Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Recension: Jenny Wilson tillbaka med tungt men angeläget tema

omneoskar

Jenny Wilson är tillbaka med en modig samling sånger. (Foto: Oskar Omne)

ALBUM
*3geting
Jenny Wilson
”Exorcism”

Genre: Pop
Vem: Jenny Wilson, 42, skivdebuterade med bandet First Floor Power i slutet av 90-talet. Hon har jobbat tätt med The Knife och vunnit flera grammisar. I april inleds hennes turné, i Paris.
Vad: Femte soloalbumet från Wilson, som solodebuterade 2005. Jenny har skrivit och producerat musiken. Johannes Berglund (Fever Ray, Shout Out Louds, Amason) har mixat låtarna.
Bästa spår: ”Your angry bible”, ”Rapin”, ”The predicition”.

*rad avstand

Jenny Wilsons förra album, ”Demand the impossible”, kom för fem år sedan och handlade till stor del om sångerskans upplevelser sedan hon drabbats av cancer.
Kan det bli tyngre?
Jorå.
På Jenny Wilsons nya album är temat en självupplevd våldtäkt.
Tungt.

*rad avstand
”Det här är det svåraste jag gjort. På så många plan”, skriver Jenny själv i albumets pressrelease.

*rad avstand
På många plan är det även svårsmält.
Låt efter låt handlar om övergreppet, ur olika aspekter. Texterna förmedlar våld, smärta, sorg, hat, hämndlyssnad och uppgivenhet.
Det är ett tonsatt trauma som pågår genom hela albumet utan att man får chansen att hämta andan. Även i de spår som handlar om tiden efter våldtäkten är det dystert.

Varning för stark video. Regisserad av Gustaf Holtenäs.

*rad avstand
I avslutande ”Forever is a long time” sjunger Jenny Wilson: ”I think about the future, but the future just disappoints me”.
Men samtidigt är musiken levande och angelägen, och lyfter man blicken från texthäftet handlar det återigen om elektronisk popmusik med lika många nyanser som Peter Gabriels tidigaste plattor, med samma attackerande syntljud som kan hittas hos exempelvis Grimes. Ibland är det lika okomplicerat retro som electroclash, ibland lika komplext som The Knife. ”The predicition” liknar närmast österländsk techno.

oskaromne

Jenny Wilson är sin egen låtskrivare och producent. (Foto: Oskar Omne)

*rad avstand
Det är inget mjukt sound och det är ingen varm känsla som vibrerar genom högtalarmembranen. Men Jenny Wilson jobbar sällan så.
Vissa melodier skulle nog vinna på att ta en rakare väg från A till B. Inte för att ”Exorcism” skulle må bättre av att tänka mer som Tomas Ledin, men ibland är musiken invecklad. Kanske för komplex för att nå ut till en bredare publik.

*rad avstand
Men framför allt är ”Exorcism” en beundransvärt modig och kompromisslös skiva. Det går inte att lyssna oberörd.

ANDERS NUNSTEDT