Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
SPOILER ALERT

”Making a murderer på Netflix blev ett fenomen – uppföljaren är bättre” 

Netflix dokumentärserie ”Making a Murderer” handlar om Steven Avery, på bilden längst till höger och tillsammans med sina föräldrar. Foto: Netflix

”Making a murderer” blev ett världsfenomen. Uppföljaren är bättre. 

Nära nog sist av alla har jag sett klart ”Making a murderer” säsong 2. 

Den svänger inte lika mycket som föregångaren, men det är också meningen. ”Making a murderer” säsong 2 bör vara långsammare med färre tvärvändningar, då tempot och upplägget speglar takten i det amerikanska rättssystemet. 

Vad man än tycker och tänker om Steven Avery och Brendan Dassey och om de är skyldiga eller inte till mordet på Teresa Halbach, så är ”Making a murderer” säsong 2 en fascinerande inblick i politisk motsträvighet, glödande mänsklighet, melankolisk vilja och, kanske, godtroget hopp. 

Det bästa med den andra delen av Laura Ricciardis och Moira Demos dokumentärserie är hur mycket tid de väljer att tillbringa med Steven Averys familj. Speciellt relationen mellan Steven Avery och hans mor Dolores känns i magen. Hans fasa inför tanken att inte bli frisläppt innan Dolores går bort, hennes oro som knappt går att artikulera, men som märks i varje paus. 

Det andra benet som gör att ”Making a murderer” säsong 2 står stadigare än första omgången är försvarsadvokaten Kathleen Zellner, som tycks född att medverka i ett sammanhang som detta. 

Hennes tvärsäkra påståenden och iskalla logik är beundransvärda egenskaper, framför allt när de presenteras framför en kamera. Samtidigt är det naturligtvis värt att fundera på hur intryckta hennes hypoteser kring mordet på Teresa Halbach är för att passa det narrativ hon bygger med förhoppning om att Avery ska släppas fri. 

Att Kathleen Zellner får en så framstående plats i ”Making a murderer” följer logikens regler: första säsongen var en sensation och en snackis, vilket gjorde att det mesta som hade med Steven Avery och Brendan Dassey fick nyhetsvärde. I och med det tappade Laura Ricciardis och Moira Demos överraskning som ett berättartekniskt grepp, vilket i sin tur krävde nya personer för strålkastarljuset i seriens andra omgång. 

Kathleen Zellner på en bild från ”Making a murderer” säsong 2. Foto: Netflix

Balansen mellan hjärna och hjärta i säsong 2 är också finkalibrerad, tack vare Laura Nirider och Steve Drizin, Brendan Dasseys advokater som försöker bevisa att hans erkännande, bland annat, var framtvingat. 

Medan Zellner accepterar varje rättslig vinst och förlust med känslomässig kyla, i alla fall utåt, är det omöjligt för Nirider och Drizin att inte dela med sig av den glädje eller sorg som deras arbete för med sig. 

Efter den kritik som första säsongen mötte har Laura Ricciardi och Moira Demos bättre förutsett invändningarna mot den senaste omgången avsnitt. Tid ges de bevis som dokumentärseriens kritiker säger binder Steven Avery till mordet, samtidigt som kritik vädras mot sättet som Kathleen Zellner arbetar. Däremot: ingenstans i de tio senaste avsnitten diskuteras djupare om, och i så fall hur, uppmärksamheten kring Steven Averys och Brendan Dasseys fall påverkar deras chanser att bli rättvist bedömda i ett överbelastad rättssystem. 

Är effekten av ”Making a murderer” positiv eller negativ för Avery och Dassey? Naturligtvis är det något som måste undersökas och som förhoppningsvis tas med skulle det bli ytterligare avsnitt. 

”Making a murderer” säsong 2 hade premiär i mitten av oktober. Först nu, i skiftet mellan 2018 och 2019, såg jag det tionde och avslutande avsnittet. Som jämförelse brände jag av första omgången under två dagar. 

Det säger dels något om det falnande glöden kring true crime-fenomenet och dels något om skillnaderna mellan första och andra säsongen av ”Making a murderer”. 

Jag föredrar andra säsongen, som på grund av seriens framgångar väljer pedagogisk kunskap som tyngd i stället för sensations halkiga rutschbana som språngbräda. För hur som haver när det gäller vem som är skyldig eller inte, vad som skett eller inte och vad som händer i framtiden, så är mordet på Teresa Halbach en tragedi vars ringar på vattnet nu omfattar så många personer att varken glädje, triumf eller någon slags vinning är möjlig.   

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om Netflix originalserier