Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
SPOILER ALERT

Så bra är ”The Young Pope” med Jude Law och Diane Keaton

Jude Law spelar huvudrollen i "The Young Pope". Foto: C More
Jude Law spelar huvudrollen i ”The Young Pope”. Foto: C More

Först och främst: Jag har sett två avsnitt av ”The Young Pope” och de är bara en förrätt. Nej, inte ens det. De är ett dukat bord med allehanda smaskigheter. De två avsnitten är en presentation av serien, dess förutsättningar, dess rollfigurer och en tematik i utveckling. Men till skillnad från många andra gånger får just det här dukade bordet det att vattnas i munnen och knorra i magen; ”mer, mer, mer, ge mig mer”.

Jude Law spelar Lenny Belardo, den första amerikanska påven och som sådan tar han namnet Pius XIII. Lenny lämnades som ung till ett barnhem, växte upp hos Syster Mary (Diane Keaton) och har haft en spikrak karriär i den katolska kyrkans hierarki.

Lika knepigt som det är att få hjärnan att gå varvet runt efter att ha försökt lista ut vad Jocke Bergs Kent-texter betyder, lika svårt är det att förutsätta vad Lenny Belardo/Pius XIII planerar; var hans mångfacetterade personlighet ska ta vägen och om han faktiskt är medveten om vad som försiggår omkring honom. Vi får ledtrådar, de är efter två avsnitt lyckligtvis inte nog.

Diane Keaton i "The Young Pope". Foto: C More
Diane Keaton i ”The Young Pope”. Foto: C More

”Jag har övat hela livet på att bli en osynlig påve”, säger Lenny i en sekvens där han också namedroppar Banksy, Stanley Kubrick, Daft Punk och J.D. Salinger. Men är Lenny som Pius XIII en räddare i nöden? Kanske, kan tyckas efter avsnitt 1, tveksamt när man har sett klart avsnitt 2. Hur man ser på den nya påvens kluvenhet beror på ens inställning till religion och andlighet.

Klart är i alla fall att Jude Law gör en av karriärens bästa rollprestationer när han gestaltar en man lika slug som naiv. I varje scens början är han ett oskrivet kort och återhållsamt stram. Beroende på situationen låter Law sedan Pius XIII långsamt gå åt det ena eller andra hållet. Därmed har ”The Young Pope” en inbyggd spänning vid nära nog varje scenbyte, vilket också innebär ytterligare en bit i det komplicerade pussel som är seriens huvudfigur.


I seriens andra avsnitt finns en scen som skvallrar om vad som komma skall liksom berättar om Pius XII:s oförutsägbara person: Jude Law sitter still med slutna ögon, nacken är en aning böjd. Kontemplation. Sedan, när ögonen öppnas, ett beslut. Då är också Laws ögon annorlunda, bestämda. Det är en finstämd scen och konsekvenserna av det som följer med stor sannolikhet seriens grundbult.

Allt det här ramas antingen in av majestätiska vyer eller sparsam scenografi. Oscarvinnande regissören Paolo Sorrentino bjuder på en flytande elegans i bildval, där han låter osäkerheten i en inledande drömsekvens sitta kvar i realismens ekande väggar. Den drömlika känslan återspeglas också i musiken, vars ödesmättade toner hela tiden tycks ligga steget före handlingen.

”När ni har funnit Gud så kanske ni ser mig också”, säger Pius XIII vid ett tillfälle, men när vi har listat ut vem Lenny egentligen är eller åtminstone vill vara är serien död för min del. Charmen i ”The Young Pope” hittas i huvudpersonens hemligheter och utveckling, som hittills är fascinerande att följa.

Lägg till det Diane Keaton, James Cromwell, Silvio Orlando, ett stundande maktspel i Vatikanens innersta samt en busig inställning till seriens vändningar och ni förstår att ”The Young Pope” är en serie svår att motstå.

# ”The Young Pope” hittas hos C More och C More Play. Serien hade premiär den 26 oktober.

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om din favoritserie