Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
SPOILER ALERT

Premiär: Så bra är ”Beck – Sista dagen” hos C More

"Sista dagen" är den åttonde och sista av de utannonserade "Beck"-filmerna. Foto: Baldur Bragason/Filmlance/C More
”Sista dagen” är den åttonde och sista av de utannonserade ”Beck”-filmerna. Foto: Baldur Bragason/Filmlance/C More

I dag, 1 april, har ”Beck – Sista dagen” premiär hos C More Play. I morgon (2 april för de som räknar) är det dags för första visningen i C More. Antonia Pyk har skrivit manus till filmen, som Jörgen Bergmark. I rollistan hittar vi Peter Haber, Kristofer Hivju, Måns Nathanaelson och Simon J. Berger. Nedan följer min recension – betyget för ”Beck – Sista dagen” är tre getingar. 

Först och främst: ”Sista dagen” är den bästa ”Beck”-filmen på länge. Det är också den som med en krypande spänning och en slöja av obehag griper tag mest av de åtta filmer som rullats ut hos C More respektive TV4 under förra året och i år.

Vi träffar två trafikpoliser som ska stoppa en bil. De blir båda skjutna, en av dem dör. Rikslarm och ett stort pådrag följer. Martin Beck och hans grupp leder jakten på den kallblodiga mördaren. Parallellt pågår den berättelsebåge som varit de senaste filmernas intressantaste: Ska Beck fortsätta som polis eller väljer han pensionens ljuva dagar och säger upp sig?

Peter Haber fortsätter att briljera i rollen som han kan utantill och sedan länge gjort till sin. Uppgivenheten och tomheten försvinner när det är skarp läge, men i mördarjaktens pauser tar ifrågasättandets och meningslöshetens kraft åter tag i honom. Haber är synonym med Martin Beck, och rollfiguren borde aldrig gestaltas av någon annan.

Motsatsen till Becks energi hittar vi hos Steinar Hovland, och Kristofer Hivju vill fortfarande mycket i rollen, som har utvecklingspotential och känns som en naturlig mittpunkt skulle det bli en fortsättning på filmserien.

Om detta däremot är den sista av ”Beck”-filmerna så som vi känner dem i modern tid, är det en värdig avslutning. Simon J. Berger visar att han har ett register som klarar av att förmedla förvirringen hos någon som anser sig vara felaktig anklagad och inte ser någon annan utväg än hämndens, samtidigt som Antonia Pyks manus lyfter filmen. I stället för att förklara allt i dialog låter hon mycket vara osagt och vi tittare får fylla i luckorna. ”Sista dagens” spänningsmoment får också annan stuns när motivet länge är okänt och mot slutet endast får ett slags grumlig förklaring. Att filmen utspelar sig under en och samma dag ger också handlingen en puls som tidigare saknats.

Filmlance som producerar  ”Beck” håller dörren öppen för mer ”Beck”. Så länge Peter Haber finns med hoppas jag att den aldrig stängs.

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Kan du inte få nog av tv-serier? Följ Spoiler alert på Facebook