Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Recension: Låpsley tonsätter 2016 med tonårsdrömmar

sley

Holly Fletcher är inte bara Låpsley. Holly Fletcher är mycket bra.

ALBUM

*3geting
Låpsley
”Long way home”

Genre: Elektronisk pop
Bästa spår: ”Cliff”

*radavstand
Holly Fletchers musikprojekt Låpsley har tagit Grimes attityd och hemmasnickrade känsla och mixat den med Kate Nash brittiska popcharm, Adeles talang och James Blakes vemodiga syntsoul. Hon leker med syntar, pitchar ner sin egen röst så den blir en duettpartner. Det låter som 2016 tonsatt. Förutom när hon gör opassande Motownflirtar i ”Operator (he doesn’t call me)”.

*radavstand
Trots att hon bara är 19 år finns ingenting som låter tonårsaktigt obstinat. Den delen av kanaliserar hon i stället ut på snubbar som försöker ta kontroll över hennes musik:

*radavstand
”Om jag kommer in i studion och någon säger att den ”skrivit någonting åt mig”, då går jag därifrån. jag bryr mig inte. Jag är inte där för det.”

ANNAH BJÖRK