Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Recension: Drakes ”Scorpion” en alldeles för generös historia

”Scorpion” streamades en miljard gånger under sin första vecka. Nytt världsrekord.

ALBUM

Drake

“Scorpion”

Genre: Hiphop/r’n’b

Bästa spår: “Nonstop”, “Nice for what”, “Don’t matter to me”.

Precis när man trodde att Kanye West stakat ut framtiden med en serie sommaralbum där alla var sju spår långa kontrar Drake med ett 25 låtar och 90 minuter långt album. Och visst – den grejen funkar också, även om det säger sig själv att “Scorpion” hade varit ungefär dubbelt så stark om kanadensaren nöjt sig med 12-13 låtar.

Buttra “I’m upset” måste exempelvis vara hans sämsta singel någonsin? Den hör även till albumets bottenskrap, tillsammans med bland andra “Peak”. I sina sämsta stunder låter Drake bara självupptagen och gnällig, om han inte låter bekväm.

Vad som räddar “Scorpion” är dels den tydliga uppdelningen av en sida A och en sida B (den ena är rapbetonad, den andra handlar om r’n’b) och dels den otroligt snygga produktionen. Om vissa texter känns som hafsverk – inte minst när han plötsligt avslöjar att han faktiskt har en son, eller när han nästan tvångsmässigt rappar om sina “hoes” – är soundet detaljrikt och elegant rakt igenom. Det är “Take care” uppdaterad till 2018.

https://www.youtube.com/watch?v=xpVfcZ0ZcFM

Flera avlidna stjärnor passerar genom albumet, och medan Aaliyahs arv inte tas vidare är användandet av Michael Jackson i “Don’t matter to me” en sprakande fullträff.

Rekordsingeln “God’s plan” tillhör också höjdpunkterna, liksom Lauryn Hill-samplande “Nice for what” och monotona “Nonstop”.

“Scorpion” är ett klart godkänt album, men de flesta av spåren saknar den envishet och desperation som präglat många av föregångarna.

Det låter verkligen som en hit, men verkligen inte som en ny klassiker.

ANDERS NUNSTEDT