Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Recension: Deep Purple tillbaka i tung och hård produktion

deeprock

I stället för depprock: deeprock.

ALBUM
*3geting
Deep Purple
“Infinite”

Genre: Hårdrock.
Vem: Brittiskt band som bildades 1968 och som tillsammans med Led Zeppelin och Black Sabbath utvecklade och formade hårdrocken i början av 70-talet. Består idag av Ian Gillan (sång), Ian Paice (trummor), Roger Glover (bas), Steve Morse (gitarr) och Don Airey (orgel).
Vad: “Infinite”, Deep Purples tjugonde album, är producerad av Bob Ezrin (Alice Cooper, Lou Reed, Kiss), precis som föregångaren “Now What?!” från 2013.  Drar 17 maj igång en världsturné som når Sverige den 6 november.

deeeep

Anders Dahlbom: de rockar med pondus

 

*rad avstand

Aktuella turnén kallar de för “The long goodbye tour”, nya plattan här alltså för “Infinite”.

Så vad är det som gäller för Deep Purple – farväl eller för evigt?

Oavsett låter de brittiska rock-legendarerna förvånansvärt vitala. Faktum är att Deep Purple på tvåtusentalet (med Airey som ersättare för avlidne Jon Lord på orgel samt Steve Morse på gitarr) hållit en genomgående hög lägstanivå i skivstudion.

Jag kommer på mig själv med att flera gånger höja volymen med “Infinite” i lurarna. Kanske har det att göra med Bob Ezrins produktion. Kvintetten låter i superproducentens händer tunga och hårda. Lyssna bara på trummorna från Ian Paice i “Birds of prey” eller i “Get me outta here”.

*rad avstand

Några men efter den stroke Paice drabbades av i somras (då bandets två Sverige-spelningar fick ställas in) verkar inte förekomma. Ian Gillan sjunger rakt igenom plattans tio spår med pondus och Steve Morse tar aldrig över för mycket. De tar sig till och med igenom Doors gamla  “Roadhouse blues” med behåll.

Nästa år fyller Deep Purple femtio. De lär inte turnera i all evighet, men om avskedet nu börjar så rockar de mot mållinjen med stil.

ANDERS DAHLBOM