Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Recension: Rihannas ”Anti” ett formidabelt skruvat hitalbum

ririball

”Anti” får en ballong och fyra getingar i betyg.

*radavstand

ALBUM
*4geting
Rihanna
”Anti”

Genre: Hiphop/dancehall/r’n’b
Vem: Robyn Rihanna Fenty, 27, slog igenom med ”Pon de replay” 2005. Hennes mentor och skivbolagsboss heter Jay Z. Hon har toppat Billboards singellista hela tretton gånger.
Vad: Rihannas åttonde album släpptes exklusivt på Jay Z:s streamingtjänst Tidal under torsdagsmorgonen. Officiell release: 5/2. I juli spelar stjärnan från Barbados i Sverige.
Bästa spår: ”Never ending”, ”Kiss it better”, ”Close to you”.

*radavstand

antiiih

*radavstand

Mörkt, skruvat och utmanande.
Rihannas nya album är ett jättekliv mot en ny inriktning.
Det låter som rätt riktning.

*radavstand

Rihannas nya album är så skruvat att det ställer brasilianska frisparksspecialister i skamvrån.
Trots att ”American oxygen” – inspirerad av Bruce Springsteens ”Born in the USA” – var a) rätt bedrövlig och b) saknas på albumet (det gör även ”Fourfiveseconds” och ”Bitch better have my money”) så låter det som att fjolårsingelns hotfullt mörka ljudbild legat till grund för ”Anti”.

Syre för ”Anti”.

*radavstand
27-åringens åttonde album saknar de hitmakare som legat bakom så många av hennes tidigare hits. Här finns inget från Stargate, Calvin Harris eller Sia. Inte heller något som låter som exempelvis ”SOS”, ”Wo found love” eller ”Umbrella”.

Hittigare förr. Men inte påhittigare.

*radavstand
Här finns knappt några hits.
”Anti” är en passande titel.

*radavstand
Albumet kan i stora stycken ses som en uppgörelse med den popstjärna som satte rekord på singellistorna och gett ut ett album om året efter succédebuten ”Music of the sun” (2005).
Den här gången tog det fyra år (”Unapologetic” kom 2012), och ganska snabbt kommer förklaringen. Här känns varje infall och varje detalj, obetydlig eller inte, genomtänkt och noggrant analyserad.

Från debuten.

*radavstand
Ibland blir det bångstyrigt i överkant. Varför Rihanna klipper av ”James Joint” efter en minut och tolv sekunder är svårbegripligt. ”Higher” låter som att den är inspelad i berusat tillstånd. Covern på Tame Impala – ”Same ol mistakes” – känns som indiekaraoke producerad med vänsterhanden.

Rätt otippat coverval.

*radavstand
Exemplen är fler. Men den oberäkneliga, imperfekta sidan av Rihanna gör albumet mer spännande än något av hennes tidigare sju.

*radavstand
Hon må låta pårökt och ofokuserad mellan varven, men helheten resulterar i en skiva som är både kreativ och modig.
Dancehallinfluenserna finns kvar, men i mer minimalistisk form än någonsin tidigare. Rihanna experimenterar med doo-wop (”Love on the brain”), trap (”Needed me”) och konstiga samplingar (”Woo”, skriven tillsammans med Travis Scott, The Dream och The Weeknd) i en produktion som har mer gemensamt med Kanye Wests ”Dark twisted fantasy” än något hon spelat in tidigare. Beyoncés senaste, radikala, skiva känns som Katy Perry vid en jämförelse.

Kanye. Alltid aktuell.

*radavstand
Och även om inget av spåren, möjligen undantaget det trettonde och sista (starka balladen ”Close to you”) påminner om Rihannas tydliga hitkatalog så är det sammanlagda intrycket – inklusive den intialt väldigt bleka Drake-singeln ”Work” – givet.
Trots, och tack vare, alla sina små skavanker så har Rihanna gjort sitt första riktigt helgjutna album.

*radavstand
”Anti” är en hit.

ANDERS NUNSTEDT

tidlamejl

Tidal.com bjussar just nu på albumet à la U2.