Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Aquaman” – en mix av ”Sagan om ringen” och ”Indiana Jones”

Foto: © 2018 Warner Bros. Entertainment Inc. and Ratpa
Foto: © 2017 Warner Bros. Entertainment Inc. and Ratpa

En rödhårig Dolph Lundgren och en Willem Dafoe, friserad i stram knut, kommer ridande på var sin bepansrad sjöhäst, någonstans i det sjunkna Atlantis. Bara den scenen är värd ett slags pris för kreativt mod. 

”Aquaman” är förvisso en superhjältefilm, där världen i vanlig ordning ska räddas, men den är framför allt en fest för ögat och så överdådigt färgstark att det känns som att drunkna i en gigantisk låda av julpyntskitsch.

Bara ordet ”Atlantis” frammanar barndomsmagin, och när vi får flyta in i den mytomspunna staden är det som att möta det antika Rom belyst i skinande Blade runner-neon. Allting skimrar och  sprakar i regnbågens alla myllrande färger, och utgör dessutom en trivsam pastellkontrast till Aquamans tatuerade, hårige och inte minst ölälskande slusk. Som superhjälte är han något av DC Comics svar på Thor, det vill säga en muskulös komisk lättnad med ett rart hjärta. 

Fram tills nu har Aquaman, som är produkten av kärleken mellan en enkel fyrvaktare och den försvunna havsdrottningen Atlanna (Kidman), främst valt att fördriva tiden med enklare marina superhjälteuppgifter som att stoppa pirater eller rädda en rysk ubåtsbesättning. Men när halvbrodern kung Orm (en Patrick Wilson stylad till androgyn blonderad alv) tar på sig storhetsvansinnet för att kriga mot människorna och bli härskare över det mesta, får Aquaman helt enkelt lämna baren och växa upp. Peppad av den rödhåriga prinsessan Mera (misstänkt lik Disneys sjungande sjöjungfru Ariel) beger han sig mot djupen och en saga som är en mix av allt från ”Sagan om ringen” till skattsökande ”Indiana Jones”. 

Snyggast är en scen där paret upplysta av endast ett rött nödbloss, simmar ned i den mörka oceanen, förföljda av ett helt stim av huggtandade alien-monster. Det är en vacker nedstigning i helvetet, som pusslats in i det annars så pimpade spektaklet.

Här finns utan tvekan ännu fler saker som gör som gör ”Aquaman” till en fantasieggande tripp, på rymmen från den numera så överlastade franchisevärlden. Bara det att en film kan få ge sig på något, så i grunden ultrafånigt, som att låta alla prata och röra sig under vatten, blir som en paus från allt allvar och ängslighet som kommer med våra moderna serieuniversum.

 

AQUAMAN

Äventyr

Land: USA

Av: James Wan. Med Jason Momoa, Amber Heard, Willem Dafoe, Dolph Lundgren, Nicole Kidman

Längd: 2:23  

Från: 11 år

 

Så bra är skådespelarna:

Jason Momoa

Khal Drogo från ”Game of thrones” har hittat sin egen lilla nisch som svartögd hårig hunk. Här adderar han en gnutta Dwayne Johnson-mys, och får därmed till en snäll hjälte som skapar mersmak.

 

Nicole Kidman

Får njuta av sig själv i datafixat föryngrad version, när hon spelar mamman i ännu en modersfixerad superhjältefilm. Älskar såklart när hon får slåss och sparkas, beväpnad med en treudd.

 

Dolph Lundgren

Insatsen här är mer av standardtyp, och imponerar därför inte på samma sätt som i ”Creed 2”. Trots det är det kul att återse den svenske stjärnan som fyllda 61, verkar ha fått ny snurr på Hollywodkarriären.