Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Recension: Idol-Martins debut en fantasilös schlagerpulversoppa

idolmartin

Martin Almgren i Globen förra helgen.

 

ALBUM
*1geting
Martin Almgren
”Can’t hold med down”

Genre: Pop.

*radavstand

”Idol”-vinnaren Martin Almgren smider medan järnet är glödhett.
I dag släpps debutalbumet ”Can’t hold med down”.
Dessvärre låter det iskallt.

 

”Idol” känns allt mer som en spin off till Melodifestivalen. Även om TV4 säkert vill hävda att historien skrivs i motsatt riktning – det är trots allt ”Idol” som levererar artister till SVT år efter år (i våras vann Måns Zelmerlöw Eurovision, i vinter schlagerdebuterar fjolårsvinnaren Lisa Ajax).

ajaxx

Globen i fjol: Lisa Ajax triumferar i ”Idol”.

*radavstand
Nu albumdebuterar Martin Almgren, mindre än en vecka efter sin vinst i Globen, med en skiva där huvudnumret är skrivet av mellovinnaren Robin Stjernberg. Som, det ska sägas, slog igenom ”Idol” – efter att ha harvat i ett pojkband där schlagerartisten Eric Saade ingick. Japp, det är en enda soppa det här. Vilket, inte utan ironi, underströks när Christer Björkman dök upp i en tung biroll i ”Boy Machine” (pojkbandskomedin som sändes i ”Idol”-pauserna under hösten).

Björkman spelar melloboss i ”Boy Machine”.

*radavstand

Och apropå soppa:

”Can’t hold med down” är dålig tillredd snabbvariant, utan karaktär eller finness. Ett klantigt hastverk utan något sinne för detaljer eller nyanser. Som traditionen dessvärre bjuder.
Jag vet inte ens om det kan anses att Martin Almgren sjunger särskilt bra. Inte på den här plattan i alla fall.
Visst, det döljer sig en mullrande bas i stämbanden och han har ett ”rockigt” riv i rösten. Väljer någon att sätta upp ”Commitments”-musikalen nästa höst bör han gå på audition. Men det här låter som en after ski-snubbe med för stor vilja och för liten förmåga.

almgreninsta

Glatt humör på Martins Instagram.

*radavstand
Titelspåret – vinnarlåten – gör sitt jobb, men kompletterande singeln ”The best you can is good enough” är powerschlager så tråkig att man försätts i lätt dvala i tre minuter och nio sekunder.
Resten består mest av covers. En vansinnigt banal tolkning av Adeles ”Hello”, en fånig konfettiversion av Daniel Powters redan från början fåniga ”Bad day”, en energifattig karaokecover på Funs ”Some nights”. Bara karbonkopian av James Bays ”Hold back the river” känns som en färdigtänkt låtidé.

*radavstand
Förhoppningsvis låter Almgren roligare i Melodifestivalen om ett par år.

ANDERS NUNSTEDT

”Some nights” – sjöngs i en delfinal.