Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

Recension: Morrissey en grinig rättshaverist utan riktning

mozr

Manchesterikonen Steven Patrick Morrissey ger ut soloalbum nummer elva.

ALBUM
*2geting
Morrissey
”Low in high school”

Genre: Rock
Bästa spår: ”Spent the day in bed”, ”Jacky’s only happy when she’s up on the stage”, ”I wish you lonely”.

*rad avstand

Börjar okej – men avslutar trött och vilset

*rad avstand

På omslaget står en ung, bister pojke i Morrrissey-t-shirt utanför Buckingham Palace. I en hand håller han en yxa, med den andra håller han i en demonstrationsskylt med texten ”Axe the monarchy”.

*rad avstand
Roligare än så blir det tyvärr inte.

*rad avstand
Bara några sekunder in i det bombastiska öppningsspåret börjar 58-åringen gapa om propaganda, och under stora delar av albumet framstår han som en lättkränkt rättshaverist. Det är ingen nyhet att världen är antingen svart eller vit i Mozzers ögon, aldrig något däremellan, men han framstår mer och mer som en grinig gammal gubbe. Ibland gubbsjuk, dessutom (”When you open your legs”, ”In your lap”) och politiskt enögd (”Israel”, ”The girl from Tel Aviv”).

*rad avstand
Musikaliskt tillhör ”Low in high school” det mest varierade/förvirrande han gett ut. De som köper albumet på vinyl kommer antagligen låta pickupen vila på sida A ganska omedelbart. Albumets andra halva har såväl verkare texter som melodier. Morrissey försöker sig på både chanson och electropop.

*rad avstand
Då låter den gamle hjälten både trött och vilsen.

ANDERS NUNSTEDT