Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Asta Kamma Augusts relation med mamma Pernilla August och systern Alba August

Asta Kamma August är just nu aktuell i ”Bränn alla mina brev”.
Foto: SVEN LINDWALL
Boken som filmen är baserad på.
Systern Alba August har vid sidan av skådespelarkarriären också en musikkarriär.
Foto: DUYGU GETIREN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: SVEN LINDWALL
Asta Kamma August har mest jobbat i Danmark – men nu syns hon i ”Brän alla mina brev”.
Foto: SVEN LINDWALL

Asta Kamma August har tidigare mest jobbat i Danmark, och har därmed förblivit ett relativt okänt namn i Sverige. Men med huvudrollen i filmatiseringen av ”Bränn alla mina brev” lär det bli ändring på det.

Om hon är rädd för att misslyckas? Nej, inte specifikt i det här fallet. Men tankarna finns där.

– Det finns alltid en skräck för att folk ska tycka att man inte är bra, säger Asta i en intervju om att ge kvinnlig perspektiv på Karin Stolpe, om att hantera konkurrens med lillasyster Alba, och om att ibland låta hypnos blir en del av jobbet.

Alex Schulman har beskrivit det som att han hittade nyckeln till en hel släkts sorg, när han insåg vad den långa kulturfejden mellan hans egen morfar Sven Stolpe och Olof Lagercrantz egentligen handlade om. 

Intellektuella meningsskiljaktigheter kunde knappast ligga bakom ett sådant hat, utan det visade sig vara den kärleksaffär, som sommaren 1932, blossat upp mellan Lagercrantz och Stolpes fru – översättaren Karin Stolpe.

Resultatet av upptäckten blev boken ”Bränn alla mina brev”, där Karins öde visserligen kommer i dager, men där hon också återigen blir en projektionsyta för andra. Likt en röd tråd löper hennes liv genom både Sven Stolpes författarskap och Olof Lagercrantz dagböcker, för att till slut fläta sig in i Alex Schulmans livskrisande jakt efter roten till all ilska i familjen.

– Karin har ju blivit lite måltavlan för alla de här tre männens fantasi om vad hon tänkte och kände, säger Asta Kamma August, och förklarar hur hon i sin rolltolkning därför ville nå fram till subjektet Karin.

– I min research läste jag mycket texter av andra kulturkvinnor från den tiden, för att försöka förstå hur Karin kände: Vad upplever hon i den här situationen? Vad pratar hon om med sina väninnor? Vem anförtror hon sig till?

– Sen är det ju min tolkning av en person som lever under de här omständigheterna. På ett sätt förblir hon ju en fiktiv Karin Stolpe.

Men tycker du att du hittade något som de här tre männen hade missat?

– Alltså, hur mycket som helst. Ha, ha. Men det skulle krävas en hel tv-serie för att ta med allt. Bara kvinnors situation på trettiotalet är en film i sig, och den här berättelsen kretsar ju i första hand kring dramat mellan de tre.

Alex Schulman, Bill Skarsgård, Asta Kamma August och Björn Runge på premiären av ”Brän alla mina brev”.
Foto: Karin Törnblom/TT / TT NYHETSBYRÅN / Karin Törnblom

Alex Schulmans reaktion inför filmen

Alex Schulman gillar att ha åsikter. Hur mycket har han lagt sig i den här gången?

– Ytterst lite. Vi hade ett möte, där jag frågade om hur Karin var som person. Annars verkade han väldigt glad, och peppad över att få vara med som statist. Han har varit väldigt generös med att lämna ifrån sig sitt verk, tycker jag.

I filmen så har Karin rätt få repliker, och det är mycket som berättas bara med hjälp av ansiktsuttryck. Hur var det?

– Det var en ganska stor utmaning. Som skådespelare kan det vara väldigt frustrerande att på något sätt anti-agera. Karin är ju nästan paralyserad i många situationer, och känner att hon inte kan uttrycka sig. Hon sitter fast i sin egen kropp, och den känslan är svår att vara i. Men jag minns att Björn (Runge, som regisserat) hjälpte mig att lita på att känslorna syns ändå. Han är noga med var han ställer kameran, och vill gärna väldigt nära ansiktet. Det var något jag fick lära mig med under processen – att släppa in kameran i det som händer inom henne.

Sen är ju replikerna i sig på en lite gammalmodig svenska…

– Jag tror att det började med ett läsprov, då Björn sa att vi alla lät som att vi kom från olika epoker, och att vi måste göra något för att få ihop det. Så vi hade en logoped, som hjälpte oss att hitta ett gemensamt språk. Jag hade precis spelat in ”Händelser vid vatten” och kom från något slags stockholmska med sjuttiotalsprogg.

– Så vi gjorde ett val, och stöttade varandra i det. Det är ju jättetaskigt om man lämnar en, och så börjar resten prata vanligt. 

”Det kanske låter kaxigt?”

Känns det pirrigt att du i och med den här rollen gör lite av debut för den svenska publiken?

– Nja. Det känns inte som ett genombrott. Det kanske låter kaxigt? Men jag har jobbat väldigt aktivt sen jag gick ut scenskolan i Danmark för fem år sen. ”Pirret” nu finns framför allt i att spela på svenska. Jag är mycket mer självkritisk på svenska.

Varför det?

– Eftersom det är mitt modersmål, och då hör jag lättare om en replik klingar falskt. Jag har inte riktigt det danska språkörat.

Din pappa är den danske regissören Bille August, och din mamma den svenska skådespelaren Pernilla August. Hur har deras yrken präglat din uppväxt?

– På så vis att den var väldigt speciell. Det var mycket flyttar, resor och många som skulle passa en. Ganska kaosigt, men ändå på ett härligt sätt. Båda mina föräldrar har ju jobbat mycket och älskar sitt jobb

– Men sen har det förstås varit som en helt vanlig familj också: Gå på fritids, äta mellis, och sånt där.

Du bör ha varit cirka åtta år när din mamma blev Shmi Skywalker med hela världen. Hon blev väl rentav en docka?

– Ja, den minns jag! ”Star wars” var jag först ganska oimponerad av och förstod inte riktigt vad det var. Men när dockan kom hem insåg jag att det var rätt coolt.

Mamma Pernilla August och systern Alba August.
Foto: ALL OVER PRESS / ALL OVER PRESS EERO HANNUKAINEN

Men den var inget du fick leka med?

– Nej, ha, ha! Det hade varit helt sjukt. Nej, den finns nog kvar i förpackningen någonstans.

Hur förändrades livet efter mammas och pappas skilsmässa när du var liten?

– Det blev nog inte så stor skillnad. Pappa jobbade mycket i Danmark, och brukade vara borta ändå. Men då flyttade han tillbaka dit, och vi flyttade ned till Skåne ett tag, och fick ta båtarna över Öresund över till Danmark. Bron fanns ju inte då.

Pratar du danska med pappa?

– Vi har en jättekonstig blandning av svenska och danska.

– Danskan kom lite på efterkälken, och när jag sen sökte in till scenskolan var den väldigt knagglig, och jag fick lära mig språket lite på nytt när jag kom in.

Så den lilla roll du har i ”Riket” – är den på danska eller svenska?

– Både och! Jag spelar en medicinstuderande. Jag är ett så stort ”Riket”-fan. Vi filmade ju i källaren på ”Riket”, och det var så spöklik stämning. Det kändes exakt likadant i verkligheten, som i serien.

Relationen till systern Alba August

Tidigare har ju du mest jobbat i Danmark och din lillasyster Alba i Sverige. Har det funnits en liten del av er som liksom inte velat inkräkta på varandras territorier?

– Kanske. Men vi insåg rätt snabbt att man inte kan äga ett territorium på det sättet. Speciellt inte ett land. Sen som skådespelare så väljer man ju sällan sina projekt, utan väntar snarare på på att bli uppbjuden. 

Men har det funnit stunder då det känts som att hon följt dig hack i häl från Södra latin till scenskola i Danmark?

– Ja, ha, ha! Det har helt klart funnits stunder då jag har velat ha mitt för mig själv. Men i slutändan så har vi varit väldigt glada att ha varandra. Inte minst i Danmark, där vi båda kände oss lite ensamma och inte hade våra kompisar.

Finns det något som har hjälpt er att hantera känslorna av konkurrens sinsemellan?

– Mamma har varit bra på att slå hål på idén om att karriären ska vara en konstant stadig kurva uppåt med allt större roller och mer exponering. Hon har förklarat hur det kommer att komma perioder med och utan jobb, och med mindre och större roller. Det har varit skönt att veta att vi har våra helt individuella vägar där det kommer att gå upp och ner för båda två, och att jämförelser är helt onödiga. Jag tror att mammas erfarenhet har hjälpt mycket.

”Det var en ganska stor utmaning”, säger skådespelaren om filminspelningen.
Foto: SVEN LINDWALL

I kommande ”Händelser vid vatten” spelar ni ju faktiskt alla tre. Du och din mamma gör rentav samma roll, men i olika åldrar?

– Ja, och Alba spelar karaktärens dotter. Det var ju väldig praktiskt!

Att gå i mammas fotspår, kan också innebära en del förväntningar utifrån. Har du varit rädd för att misslyckas?

– Ja, gud. Hela tiden. Det har nog alla skådespelare i sig. Det är så mycket exponering i vårt jobb. Det är läskigt, fast samtidigt så kul att jobba att den sidan väger över. Men det finns alltid en skräck för att folk inte ska tycka att man är bra. 

”Bränn alla mina brev” handlar om att det finns vissa mönster i familjer som liksom går igen. Vilka mönster finns i din familj?

– Svår fråga. Mycket barn kanske? Det är många stora familjer, och mycket skilsmässor. Men det hör väl ihop.

Men du tror på idén om mönster?

– Absolut, och antingen så försöker man återskapa den familj man vuxit upp i eller så gör man det motsatta. Man kanske söker efter trygghet om man haft en kaosig uppväxt. Det känns som att det finns två vägar.

Du måste ha präglats av att främst växa upp med din mamma och dina systrar?

– Ja, vi var bara kvinnor i hemmet. Mamma axlade både familjeförsörjarrollen och omsorgsrollen. Det har varit en inspiration att se att det går. Den ensamstående kvinnan som klarar allt har blivit ett ideal på något sätt. 

Så var det när hon testade hypnos

Om vi återgår till jobbet, så kommer vi framöver även att få se dig i filmen ”Hypnosen”…

– Ja, jag spelar en tjej som är mån om att passa in, och som genom hypnosterapi blir av med den här inre rösten som begränsar henne. 

Har du själv testat hypnos?

– Jag, det är jättespännande. Det började som research, men fortsatte som terapi. Det finns absolut något i det.

Vad upplevde du?

– Det känns lite för privat att gå in på. Ha, ha.

– Men man går in i det undermedvetna på något sätt. Det är väldigt sällan, i vår tid, som man är där. Att prata och blunda samtidigt är väldigt befriande. Det är nästan som en meditation, men kan säkert se väldigt olika ut, beroende på vilken terapeut man går till.

Man får ändå säga att ditt jobb har lett till spännande upplevelser!

– Ja, och nu blir det teater i Danmark. Jag ska spela Elektra. Igen, faktiskt. 

Det måste vara ovanligt?

– Ja, och jag kände aldrig att jag klickade med Elektra förra gången. Jag hade väldigt svårt att relatera till henne. Nu har jag fått min chans till revansch på Elektra. Det är nog ganska unikt.

Asta Kamma August

Ålder: 30 år.


Bor: Stockholm.


Familj: Mamma Pernilla, pappa Bille och systern Alba.


Bakgrund: Har gått scenskolan i Danmark, där hon även spelat en hel del teater. I dansk tv har hon medverkat i tv-serierna ”Sjuksystrarna på Fredenslund”, ”Follow the money” och ”Sex”. Innan hon blev skådespelare hann Asta med flera jobb inom skola, restaurang och butik.


Aktuell: I rollen som Karin Stolpe i filmatiseringen av ”Bränn alla mina brev”. Spelar även i kommande tv-serien ”Händelser vid vatten” där både mamma Pernilla och lillasyster Alba finns med på rollistan tillsammans med namn som Rolf Lassgård och Liv Mjönes. Har dessutom en mindre roll i ”Riket”.

I fimen ”Brän alla mina brev”, här med Gustav Lindh.
Foto: SF Studios

Bilderna från ”Bränn alla mina brev”. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.