Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett år med ”Gilmore Girls” hos Netflix borde fått stanna i fantasin

Lauren Graham och Alexis Bledel på en bild från "Gilmore Girls: A year in the life". Foto: Netflix
Lauren Graham och Alexis Bledel på en bild från ”Gilmore Girls: A year in the life”. Foto: Netflix

”Gilmore Girls” är tillbaka för att säga farväl. Med några få undantag skulle seriens fortsättning ha fått stanna kvar i vår fantasi.

”Gilmore Girls: A year in the life” börjar precis som man vill och förväntat sig: Lorelai och Rory Gilmore återförenas i Stars Hollow. Dialogen levereras lika snabbt som en gepard springer. Referenserna är uppdaterade, myset intakt.

Senare, i en handvändning, sjunker handlingen till botten som en sten. De gånger som ”Gilmore Girls” comeback tar sig upp till ytan igen är det alltid något – ofta Rorys storybåge eller en alltför störig birollsfigur – som tar tag i seriens ben och drar tills vi bara ser svaga bubblor.

”Gilmore Girls: A year in the life” är ett slags korrigering av tv-seriens historia: Upphovsmannen Amy Sherman-Palladino lämnade originalserien efter sex av sammanlagt sju säsonger på grund av ett kontraktsbråk. Nu får hon chansen att ge fansen det avslut de tror att de vill ha.

Sådan är nämligen verkligheten när nostalgins riddare Netflix ger tummen upp till en serie som med facit i hand borde ha fått leva vidare i minnet. Framför allt när återkomsten är uppbyggd som en miniserie i fyra delar där varje avsnitt är 90 minuter långt. Det är en övervikt som sänker pulsen, farten och efter ett tag skapar ett lättare illamående.

Fast lika frustrerande som de onödigt uppsvällda avsnitten är som helhet, lika fina är sekvenserna som träffar rätt. Då finns ingen fruktan för utveckling och förändring, en tematik som borde ha fått mer svängrum men nu placerats i ett trångt hörn.

Lauren Graham och Kelly Bishop är ofta involverade när ”Gilmore Girls” siktar högre än att vara pausunderhållning, men piggast är Liza Weil när hon återigen får spela Paris Geller. Hennes attack på en institution landar också på de fyra nya avsnitten: Varför har inget mer gjorts för att upplevelsen ska kännas modern?

Så ja: ”Gilmore Girls: A year in the life” lider av att serien ser på sig själv som en service för fansen, i stället för en möjlighet att göra bra tv.

Det är synd och faktiskt skam.

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om din favoritserie