Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
SPOILER ALERT

Nystart eller avsmak – ”The Walking dead” slår till i säsong 7

twd

”(Du är så) Yeah Yeah Wow Wow” är… inte låten man tänker på efter att ha sett säsongspremiären av ”The Walking dead”. Troligt är i stället att tanken förflyttas till exempelvis Leonard Cohen, till det långsamma och i det en känsla av vanmakt över sakernas tillstånd. Kanske, till och med, handlar det om uppgivenhet.

Likt Leonard Cohens musik finns det en melodi i ”The Walking dead”, en repetitiv våg av känslor i det entoniga, det återkommande, det som tvärt tar slut för en nystart. Vi vet vad som ska komma, men inte hur det kommer att påverka oss.

I går, 24 oktober, var ”The Walking dead” tillbaka i Kanal 9 med seriens sjunde säsongsstart. Avsnittet heter ”The day will come when you won´t be”. SPOILER ALERT om du inte har sett just det och SPOILER ALERT om du inte har sett seriens sjätte säsongsavslutning.

Foto: AMC/Kanal 9
Foto: AMC/Kanal 9

”Jag kan se att det här är jobbigt för er. Och jag är ledsen, men – inga undantag.”

Citatet tillhör Negan. Han pratar med kärngruppen i ”The Walking dead”, men också med oss tittare. För lika förkrossande som händelserna i ”The day will come when you won´t be” är för Rick, Sasha, Daryl, Maggie och Rosita och alla andra, lika mycket är riktat mot våra förväntningar och en hetsig strävan mot mer, hårdare, blodigare och svettigare scener och sekvenser.

Det finns ett våldsglorifierande i ”The day will come when you won´t be”: Vi ser Negan ovanför oss, dels av naturliga orsaker eftersom vårt perspektiv blir samma som de rollfigurer som står på knä, men dels för att göra honom mer skräckinjagande. Vänder man på myntet går det istället att uppfatta Negan som överlägsen, som våldets diktator. En man med auktoritet trots att hans pondus bygger på sadistisk njutning. Det gäng som står runtomkring är också tysta, stilla, som om de vet något vi inte vet. För dem är Negan ett slags hjälte, en man som får saker gjorda, som tänker rätt. Hur annars förklara att de bara stirrar när han svingar sitt slagträ?

Visst, det är kanske så här världen ser ut i en apokalyptisk tid; den enas Jesus är den andras Satan. Ändå: Bilden av Negan som en tilldragande och magnetisk envåldshärskare är problematisk i och med hans dominans helt baseras på ett slags intensiv våldsporr lika beräknad som impulsiv.

Att ”The Walking dead” skulle introducera Negan har vi vetat länge. Vårt första möte skedde i seriens sjätte säsongsavslutning, det fortsatte nu i öppningen av säsong 7. Resultatet? Abraham är död. Glenn är död. Och de dog båda meningslösenhetens död. Det var inte en kula som träffade fel, det var inte hjältens död utan vid första anblick slumpens död. Brutalitetens död.

”The Walking dead” visar igen att serien inte är intresserad av ondskans kärna, utan endast i förstärkt grymhet. Att avsnittet dessutom pekar med hela handen för att vi tittare ska hitta tolkningar som likställer Negans slagträ med hans penis är så tydligt att det blir löjligt. Mycket i säsongspremiären är konstruerat för att vi ska känna desperationen hos de rollfigurer som riskerar att förlora sina liv, men resultatet blir i stället att vi känner avsmak. Inte endast på grund av våldets råhet, utan också för att kontexten inte har det djup som behövs för att brutaliteten ska gå att acceptera som en berättarteknik.

Trots det: Våldet i ”The Walking dead” har stegvis trappats upp och det här är en logisk slutpunkt inför en nystart i en ”ny” värld med nya förutsättningar. Minns också den andra halvan av säsong 6 och då framför allt avsnittet ”No tomorrow yet”, det där Rick och hans polare dödar flertalet personer som sover. Det ödesdigra mötet med Negan är en av konsekvenserna av de handlingarna och en fortsättning på den storyline som nu är igång på allvar.

Den ser jag fram emot, men under nystarten hoppas jag att scenerna i ”The day will come when you won´t be” får ett sammanhang som går att godta. Annars skulle det faktiskt vara som att höra musiken till Leonard Cohens låtar, men helt missa texterna.

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Gilla Spoiler alert på Facebook för det senaste om ”The Walking Dead”