Björn Skifs om sin dolda sjukdom före kollapsen

Artisten Björn Skifs berättar att han har haft problem med blodtrycket och är yr. "Jag mår okej, men även om jag fick antibiotika mot borrelian och infektionen är borta så kan symptomen finnas kvar", säger han.
Foto: Sven Lindwall
Björn Skifs fyller 70 år och uppvaktas av Expressens Karin Sörbring.
Foto: Sven Lindwall
Hela 900 000 svenskar såg filmen "Strul" med Björn Skifs i huvudrollen under bioåret 1988.
Björn Skifs med sin hustru, koreografen, Pernilla Skifs.
Foto: Anders Ylander

För tre-fyra år sedan hade han en rejäl svacka och tänkte lägga av.

Men Björn Skifs gjorde comeback med en sommarturné - och nu har han varit artist i 52 år.

– Någonstans runt 30, men framför allt vid 40 då jag fick familj, växte jag upp. Jag var en slyngel ganska länge, säger Björn Skifs som fyller 70 i en stor intervju om hur han prioriterat barnen, om borrelian som nyligen upptäcktes och om hur han ser på döden.

Grattis på födelsedagen! Hur känns det att fylla 70 år?

– Jag är glad för varje födelsedag jag får uppleva, men annars är det inte mycket att fira. Det är påtagligt att det blir mindre tid kvar att hinna med det man vill göra. Och så märker jag av det gradvisa förfallet. Det är inte lika kul.

Hur märks det?

– Jag orkar inte lika mycket när jag är ute och kånkar och gräver i trädgården. I huvudet tror jag dock att jag är 34.

("Nej Molly, hoppa ner från fönstret! Du får inte ha ner lampan som står där", förmanar Björn Skifs sin ena Birmakatt).

– Det enda som är rättvist här i världen är att ingen slipper undan åldrandet och döden. "Det är lik för all", brukade min gamla farmor säga.

Jag har intervjuat Amelia Adamo och flera andra 70-åringar på sistone som varit trötta på synen på erfarenhet och åldrande i Sverige. Hur känner du?

– Ja, det är lite ungdomsfixerat. Det har inte alltid varit så i Sverige. Förr brydde man sig mycket om "di gamle", de var med på ett annat sätt, det lyssnades till vad de hade att säga. Erfarenheten var värd mer än i dag. I dag ska allt gå fortare, vara högre och bättre.

Amelia Adamo berättade också att hon har bestämt sig för att inte bli glad när hon får höra att man inte kan tro att hon är 70 år. "Det är det här som är 70", säger hon i stället.

– Det kan jag hålla med om. När jag växte upp var det en grej att bli vuxen och äldre. Det fanns något positivt med det. Generationen före min kunde knappt vänta till man fick sätta på sig hatt och överrock och bli vuxen. Sedan kom min generation och då var det inte tal om att härma vuxengenerationen. Det var jeans och rock- och popsvängen. Därefter har vi inte riktigt vuxit upp på samma sätt.

– Jag har också fått höra att ingen människa kan tro att jag är exempelvis 50. Det är blandat att få höra det. Det är nog menat som en komplimang, men det vore bättre om man berömde att man är frisk och stark och orkar med olika saker. Jag har inte haft några 40-, 50- eller 60-årskriser. Nu börjar ju siffrorna bli lite skrämmande, men åldrande i sig är att växa upp och lära sig saker.


Björn Skifs har varit artist i 52 år.
Foto: Sven Lindwall

Tänker du fira?

– Nej, Pernilla och jag har diskuterat det ända sedan förra sommaren. Hon har tidigare fixat fantastiska kalas när jag fyllde 50 och 60. Den här gången sade jag att jag inte vill utsätta henne för det, det är rätt stökigt och ansträngande att hålla på med det. Den här gången vill jag bara att våra söner kommer hem och att jag får sitta och käka och snacka med dem. Resa bort hinner vi inte, vi har för mycket jobb. Först var det fyra föreställningarna av "Skifs - lite nu och då" på Göta Lejon i påskas och nu är det nya, hemliga projekt.

Förr var det många som längtade till pensionen, men nu är det allt fler som arbetar allt längre?

– Det beror nog på om man har haft ett jättetungt jobb som man går till allra pliktskyldigast eller om man som jag har ett jobb som är ett sätt att leva. Pappa hade så mycket planer när han skulle pensioneras från jobbet som tågkonduktör. Han skulle ha fåravel, knyta ryamattor, måla mer... Men när han gick i pension satte han sig ner. Han tyckte att det var skönt att efter ett slitigt liv få ta det lite lugnt.


Björn Skifs fyller 70 år och uppvaktas av Expressens Karin Sörbring.
Foto: Sven Lindwall

Han blev 79 år och din mamma 83?

– Det är ju inte så där urgammalt. Pappa var lite sjuklig sista tiden och råkade ut för några hjärtinfarkter redan innan han var 70. Mamma var jättepigg.

Fick inte hon alzheimer?

– Jo, hon blev förvirrad, men om det var Alzheimers eller vanlig åldersdemens vet jag inte. Pappa var däremot blixtklar i huvudet, så de kompletterade varandra. Mamma var som ett rådjur i kroppen.

Alzheimers kallas annars för "de anhörigas sjukdom"?

– Det var inte lätt, men nu fick mina föräldrar efter viss påtryckning ett äldreboende. Först var det sagt att de inte skulle få bo ihop, för mamma var pigg i kroppen. Då bråkade syrran och jag med dem som bestämde. Det löste sig till slut.

Jan Guillou sade när jag intervjuade honom att han hoppas att han skulle vara redig nog att klara av att skjuta sig om han får en sådan diagnos?

– Men grejen är att du nog inte vet hur du gör om du hamnar där. Innan det är riktigt illa vill man förmodligen heller inte göra det.



Hela 900 000 svenskar såg filmen "Strul" med Björn Skifs i huvudrollen under bioåret 1988.

LÄS MER: Björn Skifs om kärleken till hustrun Pernilla


Björn Skifs tror inte på något liv efter detta


Jag brukar fråga alla, oavsett hur många år man fyller, om man tror att det händer något efter döden och om man tror på något?

– Jag tror att det är slut. Visserligen får man beteckna mig som agnostiker, men jag har varken förhoppningar om eller tankar på att det skulle ta vägen någonstans. Det är verkligen färdigt när det är färdigt, det tror jag. Jag tycker inte att det finns någon egentlig tröst i att inbilla sig att det skulle finnas en annan tillvaro. Det är det här vi finns för: att leva så gött vi kan och ta hand om våra barn.

(Birman Molly jamar uppfodrande på husse. "Vill du gå ut? frågar Björn och följer mot katten till ytterdörren).

Apropå att åldras och växa upp så läste jag att du i tidigare intervjuer har sagt att du med åren har blivit bättre på att hålla ordning och passa tider?

– Ja, det blev jag redan runt 30, tror jag. Då började jag dricka kaffe, passa tider och ringa tillbaka om folk hade sökt mig. Innan dess var det lite si och så med den biten. Jag var nog lite för egotrippad, hade fullt upp med karriären. Det var mycket "jag, jag" där ett tag. Någonstans runt 30, men framför allt 40 då jag fick familj, så växte jag upp. Jag var en slyngel ganska länge.

– För mig krävdes det något drastiskt som att stadga sig och bilda familj. Innan dess var jag lite fladdrig, det var "jobb, jobb, jobb" och "jag, jag, jag". Det var karriären...

En del fortsätter leva så även om de har familj?

– För mig hände det något där. Vissa i min omgivning tyckte nog att jag blev lite tråkig. Jag var liksom lite kul förr, hittade på saker och hyss... Sedan när jag hade ungar ville jag hitta på saker med dem i stället.


Björn Skifs med sin hustru Pernilla
Foto: Anders Ylander / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

Jag har fått intrycket att du har varit en närvarande pappa?

– Det tycker jag nog. I den vevan då jag fick barn drog jag ner på turnerande och såg till att jag kunde jobba mer och mer i närmiljön för att kunna komma hem och vara hemma mycket mer. Det gjorde jag alldeles rätt i, känner jag nu. När det gäller närvaro med ungarna har jag inte något dåligt samvete.

Har du avstått från saker karriärmässigt?

– Inte så att det har känts som att jag ha avstått från grejer, jag har bara valt och prioriterat om. Jag har aldrig saknat det gamla livet.


LÄS MER: Björn Skifs: Därför kollapsade jag


Skifs om borrelian som han kan ha haft i tio-femton år


Hur har du mått efter blodtrycksfallet i augusti som gjorde att du svimmade, fick hjärnskakning och tvingades ställa in föreställningar av "Skifs vs Körberg"?

– Lite upp och ner, men mest bra faktiskt. Jag fick ordning på blodtrycket och har fått rätt medicinering. Grejen var att jag efter alla tester som jag tvingade dem på sjukhuset att göra dessutom fick veta att jag hade borrelia.

Hur länge hade du haft borrelia?

– Det vet man inte, det kan jag ha haft i tio-femton år utan att ha vetat om det. Jag vet att jag har haft lite yrsel i tio-femton år. Jag mår okej, men även om jag fick antibiotika mot borrelian och infektionen är borta så kan symptomen finnas kvar. Länge. Det kan vara en bov i dramat också till att jag fick blodtrycksfall och hjärnskakning. Det behöver inte vara det, läkarna vet inte säkert.

Men man blir ju trött av borrelia. Vad du måste ha kämpat!

– Ja, periodvis har jag varit väldigt trött. Men det ger sig kanske en vacker dag. Jag fick i alla fall lov att sälja motorcykeln, för balansens skull. Det går inte att åka omkring och vobbla om man har haft problem med blodtrycket och är yr.

Hur påverkas självbilden av om hälsan sätter ramar för vad man får och inte får göra?

– Lite grann, kanske, men det finns andra grejer som man inte gör som snarare har med åldern att göra. Jag har nog mina bungy jumps på scenen i stället, utan skyddsnät. Mina kickar upplever jag där.


Fotnot: I morgon publiceras fortsättningen på intervjun.


Följ Expressen Nöje på Facebook!

PS Så var intervjun

Björn Skifs visar sin omtanke om oss redan innan vi har anlänt till hans stora prästgård söder om Stockholm. "Det är en olycka på väg 73, tror ni att ni tar er fram ändå?", ringer han för att varna fotografen och mig. Något "hemma hos"-reportage är han egentligen inte intresserad av att göra, men då jag berättar hur glad jag blir av kurbitsen på toalocket visar han den stora kurbitsmålning som han fick i 50-årspresent av vännerna. Den hänger på vardagsrumsväggen och visar Björns egen "omvända" livstrappa, där allt bara blir bättre efter 50-årsdagen. Björn Skifs är jordnära och rolig. Han härmar Monty Pythons sketch där folk tävlar om vem som har det mest eländigt och blir uppriktigt överraskad då jag frågar om de 177 000 följare han har på Facebook. "Är det så många? Det är ju fantastiskt att så många människor tar sig tid att titta in där", säger Björn.

Fakta/Har fått kungamedalj och Karamelodiktstipendiet

NAMN: Björn Nils Olof Skifs.

ÅLDER: 69 (fyller 70 år den 20 april).

YRKE: Musiker, skådespelare, artist.

BOR: I gul prästgård från 1760-talet i Österhaninge, söder om Stockholm.

FAMILJ: Hustrun Pernilla Skifs, 52, koreograf och regissör. Barnen Oliver, 28, designer, och Jonathan, 25, har pluggat digital grafik. Birmakatterna Lazy och Molly Malone.

FÖDD OCH UPPVUXEN: I Vansbro med en fem år äldre syster, Rosita.

MAMMA VAR: Birgitta Skifs, fritidssångerska (dog 2002, 83 år gammal).

PAPPA VAR: Anders Skifs, tågkonduktör (dog 1996, 79 år gammal).

UTBILDNING: Realexamen. Köpmannainstitutets reklam- och dekoratörsskola.

KARRIÄR: Hitlåtar som "Hooked on a feeling", "Michelangelo" (med vilken Skifs kom femma i Melodifestivalen 1975) och "Håll mitt hjärta" (som låg på Svensktoppen i 142 veckor) samt filmer som "Strul" (1988), "Joker" (1991) och "Drömkåken" (1993). Underhållningsprogrammet "Gäster med gester". Karamelodiktstipendiet (1984), medaljen "Litteris et Artibus" (2008). Sjöng "When you tell the world you´re mine" med Agnes Carlsson på kronprinsessparets bröllop (2010).

AKTUELL: Med en femte säsong av "Skifs - lite nu och då". Dokumentärfilmen "Filmen om Badrock" (som hade biopremiär 7 mars). 177 000 gillar Björn Skifs Facebook-sida.

INKOMST: 1 433 600 kronor (2015).

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.