Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Bara tre är kvinnor – ett obegripligt beslut av SVT”

The Mamas vann Melodifestivalen förra året.
Foto: OLLE SPORRONG
Christer Björkman, högsta hönset för Melodifestivalen.

Melodifestivalen 2021 får nio programledare.

Bara tre av dem är kvinnor.

Det är faktiskt ett obegripligt beslut av SVT.

Att Christer Björkman själv skulle leda Melodifestivalen tillsammans med en rad celebra gäster visste vi – det avslöjade Danny Saucedo för drygt en månad sedan när han presenterades som en av de tävlande artisterna.

Danny hade själv tackat nej till att vara en av programledarna.

Redan då lät det som en dålig idé.

Visst, ”den moderna Melodifestivalen” fyller 20 i år och Christer Björkman är arkitekten bakom. Han gör sitt sista år som festivalgeneral innan tronföljaren Karin Gunnarsson tar över fullt ut och det är förståeligt att SVT vill uppmärksamma det.

Samtidigt vet man hur det brukar se ut när redaktionen bakom Melodifestivalen blir allt för navelskådande – en massa nostalgiska tillbakablickar med sömniga nummer som andas allt annat än modern musiktävling.

Och även om Christer Björkman är en tung maktspelare i den kommersiella tv- och musikvärlden är han faktiskt inte någon stjärna för merparten av de tre miljoner tittarna.

Om han nu tvunget måste vara programledare är det förstås klokt att plocka in personer med lite mer stjärnglans som kan stå vid hans sida.

Ändå går det inte att förstå hur SVT har tänkt.

Lena Philipsson, Anis Don Demina, Oscar Zia, Jason ”Timbuktu” Diakité, Per Andersson, Shirley Clamp, Måns Zelmerlöw, Shima Niavarani och Christer Björkman ska alltså leda Melodifestivalen.

Tre kvinnor – sex män.

Det är obegripligt hur ett tv-program som varit ett av de mest progressiva när det kommer till jämställdhet kan fatta ett sådant beslut. I fjol kom visserligen beskedet att SVT bestämt sig för att skrota kvoteringsregeln om att alla bidrag från och med 2022 måste ha minst en kvinnlig upphovsman men vi talar ändå om en tävling som sedan 2015 har krävt att kvinnor ska ha varit med och gjort åtminstone hälften av låtarna.

Vilka som syns i rutan spelar tydligen inte lika stor roll.

Allt det här hade gått att förstå om programledarvalen hade varit övertygande men här finns ingen röd tråd alls.

Visst, Lena Philipsson och Shirley Clamp är bra val som båda är grundade i Melodifestivalen och det känns rimligt att de leder var sin deltävling tillsammans med Björkman. Samtidigt är det svårt att inte se fram emot en final med Måns Zelmerlöw och Shima Niavarani.

Sedan blir det konstigt. Anis Don Demina och Oscar Zia får leda en deltävling tillsammans – det är svårt att tolka det på annat sätt än att de inte anses ha tillräcklig stjärnstatus för att var och en för sig lyfta ett program.

Om det nu är så, hur svårt hade det varit att plocka in Pernilla Wahlgren, Nanne Grönvall eller Mariette i stället?

Exakt hur Per Andersson sedan kommer in i ekvationen känns högst oklart men den stora gåtan är ändå Timbuktu.

Han är en artist som aldrig någonsin själv skulle ställa upp i Melodifestivalen så vad gör han här? Hade det inte varit roligare med någon som älskar tävlingen?

Med tanke hur artisternas villkor ser ut i dessa pandemitider är det svårt att tro att Linda Bengtzing, Sarah Dawn Finer, Sanna Nielsen och Lina Hedlund alla var upptagna och tackade nej.

Ändringarna i Melodifestivalen 2021 – tävlingsproducenten förklarar nya upplägget:

Ändringarna i Melodifestivalen 2021: "Kompenserar"

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.