personlighet, det där säger han ju till alla, och det finns något trevligt med det.

Det är charmigt på ytan.

– Absolut. Sebastian då: han dräneras på grund av att han inte får den kärlek som ett barn är berättigad till. Finns det en enda uppfostringsmetod så är det ju kärlek och sedan finns inget annat. Och det är det som Sebastian definitivt inte får och då kan det gå åt det här hållet.

– Sebastians äldre bror går in i samma led som pappan och blir en framgångssaga. Men vi vet inget om honom, så han kan lika väl vara djupt olycklig och pyssla med massa fuffens på Harvard.

Men på ytan har han lyckats.

– Exakt. Att Sebastian inte klarar av skolan och skolkar skulle kunna vara en parantes, men det går för långt. Så på ett sätt kan man säga att det här är ett slags hederskodex som Sebastian bryter.

Jag tänker att det nästan är som inom militären. Man måste följa vissa regler och gör man inte det så står man utanför och behöver man då hjälp så får man det inte.

– Det som är grejen är att Sebastian inte släpper det här livet och att han inte klarar av skolan och visar inga tecken på att han, enligt Claes, är värd någonting. Då faller allting och då skäms Claes. Det är skamligt för Claes att ha en sådan son.

Sebastian klarar sig inte för att han inte har fått någon som helst kärlek, sedan skäms Claes på grund av det, när det som kanske kunde ha hjälpt är kärlek och uppmärksamhet.

– Fast jag är tveksam till att Claes ens kan stava till kärlek. Jag tror att han är så skadad och kanske uppfostrad ännu hårdare eftersom han kommer från en annan tid. Claes kan vara charmerande och vänlig, men jag tror inte att han någonsin har upplevt djup kärlek. Bara sättet han pratar om sin exfru…

Det är en hård kommentar.

– Ja, det är det. Fruktansvärd. Att säga på det sättet, det är verbalt våld. Så utifrån hur Claes agerar så är han skyldig, men på ett annat plan så är det fruktansvärt synd om honom. Han är ju handikappad.

– Det här är förklaringar till varför Claes är som han är och varför Sebastian har blivit som han blivit, men när det gäller deras respektive handlingar så är de ansvariga för sina egna handlingar. De kan exempelvis inte skylla på barndomen, utan de hade kunnat välja en annan väg, även om det gjort ont.

Hanna Ardéhn spelar huvudrollen i ”Störst av allt”, Netflix första svenska originalserie som har premiär 5 april. Foto: Johan Paulin/Netlix

Hur upplevde du att det var att spela Claes, för man upplever ju Claes som hemsk även när han ska försöka vara charmig.

– Det är en viss förberedelse, för när man, som exempel, har så mycket pengar på banken, så är man inte heller orolig.

Ett slags konstlat självförtroende.

– Och när man då är uppfödd med pengar så har man ännu mindre att vara orolig för. En idé är att det som vi har pratat om nu, det inbegriper inte ens Claes medvetenhet. Han tänker inte på det här sättet, för då hade korthuset och det här sättet att leva börjat falla.

Det du menar är att det inte får börja gro någon tveksamhet runt skyddsmuren?

– Just det. Jag tänker också att Claes elakhet bygger på det. Det gör så ont när han ser sin son att det enda sättet – i stället för att göra som du och jag hade gjort – är att ta till de här elakheterna. Han njuter till och med av att göra ner sin son, för då kan han distansera sig från honom.

– Och det där var svårt för mig och Felix. Vi kunde inte ha den vanliga jargongen där man lattjar med varandra mellan tagningarna, utan vi fick hålla en distans till varandra som vi egentligen höll fram till sista scenen och det att inspelningen var klar.

– Delar man upp det hela som vi skådespelare gör så fanns det någon slags ömhet för den här mannen också. Det var något som var väldigt smärtsamt med att spela någon som inte kan leva fullt ut.

Vad gjorde du och Felix när sista scenen var klar?

– Vi höll inte på att lattja så mycket, men efter varje inspelning så kramade vi om varandra, men ibland på en inspelning så kan man ha en jargong för att lätta upp stämningen, men det hade inte vi. Sista dagen, när vi gjort sista scenen, så sa vi massa saker och höll om varandra. Det var absolut nödvändigt att krama om varandra efter den scenen. 

”Störst av allt”, som har fått den engelska titeln ”Quicksand”, har premiär 5 april 2019 på Netflix.

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om ”Störst av allt”