Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

Recension: Seinabo Seys första album en klassisk debut

Patricia Reyes

Två år efter singeldebuten kommer albumdebuten. Och, ja, den håller. (Foto: Patricia Reyes)

ALBUM
*4geting
Seinabo Sey
”Pretend”



VEM: Seinabo Sey, 25, är född i Stockholm och uppväxt i Gambia och Halmstad. Hon turnerade med Maskinen och Oskar Linnros som körsångerska innan hon solodebuterade med ”Younger” för snart två år sedan.
VAD: Debutalbumet, producerat av Seinabos radarpartner Magnus Lidehäll, är till stor del baserat på hennes tidigare ep:s (”For Madeleine”, ”For Maudo”). Albumet är skrivet av Sey, Lidehäll, Linnros, Salem Al Fakir och Vincent Pontare.
Bästa spår: ”Burial”, ”Pretend”, ”Sorry”.


Titelspåret, känt från Fifa 16.

Var ska man börja?

Kanske med avsaknaden av ”Pistols at dawn” och ”River”, två ep-spår som tillsammans har runt tjugo miljoner spelningar på Spotify. Två låtar som var för sig motiverar jättehajpen som vuxit för varje dag, timme och minut sedan Seinabo Sey gav ut ”Younger” (2013). Som gett sångerskan airtime hos både Jools Holland och Conan O’Brien, resulterat i en rad kreddiga festivalspelningar och en USA-turné.

Det startade med ”Younger”.
När Seinabo Sey äntligen albumdebuterar är det alltså utan ”Pistols at dawn” och ”River”, vilket verkligen understryker den skyhöga kvaliteten på materialet.
”Pretend” är nämligen ett album som har allt, utan att ha för mycket av något – undantaget viss repetition. Sju av skivans tolv spår har vi trots allt hört förut.

Det fortsatte med – ”Younger”.
Det är förstås ett styrkebesked att de låtarna fortfarande håller. Att de inte ens känns uttjatade. Men hur omtumlande de än lät när de först gavs ut, har inte ”Poetic”, ”Hard time” och resten samma knockoutstyrka när de går från ep-spår till lp-spår.
I framtiden kommer det att spela mindre roll, i framtiden kommer ”Pretend” sannolikt att ses som en svensk klassiker.

Åh, Adele.
Seinabo Sey har ju en röst som går ovanpå det mesta. En djup och omfamnande soulröst som inte sällan känns som en brygga mellan Adele och Nina Simone. Melodiös men också rå smälter sången in i den finessrika popproduktion som ibland är så avskalad att den liknar indie. Med körarrangemang som sträcker sig från gammal gospel till modern hiphop.

Med Oskar Linnros.
Det kan möjligen ses som lite oroväckande att Seinabo Seys solklart största framgång är en tropical house-remix signerad norske stjärn-dj:n Kygo (”Younger). Men det behöver inte innebära att ett internationellt genombrott är en omöjlighet.

Tove Los remixade genombrott.
Även för Tove Lo startade allt med en remix (”Habits”). Seinabo Sey låter precis lika självklar och internationell som sin svenska låtskrivarsyster. Möjligen lite omodernare, men också snäppet färdigare.
Var ska det sluta?

ANDERS NUNSTEDT