Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

Recension: Rammsteins perverst pyrospäckade ”Paris” imponerar

rammpyro

Rammstein: Om kragen inte sprutar eld så är det ingen krage.

KONSERTFILM
*4geting
Rammstein
”Paris”

Genre: Industrimetal
Vem: Rammstein, bildat i Berlin 1994, är Tysklands just nu mest framgångsrika musikexport. Bandet är frontat av sångaren Till Lindemann, en gång uttagen i den östtyska OS-truppen i simning.
Vad: Rammstein har jobbat med svenske producenten Jacob Hellner sedan starten. Den här gången är svenskkopplingen regissören Jonas Åkerlund. Konserten från Paris 2012 släpps även på skiva i dag.
Bästa spår: ”Sonne”, ”Engel”, ”Mein herz brennt”.

rammpariz

Det glöder om Jonas Åkerlunds konsertfilm

*rad avstand

*rad avstand

De är givetvis inte kloka nånstans.
Vilket själva poängen.
Vilket framgår med all önskvärd tydlighet på ”Paris”, inspelad under två kvällar i den franska huvudstaden för fem år sedan.

*rad avstand
Att showen är så pass lång gammal skaver lite. Tyskarna har rest jorden runt sedan dess. I morgon är det premiär för nya världsturnén.
Fast å andra sidan har de inte gett ut ett studioalbum på den här sidan 10-talet. Å tredje sidan, om den dimensionen existerar, är ”Paris” verkligen inget hastverk. Inget försök att smida medan järnet är glödhett.

rammintro

Bra entré.

*rad avstand
Regissören Jonas Åkerlund har berättat att det tog över ett år för hans jätteteam att klippa filmen, filmad med 30 kameror.
Ambitionsnivån och sinnet för detaljerna betalar sig också. Introt, där bandet marscherar in genom, och över huvuden på, de 17 000 i publiken är som en musikvideo i sig. Eftertexterna, med publikklipp, är så snygga att man stannar kvar så länge att man får lära sig att bandets skattejurist heter Erik Piest.

rammlund

Åkerlund.

*rad avstand
Har man sett Rammstein live någon gång tidigare lär man sig inte mycket nytt.
De är samma sevärda blandning av Marilyn Manson och Beavis & Butthead som alltid.

*rad avstand
En totalitär fröjd för ögat, oavsett vad man tycker om Rammsteins ibland ganska enahanda musikaliska formel.

*rad avstand
Under 128 minuter bjuder de på en teaterföreställlning fullspäckad med blod, svett och eld. På en scen som stundtals får ”Mad max: fury road” att kännas som ett bländvitt inredningsreportage hämtat ur Elle Decoration. Att allt egentligen är lika koreograferat som en pojkbandskonsert är ganska oviktigt.

*rad avstand
Givetvis är låtarna pimpade med perverst mycket pyro.

rammtill

Till Lindemann.

*rad avstand
Sen kan man bli mer imponerad av Till Lindemann som eldsprutande plåtängel i ”Engel” än när han sätter sig på en jättepenis och sprutar ner publiken med vitt skum under ”Pussy”.
Men båda tricken eldar förstås på publiken lika mycket. Båda är baserade på samma effektsökande humor som gjort dem till arenarockens mest spektakulära spektakel.

*rad avstand
Man blir lätt matt, men inte mätt. När spelar de i Sverige nästa gång?

ANDERS NUNSTEDT