”Blir omöjligt att avgöra vad som är verkligt”

”Schack” är en filmatisering av Stefan Zweigs novell som skrevs bara året innan författaren begick självmord 1942. Den speglar också hans förtvivlan över det österrikiska kulturlivets upplösning i spåren av nazismen. 

Dr. Josef Bartok (Oliver Masucci från Netflix-serien ”Dark”) är notarien som grips när de tyska trupperna marscherar in i Österrike. Han förvaltar nämligen ett antal förmögenheter som Gestapo vill få tillgång till. 

När Dr. Bartok envist vägrar lämna ifrån sig koderna isoleras han därför på ett hotell, och utsätts för hjärntvätt och psykologisk tortyr. 

Notariens räddning blir en schackbok som tillåter honom att försjunka i spelet. Till den grad att han snart splittrar sin personlighet, och börjar spela schack med sig själv i huvudet.

Via tickande klockor befinner vi oss sen plötsligt på en båt, där den mentalt sköre Bartok pressas till att möta en schackmästare. 

Det är affärsmannen McConnor (Lassgård) som övertalat honom, men om Bartoks psyke verkligen håller för utmaningen är högst tveksamt.

”Schack” är egentligen ingen schackfilm, utan snarare ett Christoper Nolanskt nedstigande i en plågad människas medvetande, där det snart blir omöjligt att avgöra vad som är verkligt eller vad som ens är nutid. 

Lassgård spelar sin McConnor lite med grosshandlarfryntligheten hos Karl-Bertil Jonssons pappa Tycho, om än med en stabil mardrömsk touch. 

Men det är i slutänden huvudrollsinnehavaren Masucci som gör filmen sevärd, när han gestaltar en avhumanisering och ett lidande som går bortom allt förstånd.