Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Recension: Kents sista album – så bra är ”Då som nu för alltid”

kent2016

Martin Sköld, Joakim Berg, Sami Sirviö och Markus Mustonen är Kent. Året ut. (Foto: Peter Gehrke)

ALBUM
*4geting
KENT
”Då som nu för alltid”

Genre: Pop
Vem: Kent, ursprungligen från Eskilstuna, består av Joakim Berg (sång), Martin Sköld (bas), Sami Sirviö (gitarr) och Markus Mustonen (trummor). De debuterade 1995 och kallas Sveriges Största Rockband.
Vad: Tolfte och sista albumet, inspelat i Stockholm och New York. Mixat i Stockholm och Berlin. Joakim Berg har skrivit alla låtar. I höst ger Kent ut ett samlingsalbum, och beger sig ut på en stor arenaturné.
Bästa spår: ”Andromeda”, ”Förlåtelsen”, ”Den sista sången”.

Släpptes digitalt vid midnatt.

Pop Non Stop på Kents nya album

 

Musik non stop? Nej, nu är det snart över.
Och avskedet inleds inte med något spektakulärt buller och bång.
Inledningsvis har Kents svanesång svårt att lyfta.

Vid första lyssningarna tycks den sista plattan lite för mjuk, lite för slät, lite för programmerad (samtliga medlemmar undantaget Markus Mustonen har ”programmering” i skivans credits). Låtarna vägrar explodera.

*radavstand
Det låter mer som något från landets största popkvartett, än Sveriges Största Rockband.

 

Då som nu för alltid

Undantaget en del referenser i texterna låter ”Då som nu för alltid” inte alls som Kents 90-tal, det har inget album gjort sedan ”Du och jag döden”.
Den här avslutningen låter snarare som fortsättningen på ”Tillbaka till samtiden”, den första skiva de delvis spelade in i USA, den första som var mer synt- än gitarrbaserad.

 

Kent avskedsturné

Mest av allt låter sista albumet som en förlängning av den väg som inleddes med ”En plats i solen”, kanske det Kent-album som åldrats sämst och snabbast med tiden.

Och på de senaste albumen har ljudbilden hela tiden varit mer Ratata än Radiohead. Vem hade trott det för 25 år sedan?

*radavstand
Till och med det lilla riffkalaset ”Gigi” är inte mer rock’n’roll än att det skulle kunna vara ett Veronica Maggio-nummer. Även om det säkert blir annorlunda på den kommande, sista turnén.

Men skit samma, jag kan inte lura mitt hjärta.

*radavstand
”Då som nu för alltid” växer för varje lyssning. Det som först kan verka som försiktighet är nog snarare självsäkerhet.

Låtarna speglar ett band som bestämt sig för att lägga av, inte ett band som gett upp.

En stor del av styrkan ligger i Kents känsla för detaljerna.

”Vi är inte längre där”.

Jocke Berg

Trummorna, vocodereffekterna, gitarrslingorna, sequencerbasen, syntljuden… Det händer mer saker än under den elektroniska låtytan än på något annat Kentalbum.

Produktionen är mer varierad och lekfull än någonsin, utan att stå i vägen för melodierna.

Texterna är överlag mer personliga och uppriktiga än vad man är van vid. Det är som att beslutet att ägna resten av sitt liv åt något annat fått Jocke Berg att släppa garden lite ytterligare.

doskallar

Avskedet. Nu fyllt med extrakonserter.

*radavstand

Kent

Det handlar om längtan och saknad, men mest handlar det om avsked.
Det är hudlöst och hårdnackat.
Självdistansen går sida vid sida med storhetsvansinnet. Kärleken dansar tryckare med pessimismen, förälskad i föraktet. Sarkasmen bor granne med självbekännelsen.

*radavstand
Resignationen möter hoppet på perrongen, med en vit ros i handen.

*radavstand

Tigerdrottningen

I ”Förlåtelsen”, albumets fenomenala nyckelspår, sjunger Jocke Berg: ”Jag tappade takten, släppte greppet om verkligheten/…/Jag glömde min drivkraft/Det finns inget hjärta, om du inte har kul”.
Men Kent har varken tappat drivet eller lusten. Detta är bättre än ”Tigerdrottningen”, det är bandets mest omvälvande samling sånger sedan ”Röd”.

*radavstand
”Då som nu för alltid” är en vacker och värdig slutpunkt, som kommer att leva länge.

ANDERS NUNSTEDT

artipelag

Grattis Värmdö! Kent leker Dressmanreklam på Artipelag. (Foto: Peter Gehrke)

knetinstrument

Kent sista albumet – betyg låt för låt

 

*4geting

Andromeda
Stark inledning som påminner lite om ”Sundance kid”. Jocke Berg sjunger mot en flickkör som skanderar ”Just kids” i refrängen”.

*4geting
Tennsoldater
Tillbakalutad syntpop där både Chic och Daft Punk lurar i ljudbilden, men också Maroon 5 och Years & Years.

*4geting
Vi är för alltid
Titelspåret, en dubbeltydig hyllning till sin egen förträfflighet, med ljuvliga Phil Collins-trummor mot slutet.

*4geting
Den vänstra stranden
Sentimental ballad som namedroppar Suzanne Vegas ”In Liverpool” till en elektronisk ljudbild som påminner om Depeche Modes 80-tal.

*3geting
Nattpojken & dagflickan
Ballad med Anna Ternheim som duettpartner. Fin i sticket, där Jockes distade röst möter Annas klara stämma, men sen lyfter det aldrig.

*4geting
Vi är inte längre där
”Jag glömde hur man längtar, en konsekvens av att ha allt”. Singeln. Inte riktigt uppe bland Kents bästa, men nästan där.

*5geting
Förlåtelsen
Texten, en nära släkting till ”Mannen i den vita hatten”, flyter på som rinnande vatten ovanpå ett elektroniskt discobeat. Avslutningen är urstark.

*2geting
Skyll inte ifrån dig
Dyster ballad som ändå lyckas låta lite som Ratata, och lite som Jackson 5-balladen ”I’ll be there”.

*3geting
Gigi
Kent will rock you.

*3geting
Falska profeter
Känns som en småvirrig insändare om gemenskap, förståelse, solidaritet och vänskap, tonsatt med en variant av ”Kärleken väntar”.

*4geting
Den sista sången
Ultravox möter U2 i en fin ballad som känns avskalad och bombastisk på samma gång. En barnkör tar låten in i crescendot. Man hör nästan hur Jocke Bergs ögon tåras.

Kent Egoist

 

Början på avskedet – saknas på albumet.