Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Benny Anderssons stöd – till svenska Oscars-hoppet

”And then we danced” är Sveriges bidrag till Oscarsgalan.
Regissören Levan Akins film ”And then we danced” är aktuell som svenskt Oscarsbidrag.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Benny Andersson har gett stöd längs med vägen, berättar Levan Akin. Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Även artisten Robyn har funnits med och stöttat. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

”And then we danced” har hyllats I Cannes och är aktuell som svenskt Oscarsbidrag.

En seger för en film som fått kämpa för sin blotta existens. HBTQ-dramat är gjord på plats i det Tbilisi där Pride-paraden bara för några år sen blev hårt attackerad:

– Det var en tuff inspelning, men fylld av kärlek. Ju mer motgångar vi mötte, desto mer kämparanda ficka vi. Vi var faktiskt tvungna att ha livvakter med oss eftersom vi fick utstå hot, berättar regissören Levan Akin, som längs med vägen har fått stöd av bland annat Robyn och Benny Andersson.

Georgisk dans och trevande homosexuell tonårskärlek. ”And then we danced” är inte en genomsnittlig svensk långfilm. För regissören Levan Akin, som själv har georgiskt påbrå, föddes idén när nyhetssajterna 2013 kablade ut bilder av hur Prideparaden i huvudstaden attackerades av en motdemonstration initierad bland annat av georgiska ortodoxa kyrkan. Han blev så tagen att han bestämde sig för att åka dit. Men att filma i Georgien visade sig vara dubbelt:

– På pappret är Georgien väldigt progressivt när det kommer till HBTQ-frågan. De har skrivit på alla lagar som finns för att skydda alla, men det används inte i praktiken. 

Ni utsattes för hot. Hur då?

– Det var galna personer, högerextrema grupper, som bland annat ringde vår castare. Hon är en georgisk legend i branschen, och de sa att hon borde passa sig och kom med hot om våld. Vi insåg att vi behövde ha in folk för vår säkerhet, man vet ju inte vad som kan hända.

Er koreograf har valt att vara anonym?

– Ja, det är så himla sorgligt. Det är också mycket gammal georgisk folkmusik med i filmen. Det fanns jättevackra inspelningar, men ingen vill ha sin musik i vår film, så vi har spelat in alla låtar på nytt. Men femtio procent av musikerna valde också att vara anonyma för att de var rädda att förlora jobb.

HBTQ-dramat är gjord på plats i det Tbilisi där Pride-paraden bara för några år sen blev hårt attackerad.

Kan filmen få konsekvenser för de georgiska skådespelarna?

– Vi har gjort alla säkerhetsåtgärder vi kan. Trots att vi inte hade några pengar (själva filminspelningen är gjord med endast två miljoner kronor), så var en stor del av budgeten som vi aldrig rörde, till för att skådespelarna ska kunna vara utanför Georgien länge om de vill. 

– Men när filmen kom med i Cannes, så blev det så stor nyhet i Georgien, och fick en enorm support i media. Georgien är ju ändå uppdelat, och de får också så otroligt mycket kärlek, och det har verkligen stärkt killarna. 

Varför har ni med Abba-musik i filmen?

– Kidsen älskar Abba, säger Levan Akin och förklarar hur en Abba-konsert blivit en helgtradition lite som Kalle Anka på julafton i de forna Sovjetländerna.

– Det var de själva som satte på musiken. Så eftersom Ludvig (Andersson, son till Benny) är medproducent tänkte jag att vi kanske skulle få använda den. Sen älskar de även Robyn i Georgien, och när vi höll på med den där scenen var det Levan (huvudrollsinnehavaren) själv som satte på låten (”Honey”).

Fick ni använda musiken gratis?

– Ja, vi är väldigt tacksamma. Så generöst.

Har ni fått mer hjälp från Benny?

– Det är faktiskt Ludvig (Andersson) som driver de här projekten.

– Men Benny kommer ju med feedback ibland. Han ringde mig i morse, och var väldigt glad. Han tyckte om filmen och ville dricka kaffe snart för att prata mer om den.

”And then we danced”

”And then we danced” är regisserad av Levan Akin som tidigare gjort bland annat ”Cirkeln” och ”Katinkas kalas”.

Filmen blev i våras utvald till att visas i Cannes där den nominerades till Queerpalmen. För några veckor sen utsågs den till Sveriges Oscarsbidrag, och filmen är dessutom klar för amerikansk distribution via samma distributör som jobbade med ”En man som heter Ove”.

Resan har varit intensiv. Man började filma så sent som för att år sen, och har arbetat med en oerhört tajt budget. Totalt har filmen kostat drygt 7 miljoner kronor, men själva inspelningen fick klara sig på endast två miljoner. (Jämför med exempelvis Ruben Östlunds ”Turist” som lär ha haft en budget på 36 miljoner kronor.

Filmen är även shortlistad till European film awards som en av Europas bästa filmer.