Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

SPOILER ALERT

Premiär: Så bra är ”Love” hos Netflix

Gillian Jacobs och Paul Rust på en bild från "Love". Foto: Suzanne Hanover/Netflix
Gillian Jacobs och Paul Rust på en bild från ”Love”. Foto: Suzanne Hanover/Netflix

Hållbar för evigt, men också möjligtvis bortblåst på en enstaka sekund ­- kärlek är en stark och samtidigt skör känsla. ”Love”, Netflix nya originalserie, är likadan. Kraftfullt bestämd i vad den vill och inte vill förmedla, men även loj under längre perioder. ”Love” är alltså en serie som tar sin tid och låter handlingen röra sig framåt som livet; fartfyllt ibland, men mest bara pauser i väntan på att något ska hända.

Med det sagt: ”Love” är beroendeframkallande, och jag har sett de tio avsnitten som är seriens första säsong, för varför inte och nej, jag kunde inte låta bli.

Äkta paret Paul Rust och Lesley Arfin är tillsammans med Judd Apatow upphovsmän till ”Love”, där Rust och Gillian Jacobs spelar huvudrollerna som Gus respektive Mickey. Han är en alltför snäll och ofta mesig snubbe som i seriens inledning blir dumpad efter ett längre förhållande. Hon är full eller hög mest hela tiden, ligger med män lite här och lite där, och döljer sitt inre med en sarkastisk rustning och fejkat hat för sin omgivning.

Premiären berättar deras historier innan de träffas, och därefter är handlingen som en sköldpadda: Långsamt, långsamt försöker vi ta oss till det förväntade målet – blir det kärlek eller inte? Jag har inget emot det, så länge man som tittare klarar av de många scener när precis allt går åt helvete. Det är nödvändigtvis inte situationer från mitt eller ditt liv, men det finns igenkänning, och är därför så mycket jobbigare att se.

Foto: Suzanne Hanover/Netflix
Foto: Suzanne Hanover/Netflix

Netflix beställde två säsonger av ”Love” på en gång, och kanske är det detta som gör att första säsongen ibland kryper fram (minns sköldpaddan), men de stunder som lämnar skalet är mer eller mindre fantastiska. Främst utgår dessa från Gillian Jacobs, som låter Mickey genomgå en imponerande utveckling under dessa tio avsnitt. Hon förändras inte helt, men är i alla fall på väg mot något nytt.

Det är inte ”Love”, som liksom Judd Apatows filmer har en familjär känsla över sig, men som alltid hänger kvar i tankarna efter att man har sett dem. Det vore också felaktigt att beskriva ”Love” som en komediserie. Mer sant är ett relationsdrama med inslag av skämskuddeskomedi samt en ton och handling som belönar den tålmodiga.

Jag ser redan fram emot säsong två.

Mattias Bergqvist finns på Twitter: @bergqvist_m

Vill du ha stenkoll på tv-serier? Gilla Spoiler alert på Facebook