En svensk tv-epok är över. Efter 38 avsnitt är ”Bron” slut. Här är alla svaren du behöver efter seriefinalen. ”När då någon säger att det inte fanns något som hon kunde göra, då börjar Saga ifrågasätta alla sina livsval. ”, säger Hans Rosenfeldt, upphovsman till ”Bron”.
Saga Norén, länskrim Malmö.
Saga Norén.
Ja, det stor skillnad på de där två meningarna.
Mer om det strax.
För nu är ”Bron” slut för alltid.
Det åttonde och sista avsnittet i seriens fjärde säsong sändes i SVT söndagen den 18 februari 2018.
Hans Rosenfeldt och Camilla Ahlgren har varit huvudmanusförfattare för seriens avslutning. Det är med Rosenfeldt jag dissikerar det sista avsnittet under bilden nedan. Därför: SPOILER ALERT om du inte har sett seriefinalen av ”Bron”.
Som bekant är det Sofia Helin som i 38 avsnitt har spelat Saga Norén. Sedan den tredje säsongen har hon haft Thure Lindhardt vid sin sida. Den danska skådespelaren har gjort rollen som Henrik Sabroe.
Mer information: Henrik Georgsson regisserade de fyra första avsnitten i sista säsongen. Rumle Hammerich tog hand om de fyra sista och därmed också det som kom att bli den allra sista scenen i ”Bron” någonsin.
Och den scenen, ja, den är redan en klassiker (läs min recension av hela säsong fyra här).
Om den sista scenen, om Saga Norén, om upplösningen och om Henrik Sabroe pratar jag med Hans Rosenfeldt nedan.
Viktigt: har du inte sett det sista avsnittet av ”Bron”, fortsätt inte att läsa under bilden, då det där finns massa detaljer om vad som händer i säsongsavslutningen som också är det definitiva slutet på ”Bron”.
Återigen: SPOILER ALERT.
Hans, det är med vemod jag börjar ställa frågor nu, för det här är ju sista gången vi gör det här…
– Ja, det är sista gången.
… i alla fall när det handlar om ”Bron” och Saga Norén.
– Ja, det är det.
Men det är väl bara att hoppa rakt in i det.
– Vi gör det.
Första gången vi tittare träffar Susanne Winther är i säsongspremiären när Niels förs bort i ambulans. Han har då fått reda på att hans fru mördats. Henrik och Jonas snackar med Susanne och hon berättar vad som har hänt, att Niels är chockad. Hur mycket njuter Susanne inombords i den scenen?
– Väldigt mycket faktiskt. Hon har precis kickat igång hela sin hämndplan så hon är ju väldigt nöjd med att det har startat och att det tog Niels så hårt. Det var ju han som skulle lida. Så hon är nöjd.
Hon får ett första bevis på att planen verkligen fungerar samtidigt som hon får stå på första parkett.
– Ja. Hon har inte samma möjlighet att få tillgång till de andra och att se reaktionerna. Så det här tycker hon nog är hennes finaste stund.
I samma sekvens berättar Susanne Winther att hon arbetat som assistent till Niels i ”lite mer än tre år”. Med tanke på att Tommy dödades för fyra år sedan måste Susanne Winter snabbt tänkt ut sin hämnd, eller är det här något som skett gradvis? Hur har hennes och Kevins/Brians planerade sett ut?
– Jag tror att de har planerat det väldigt väl. Sedan har de naturligtvis varit tvungna att justera efterhand. Saga var ju egentligen den andra som skulle dö, sedan kom hon ut från fängelset och då var det plötsligt lite svårare att komma åt henne, så då fick de kasta om lite i ordningen.
– Annars tror jag att de har varit klara över att de ska göra det och sedan har det ägnats väldigt mycket tid åt att planera det och när säsongen började så iscensatte de det.
Tidigt i sista avsnittet har vi sekvensen där Susanne kidnappar Ida och Julia. Sedan kommer Saga till Henriks hus. Saga blir skjuten, men har lyckligtvis västen på. Först och främst: fanns det någon gång när ni tänkt att Saga i den stunden skulle blir skadad på riktigt, kanske så pass att serien slutar med att Saga går bort?
– Kanske inte just där, för vi behövde Saga lite längre. Men naturligtvis pratade vi om det. Vi pratade väldigt mycket om hur vi skulle sluta serien och någon gång under de här mötena pratade vi om Saga skulle överleva eller inte. Vi pratade ganska länge om att tittarna nog inte hade tyckt det vore konstigt om vi dödade Saga för vi är ju ganska mörka och är inte så mycket för lyckliga slut. Sedan kände vi att det kan bli en väldig backlash på det där och kanske till och med att det kändes lite förväntat. Magkänslan sa då att det inte hade varit ett tillfredsställande slut om Saga hade dött.
Men du var inte främmande för tanken på att ”Bron” slutar med att Saga dör?
– Vi pratade om det, just eftersom det var sista säsongen och det skulle ju göra att det verkligen var sista säsongen – om man nu inte gör en serie om en ung Saga…
Hahaha. Nej.
– … ja, det tror jag vi ska undvika faktiskt. Men vi lekte med tanken på att Saga dör, men så blev det ju inte.
I den scenen, när Susanne skjuter Saga, så är det ju mer eller mindre slumpen som hjälper Susanne; här har hon möjlighet att hämnas på Henrik genom att döda Saga och på så sätt få Henrik att lida. Stämmer det?
– Ja, så är det. Hon har i och för sig flickorna och ser en möjlighet att göra klart hämndlistan. Susanne vet ju inte heller vad samtalet som Saga får handlar om. Susanne är inte medveten om att hennes identitet är röjd, så det är inte därför hon skjuter Saga.
Om så innebär ju det att Susanne inte är medveten om att Henrik har fått tillbaka Astrid, vilket ju i alla fall Brian/Kevin är medveten om.
– Ja, det där är något som har diskuterats har jag sett. Men det är ju inte officiell grej. Det är ingen som vet att den där polisen har fått tillbaka sin dotter. Nu råkade Henrik säga det till Kevin, men Susanne Winther kan inte ha en aning om att dottern är tillbaka. Så när hon skjuter Saga är det tänkt att kännas som att hon gör klart mordserien. Sedan visar de sig att hon inte var ensam.
Just det där med att hon inte var ensam: Drygt 14 minuter in i sista avsnittet är Susanne Winther gripen. Fanns det tankar om att klipp avsnittet annorlunda? Min spontana reaktion när jag såg det var att eftersom Susanne blir gripen så tidigt i avsnittet så måste det finnas en mördare till som lurar i vassen.
– Nej, det fanns nog egentligen ingen klippning som annorlunda och i så fall kanske man skulle ha flyttat det i manus, men vi kände samtidigt att vi inte kunde hålla i gång jakten på flickorna hur länge som helst och allt därefter är ju att vi försöker knyta ihop säcken. Så vi har ju inte lekt med ett annat sätt att fånga Susanne senare i avsnittet.
Jag måste säga att det är väldigt snyggt skrivit att det var Susanne Winther som att säga låg bakom attacken på Saga i fängelset. Berätta, hur såg den linjen ut i manusarbetet – vad visste ni först: att Saga skulle sitta i fängelse och där skadas eller att ni senare kom på att ni behövde den scenen för att Saga skulle komma på att det inte bara är Susanne som ligger bakom morden?
– Faktum var att det var SVT som sa att de gillade cliffhangern i första avsnittet, men att det är en Blixt Gordon-cliffhangern; Saga är uppe på banan snabbt och det är väl ingen som ska tro att hon dör och så vidare. Dessutom sa de att det ställde till marknadsföringen, säger Hans Rosenfeldt och fortsätter:
– Så för att det inte bara ska vara en billig cliffhanger i första avsnittet så frågade de oss om det fanns någon möjlighet att knyta det till fallet. Då tänkte jag att det är klart att vi kan. Vi kan ju låta det vara ett slags misslyckat halshuggning. Och när vi tänkte det så kom vi på att det är Elsa som ger Saga en ledtråd till vem den andra personen ligger bakom morden.
Härligt ändå. Som jag kan minnas det och som känslan är så är ju sista säsongen den där alla har betydelse på ett sätt som det tidigare inte har varit i ”Bron”.
– Ja, och det kan man väl säga båda är på gott och ont, för när man gör så bli universumet lite litet; Alla är lite inblandade med varandra och det är någon slump som spelar in här och var. Men det du säger är det som vi känner, att den här säsongen var den som höll ihop bäst och är tajtast och där alla rollfiguren är med lite längre och betyder mer för berättelsen.
Vi skiftar fokus lite: Astrid tar med Henrik till Annas grav. Försöker Henrik dölja för Astrid vad han egentligen känner i den stunden?
– Jag tror att han egentligen inte själv vet vad han känner för Anna. Han är ju oerhört glad att Astrid är tillbaka och vi har också klippt bort några scener där Henrik och Saga pratar om Anna där han förklarar varför han inte pratar mer om Anna.
– Han har ju förlikat sig lite med tanken på att båda skulle vara döda, så i den scenen vet han inte riktigt hur han ska hantera det, för han har ju förväntat sig att båda skulle vara döda.
Exakt. För när Astrid och Henrik ska åka iväg så bryter Henrik ihop. Beror det då på att Henrik inser hur lättad han är att Astrid har överlevt, snarare än att han saknar Anna? Gud vad det låter hårt, för övrigt.
– Jag tror också att det är en sak att mentalt intala sig att någon är död, som han tänkte om båda sina barn, till att faktiskt få svart på vitt att en av dem faktiskt är död. Hon ligger där, hon finns inte längre. Så den scenen är mer tänkt som en fördröjd reaktion och att det sjunker in. Hur glad Henrik än är för att ha fått tillbaka en dotter så har han också förlorat en dotter, så det insikten drabbar honom när han lämnar kyrkogården.
Brytpunkten är väl senare, när Astrid börjar snacka danska och säger till Henrik att han är hennes far. I den stunden, vad bubblar inom Henrik då?
– Då tror jag att det bubblar på riktigt. Det är första gången som han inser att han faktiskt har en chans att få tillbaka henne och skapa en relation med den här flickan som han inte har sett på åtta år. Det går åt rätt håll och därför är det rent hopp som bubblar inom honom.
Astrids alla rollfigurer blev svikna av sina föräldrar. ”Du svek dem inte, de togs ifrån dig”, säger Saga till Henrik. Anser Henrik också det eller att han svek sina barn?
– Jag tror att han pendlat. Själva försvinnandet kunde han inte göra något åt, men han gav ju upp letandet ett tag så någonstans tror jag att i och med Astrid faktiskt lever så känner han… du vet, känslan av ”gjorde jag tillräckligt? Fanns det något jag inte gjorde för att jag inte orkade?”.
– Den känslan, den har han levt med och kommer att leva med, särskilt nu när han har fått tillbaka Astrid. Så någonstans där inne kämpar Henrik med det här att han har svikit sina barn, även om han rent rationellt förstår att Saga har rätt.
I samma scen säger Saga till Henrik: ”Du tänker väl inte göra något dumt, som Martin?”. När du, som ju är upphovsman till serien och den här rollfiguren, tänker på vad Henrik gör efter avsnitt åtta, är han då kapabel att göra som Martin, det vill säga hämnas på den, i det här fallet Frank, som är ytterst ansvarig för att Henriks barn dött?
– Nej. Det gör han inte. Risken är ju att han blir av med Astrid igen.
Precis så som jag tänker.
– Ja, och den risken skulle Henrik aldrig ta. Helt ärligt så är Henrik också lite mer i balans än vad Martin var.
Strax efter att Astrid sagt till Henrik att han är hennes far och pratat danska plingar det naturligtvis på dörren. Utanför står Brian/Kevin. Henrik tvekar, men släpper till slut in honom. Jag tycker mig märka en viss tvekan hos Henrik, men tvekar han för att han i den stunden misstänker något, eller för att han vill vara med Astrid?
– För att han precis har haft ett genombrott i sin relation till Astrid. Det är inte läge att vara social helt enkelt.
Men ändå släpper Henrik in honom i huset.
– Ja, han gör ju det. Hahaha.
Hahaha. Informationen som kommer fram är at Kevin/Brian försökte ta livet av sig när han hoppade från balkongen, men att hans rygg senare läkte. Berättar mer om det här – var det efter det som han bestämde sig för att hämnas och kontaktade Susanne eller hur har det gått till?
– Det vet vi inte riktigt och vi har inte rett ut det i manusgruppen, men om jag får gissa fritt så skulle jag säga att de träffades efter att Tommy dött och att Brian visste om vem hon var. De började planera att hämnas, han läkte han under den tiden och då insåg de att de kunde ha nytta av det, säger Hans Rosenfeldt och fortsätter:.
– Om man tänker sig att de planerade det här så har ju Brian sagt ”jag hjäper dig, men jag sitter ju ändå i rullstol så det är många saker jag inte kommer att göra”. Sedan, plötsligt: ”vänta nu, det finns ganska mycket som jag skulle kunna göra och då kan vi ger varandra alibi och hjälpas åt”. Så jag tror att det var så det gick till: han satt i rullstol när de började planera och sedan blev han bättre och då ändrade de planen därefter.
Vem av Susanne och Kevin/Brian är ytterst ansvarig för vilket mord? Informationen man har är ju att det var Kevin som stenade Margrethe Thormod och jag misstänker också att det var så att Kevin/Brian var personen i utklädd till clown, men utöver det, finns det något svar på det?
– Ja, det gör det, vi gjorde en lista på det där. Det var Kevin som stenade Margrethe. Sedan var tanken att Saga skulle dödas via ombud. Sedan var det Susanne som fixade med poolen. Kevin var clownen. När det gäller hästen så var det Susanne och det var hon som hängde Moyos fru. Vem har vi sen?
Hans huvud.
– Just det, Hans huvud. Det var Kevin.
Nu över till Saga. Jag minns inte om vi fått reda på det här tidigare, men Saga läste alltså mikrobiologi i två år, men valde sedan att börja på på polisutbildningen efter att hennes syster Jennifer tagit sitt eget liv. Finns det något mer som Saga har läst på universitet och som vi inte har fått reda på?
– Nej, inte vad vi vet. Vi pratade med Sofia (Helin, spelar Saga Norén) om det där. Vi sa att Saga ska ha studerat något och sedan bytt inriktning när Jennifer dog för att det mer ska handla om att kompensera en skuld än vad hon egentligen ville göra. Så vi frågade Sofia vad Saga borde ha läst och då sa Sofia mikrobiologi. Så det är den enda vi vet som Saga har pluggat.
Sagas terapeut säger att hon tror att Saga tror att om Saga ”varit mer som andra så hade hon kunnat se hur Jennifer mådde” och därmed förstått vad Jennifer tänkt göra. ”Du gjorde inget fel, du är inte skyldig till något”, säger terapeuten också. Är det bland de två viktigaste meningarna i ”Bron” någonsin eftersom det är då det går upp för Saga att hon kanske är polis för att hon känner skuld?
– Ja, det är en väldigt viktigt del. De har varit inne och nosat på det, men det är definitivt det som får Saga att tänka efter. Att hon har blivit den här hundraprocentiga polisen bottnar ju i ett slags oförmåga, att försöka betala tillbaka den där skulden till Jennifer, säger Hans Rosenfeldt och fortsätter:
– När då någon säger att det inte fanns något som hon kunde göra, då börjar Saga ifrågasätta alla sina livsval.
Verkligen. Och lika viktigt är väl scenen en stund senare, då när Saga via sin mammas almanackor får bekräftat att mamman gjorde Jennifer sjuk, att det verkligen handlade om Münchhausen by proxy.
– Det har också varit ett sår hos Saga, så det är jätteviktigt för Saga att inse att hon faktiskt räddade sin syster från sin mamma och sedan fanns det inget hon kunde göra åt att det gick som det gick. Det är de två pusselbitarna som gör att Saga känner att hon kanske kan göra något annat med sitt liv.
När Saga får det bekräftat andas hon ut. Vad känner hon då? Lättnad? Sorg?
– Jag tror att hon känner en stor lättnad. Hon har inte gjort några fel och det är en stor lättnad för Saga.
En av scenerna i sista avsnittet som drabbar mig mest är när Saga senare ringer Henrik och säger ”jag hade rätt – jag ville bara berätta det för någon”. Henrik är lite avfärdande och kan inte snacka för att han är med Astrid. Det känns som att Saga aldrig varit ensammare än då. Tolkar jag det helt fel då?
– På sätt och vis inte. Det är en ganska liten scen som finns där för att visa att Saga aldrig har haft behov att ringa och berätta något för någon…
Ja, så klart.
– … Saga har aldrig tidigare slagit en signal till Martin eller Hans och sagt: ”vet du vad, det här hände mig”. Nu gör hon det för att det är så stort hos henne och då, tyvärr, kan inte Henrik prata om det. Så det är ett stort steg för Saga att ta.
Det här blir ju också ett slags bekräftelse för Saga att eftersom Henrik nu har ett barn så bör Saga, enligt Sagas logik, inte vara med honom.
– Precis. Det blir i alla fall klart för henne att hon inte längre är prioriterad först. Hade hon ringt Henrik och sagt samma sak innan de hittade Astrid så hade han blivit väldigt glad att han var den som Saga ville berätta det här för. Han hade tagit det som ett stort steg i deras förhållande.
Den här frågan kanske är provocerande, men med tanke på den lättnad Saga känner och hennes beslut att sluta som polis: tror du att Saga känner att hon har kastat bort sitt liv i andras tjänst i stället för sin egen?
– Jag tror inte att hon gör det än, men det kan finnas en risk att hon kommer fram till att hon har gjort det. När vi lämnar Saga har hon inte kommit så långt, men som sagt, det finns en liten risk att hon känner att hon kastat bort åren som hon varit polis. Och det är ganska många år som hon har varit polis och då bara polis.
– Jag hoppas att Saga landar i att det ändå var okej eftersom hon var en väldigt bra polis, även om hon hade lite fel bevekelsegrunder att vara det och kanske kunde ha varit snällare mot sig själv. Men det finns säkert en period när Saga måste omvärdera och tänka på om det var värt allting och det kommer att bli tufft.
Scenen mellan Saga och Henrik på sjukhuset är verkligen fin.
– Ja, den är så fin och deras sista tillsammans.
När Saga kysser Henrik i den scenen – är det deras sista kyss någonsin?
– Det är svårt att säga. Saga kan nog tänka sig att det kanske kan bli det. Där vet hon bara var hon inte ska vara, men hon har ingen aning om vem hon kommer att bli. Därmed inte sagt att jag som upphovsman har tänkt att det ska vara det.
Vad har du tänkt då?
– Vi har inte tänkt längre än att Saga kör iväg och på många sätt måste börja om; bygga sig ett annat liv och en annan identitet.
Saga brukar ju inte kyssas.
– Nej, hon tycker inte det är särskilt trevlig, har hon ju klargjort för Henrik. Så hon har mycket att göra.
Saga eldar upp bilder och allt som fanns i flyttkartongerna som hennes mamma lämnade efter sig…
– Ja, sitt förflutna. Det är väldigt symboliskt. Kanske översymboliskt?
Hahaha. Ja, men det är väl hela grejen med att där och då lämnar hon sitt gamla liv bakom sig?
– Ja, det är en nystart helt enkelt.
Berätta nu om sista scenen med Saga Norén. Som jag har förstått visste ni att det var det hit ni ville ganska tidigt.
– När vi väl bestämde oss för att Saga skulle överleva så pratade vi om att det var fjärde säsongen och med Sofia om vad hon ville göra. Vi måste ju knyta ihop säcken med Sagas förflutna och sedan säsong två har jag och Camilla och manusgruppen pratat om att Saga drivs väldigt mycket av skuld. ”Även när jag gör rätt så blir det fel”, säger Saga och måste kompensera för det.
– Så vi tyckte att det var roligt att utforska det. Om Saga då inser att hennes största drivkraft har varit att reglera skulder och får veta att hon egentligen inte behöver göra det så blir slutsatsen att Saga inte behöver vara polis, vilket ju har varit hela hennes identitet.
– Om det då har varit hela hennes identitet och så gör vi oss av med det, vem är Saga då? Ja, då är hon inte Saga Norén, länskrim Malmö längre, utan bara Saga Norén.
Poetiskt.
– Sedan går det inte att komma ifrån att det där blivit en catch phrase och att det därför blir väldigt effektivt när hon inte säger det i sista scenen och då på ett bra sätt för oss för att förklara att Saga nu är på väg att bli en annan person.
Exakt.
– Det är ju ett slags nystart. Vi har blivit kritiserade för att vi ha haft öppna slut på säsongerna och det här ska ju vara ett definitivt slut, men det är inte ett definitivt slut på så sätt att hon dör eller gifter sig med Henrik och adopterar Astrid.
– Det här slutet signalerar att den era med Saga Norén som vi har sett i fyra säsonger är slut. Nu kommer en ny era, men då är hon inte Saga Norén, länskrim Malmö längre.
Vad är den största skillnaden mellan ”Saga Norén, länskrim Malmö” och ”Saga Norén”.
– Den största skillnaden är att hon har blivit av med ett ok som hon burit väldigt länge. Framför allt handlar det om hennes syster, men sedan har det byggts på under de säsonger som vi har sett henne och vi har ju bara sett henne under några år och hennes syster har varit död ganska länge.
– Så Saga Norén är en friare människa när hon inte är ”länskrim Malmö”, samtidigt som hon då hela tiden har vetat vem hon var. Så nu måste hon bygga upp en ny identitet. Vem är Saga om hon inte är polis? Hon måste ju omvärdera hela sitt liv så det vet vi inte. Och lär aldrig få veta.
Hahahaha. Exakt. Haha.
– Hahaha.
Men så här då: I dina tankar och om du får fantisera fritt – vad gör Saga Norén när hon satt sig i bilen. Vad gör hon nu? Studerar? Besöker olika länder?
– Det här är bara personligen och stämmer kanske inte överens med vad Sofia har tänkt eller vad andra tänker, men jag tror att Saga blir polis igen, men då med helt andra bevekelsegrunder.
Ojojoj.
– Det är vad Saga kan och har gjort så länge. Så jag tror att hon kommer tillbaka men då med andra drivkrafter och motivationer än vad hon har haft tidigare. En högst personlig åsikt.
Vad glad jag blir av det här, för som du vet är jag en obotligt romantiker och undrar ju om Saga och Henrik blir tillsammans igen. Men om då Saga blir polis igen så är ju chanserna stora att även Saga och Henrik hittar tillbaka till varandra.
– Alltså, jag har inte ägnat jättemycket tanke åt, men jag vill verkligen att hon ska hitta tillbaka till Henrik igen för de är så fina ihop. Av de som vi har sett henne tillsammans med så är ju han den som är absolut bäst för henne.
Skulle du till och med säga att Henrik är Sagas stor kärlek i den mån den finns en stor kärlek i Saga Noréns liv?
– Ja, det skulle jag säga. Han är den enda som hon faktiskt har blivit förälskad i. Så ja, det stämmer.