Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Anne Lundberg: "Jag är 'the girl next door'"

"Jag är som folk är mest, väldigt vanlig. Det är en av anledningarna till att man kan identifiera sig med mig", säger Anne Lundberg.

Foto: Cornelia Nordström
Anne Lundberg på Kilimanjaro i programmet "Landgång". Foto: SVT
Anne Lundberg spelade in delar av "Landgång" i Australien. Foto: SVT
"Jag känner ingen åldersnoja alls, tycker bara det är roligt att fylla år", säger Anne Lundberg. Foto: Cornelia Nordström

Hon har sprungit maror i Berlin och bestiger inför den nya säsongen av "Landgång" Kilimanjaro.

– Jag är som folk är mest, väldigt vanlig. Det är en av anledningarna till att man kan identifiera sig med mig. Jag är inte så ouppnåelig, säger Anne Lundberg, 50.

Har varit USA-korrespondent och vunnit "Kristallen" tre gånger

• NAMN: Anne Ebba-Karin Lundberg.

• ÅLDER: 50.

• YRKE: Programledare, journalist.

• BOR: I lärarbostaden (från 1939) till en gammal skola vid havet i Skåne.

• FAMILJ: Barnen Jack, 19, och Oscar, 18. Katterna Smilla (ragdoll) och Glenn (bondkatt).

• INKOMST: 917 900 kronor (2014).

• FÖDD OCH UPPVUXEN: I Skurup med en fyra år äldre bror och en nio år yngre bror.

• MAMMA ÄR: Marianne Lundberg, 76, har jobbat på Posten.

• PAPPA VAR: Rolf Lundberg, civilekonom (dog 1986, 55 år gammal).

• UTBILDNING: Journalisthögskolan i Göteborg.

• KARRIÄR I URVAL: Servitris, barnflicka, kassörska, Reporter Ystads Allehanda, Arbetaren, Reporter på "Nordnytt", "Rapport", "Uppdrag granskning" och "Reportrarna". Korrespondent i USA (1993). Har vunnit "På spåret" med Johan Wester. Sommarvärd i P1 och julvärd i SVT. Har vunnit tv-priset "Kristallen" tre gånger. Programledare för "Plus", "Här är ditt kylskåp", "Himlen kan vänta", "Sommarkväll", "Anne är på väg" och "Antikrundan". Framröstad till "Årets skåning".

• AKTUELL: Programledare för "Landgång" som har premiär i SVT1 25 augusti klockan 20.00. Måndag 22 augusti kl 20.00 i SVT1 sänds "Best of Antikrundan" och fredag 26 augusti börjar man spela in nästa års Antikrundeavsnitt, då i Sandviken. I november börjar "Konstnärsdrömmen", det nya konstprogrammet där SVT korar Sveriges bästa amatörkonstnär.

• GODA EGENSKAPER: "Nyfiken, snäll, intresserad av andra".

• SÄMRE EGENSKAPER: "Otålig. Det går lite för fort ibland. Tar mig sällan tid att reflektera och tänka efter".

Min drömmiddag

Gäster:

Mormor Brita: "Hon föddes 1905, ett par år före Astrid Lindgren, och de bodde på granngårdarna i Vimmerby. Mormors lillasyster var lekkamrat med Astrid och de kände samma pigor och gubbar. Jag hade älskat att få sammanföra Astrid och mormor på nytt. De hade samma dialekt och älskade att berätta. Jag älskar gamla människor och tycker att det hjälper oss att tolka vår samtid när vi vet varifrån vi kommer och hur vår historia såg ut".

Astrid Lindgren, hyllad författare (dog 2002).

• Det äter och dricker vi: "Kroppkakor, palt eller isterband med dillstuvad potatis. Till detta dricker vi svagdricka eller vatten och så tar vi en kopp kaffe efteråt".

PS: Så var mötet

• "Jag är egentligen sjukt ointresserad av att prata om mig själv och vill hellre veta mer om andra, men jag inser att sådana här intervjuer ingår i paketet", säger Anne Lundberg med ett skratt när hon klämmer in tid för Expressen mellan två möten på SVT-huset i Västra hamnen i Malmö. Hon visar mig sitt skrivbord vid "Antikrundan"-redaktionen, med utsikt över Kockums gamla varv. Runt skrivbordslampan hänger ackrediteringsband från Eurovision och andra SVT-arrangemang och pelaren närmast pryds av en broderad tavla med texten "Bed och arbeta!".

• Vi sätter oss i ett ljudisolerat rum i ena hörnet på övervåningen och Anne Lundberg ber återigen om ursäkt för att hon inte uppfattat att vi ville ta nya bilder. Sedan första mötet för åtta år sedan utanför Enköping där "Antikrundan" spelades in vet jag att hon är ytterst vänlig, men att Anne också har en jäkla pondus.

Anne Lundberg är egentligen den minst krångliga person som finns. Det vet jag sedan jag intervjuade henne förra gången för åtta år sedan på Fagerudds konferensavdelning utanför Enköping. Det verkade inte bekomma Anne det minsta att myggen bet som galningar vid Mälarens strand där fotografen ville föreviga henne i solnedgången och hon hjälpte spontant till att bära fotoutrustningen.

Därför börjar Anne Lundberg med att be om ursäkt när hon tar emot i SVT-huset i Västra hamnen i Malmö.

– Jag har varit på resande fot i tre veckor och bott på location för att spela in ett nytt program för SVT. Det har gått i ett och därför läste jag inte ditt mejl ordentligt. Då hade jag förstått varför ni egentligen ville ta nya bilder och spela in webb-tv. Nu har jag inte några vettiga kläder med mig, så ni får nog hålla till godo med bilderna din kollega Cornelia Nordström förra veckan tog för söndagsbilagan, säger hon, men lovar att ställa upp på en "selfie" så att vi kan visa att vi trots allt träffats och inte bara gjort en telefonintervju.

Anne Lundberg ställer upp på en selfie med Expressens Karin Sörbring. Foto: Privat

Anne Lundberg: "Många fördomar kommer på skam"

Vad är det för nytt program du har gjort?

– Det är ett hyllningsprogram till folkets konst, efter BBC-formatet "The big painting challenge". Vi korar Sveriges bästa amatörkonstnär. Vi gick ut med en appell tidigare i år och sökte deltagare och vi fick nästan 3 000 ansökningar. Nu har jag bott i Göteborg i tre veckor och spelat in. Jag skulle vara i sminket klockan 06.30 om morgnarna och vi filmade till 20.30 om kvällarna.

Och så mönstrar du på som mässjänta igen i "Landgång" som har premiär 25 augusti?

– Ja, vi gör åtta heltimmesavsnitt och det har aldrig varit så bra som i år. När jag började följa med kocken German Zamudio ombord skulle han lära filippinska kockar att laga svensk husmanskost. Han sköt på sin pension i flera år, men nu ville han verkligen vara hemma och vara morfar på heltid så vi fick fundera vad "Landgång" handlar om. Vi kom fram till att det är att ge tittarna inblickar i exotiska, slutna världar. En del tror nog att sjömän dricker mycket alkohol och har en flicka i varje hamn, men det råder totalt alkoholförbud på stora oljetankers för man vill inte riskera läckage eller att fartygen ska gå på grund. De som jobbar på bryggan och är chef för maskinrummet har högre utbildning än vad jag har. Det är mest män ombord och många jobbar fyra veckor och är lediga fyra veckor. Det betyder att de har sex månaders ledighet om året då de kan ägna sig åt sin familj och mer eller mindre vara hemmafruar. Dessutom har de ofta rika intressen. De golfar och seglar och gör annat spännande. Förr kunde de i bästa fall ringa hem på en knagglig telefonledning en gång i veckan. Nu finns det wifi ombord och de kan ringa via Skype och hålla kontakt med sina barn varje dag. Många fördomar kommer på skam. Vi tar i programmet med tittarna in där genom maten och kockarna.

– Tidigare har vi varit på Svalbard på en polarforskningsstation, åkt ubåt i Halland, varit på hemlig militärövning i Östersjön, lagat mat på svenska ambassaden i Tokyo och följt svenska OS-landslaget i segling. I år har vi så himla spännande miljöer.

Anne Lundberg på Kilimanjaro. Foto: SVT

Besteg berg i Australien

Ja, vad händer den här säsongen?

– I första avsnittet ingår fotografen, inslagsproducenten och jag i en expedition som ska bestiga Kilimanjaro. Det visar sig vara lika mycket en inre resa som en yttre. Vi får träffa Märit som fått en tumör i bröstet och som bestämt sig för att bestiga ett berg om tumören visat sig vara godartad, 73-årige Ingvar som inte tycker att man ska sluta göra saker för att man blir äldre och Jeanette som diagnostiserats med Chrohns sjukdom och barnreumatism och som vill bevisa att man kan klara allt.

– I det andra avsnittet åker vi till Bollywood, där Malmöförfattaren Mikael Bergstrands bok "Delhis vackraste händer" spelas in med bland andra Hannes Holm och Björn Kjellman.

– Det tredje avsnittet handlar om "Moomsteatern" där personer med funktionsvariationer sätter upp Shakespeares "Stormen". Det är så mycket känslor, drama, tårar och sorg.

Det är så mycket känslor, drama, tårar och sorg

 

– I det fjärde avsnittet lagar vi mat till Sannex som två år i rad utsetts till Sveriges bästa dansband.

– Femte delen utspelar sig i Australien, där vi besöker en opalgruvestad som till stora delar byggts under marken för att det är så vansinnigt varmt där ute i öknen.

Anne Lundberg firade jul med sönerna

Ja, jag såg på ditt Instagramkonto att du firade nyår där med barnen?

– Min äldste son pluggade i västra Australien och min andre son kom med flyg från Sverige och så möttes vi upp i Sydney, där vi surfade. Vi firade jul och nyår tillsammans och besteg Mount Kosciuszko, ett annat berg som ingår i "Seven summits", som en förberedelse inför Kilimanjaro.

 

Har varit USA-korrespondent och vunnit "Kristallen" tre gånger

• NAMN: Anne Ebba-Karin Lundberg.

• ÅLDER: 50.

• YRKE: Programledare, journalist.

• BOR: I lärarbostaden (från 1939) till en gammal skola vid havet i Skåne.

• FAMILJ: Barnen Jack, 19, och Oscar, 18. Katterna Smilla (ragdoll) och Glenn (bondkatt).

• INKOMST: 917 900 kronor (2014).

• FÖDD OCH UPPVUXEN: I Skurup med en fyra år äldre bror och en nio år yngre bror.

• MAMMA ÄR: Marianne Lundberg, 76, har jobbat på Posten.

• PAPPA VAR: Rolf Lundberg, civilekonom (dog 1986, 55 år gammal).

• UTBILDNING: Journalisthögskolan i Göteborg.

• KARRIÄR I URVAL: Servitris, barnflicka, kassörska, Reporter Ystads Allehanda, Arbetaren, Reporter på "Nordnytt", "Rapport", "Uppdrag granskning" och "Reportrarna". Korrespondent i USA (1993). Har vunnit "På spåret" med Johan Wester. Sommarvärd i P1 och julvärd i SVT. Har vunnit tv-priset "Kristallen" tre gånger. Programledare för "Plus", "Här är ditt kylskåp", "Himlen kan vänta", "Sommarkväll", "Anne är på väg" och "Antikrundan". Framröstad till "Årets skåning".

• AKTUELL: Programledare för "Landgång" som har premiär i SVT1 25 augusti klockan 20.00. Måndag 22 augusti kl 20.00 i SVT1 sänds "Best of Antikrundan" och fredag 26 augusti börjar man spela in nästa års Antikrundeavsnitt, då i Sandviken. I november börjar "Konstnärsdrömmen", det nya konstprogrammet där SVT korar Sveriges bästa amatörkonstnär.

• GODA EGENSKAPER: "Nyfiken, snäll, intresserad av andra".

• SÄMRE EGENSKAPER: "Otålig. Det går lite för fort ibland. Tar mig sällan tid att reflektera och tänka efter".

Och de återstående avsnitten av "Landgång"?

– I det sjätte programmet följer vi med en svensk orkester till karnevalen i Venedig och i sjunde avsnittet är vi med då rallyföraren Tina Thurner och Jutta Kleinschmidt, den enda kvinnliga vinnaren av Dakarrallyt, kör Abu Dhabi Desert Challenge. Jag lärde känna Tina när vi gjorde programmet "Anne på väg" och blev bedårad av hennes chosefria sätt. Vi ville ha ett sportjobb med.

Anne Lundberg: ”Jag hade gärna gjort "Landgång" i ett kvinnofängelse"

Finns det någon önskemiljö som ni inte har fått access till än?

– Jag gillar ju "Orange is the new black" och hade gärna gjort "Landgång" i ett kvinnofängelse. Vi har pratat med Kriminalvården om det, men har hittills inte fått ja. Vi ger dock inte upp hoppet. Det handlar inte om att glorifiera dömda för allvarliga brott, utan om att skildra vardagen, känslan och livet bakom galler.

Anne Lundberg spelade in delar av "Landgång" i Australien. Foto: SVT

Hur mycket jobb ligger det bakom varje avsnitt?

– Vi gör massor av research kring de olika miljöerna innan vi spelar in. En grundförutsättning för att avsnitten ska bli bra är att jag tänder på idéerna. När vi spelade in från Kilimanjaro var vi i teamet borta i tio dagar. Det klipptes i sju veckor och vi hade screening i går. Gör man ett program som "Idol" som har en färdig form går det förstås snabbare, men avsnitten i "Landgång" är i princip som fristående dokumentärer. Det tar ett helt år att göra de här åtta entimmesavsnitten. Det är fantastiskt roligt, men alla resdagar i arbetet - kanske 100 om året - gör att jag inte orkar resa så mycket privat.

Det tar ett helt år att göra de här åtta entimmesavsnitten

”Inget är så lustfyllt som 'Antikrundan'"

"En bra historia ur det verkliga livet slår all påhittad dramatik", sade du i ditt "Sommar i P1" (2004)?

– Så är det! De saker jag är nyfiken på i "Antikrundan" har det gemensamt att föremålen berättar historier om släktfejder, gårdar som börjar brinna, hur mormor räddar en enda sak som senare visar sig ha högt affektionsvärde men vara värt väldigt lite pengar. "Antikrundan" är lägerelden.

– Som journalist på exempelvis "Uppdrag granskning" och "Reportrarna" har jag rapporterat om missförhållanden och orättvisor, men det finns ingenting som är så lustfyllt som att göra "Antikrundan". Alla historier är lika intressanta och jag trivs med att behålla ett ben i journalistiken. Det gör jag även när vi berättar om konst och kultur i programmen.

"Inget är så lustfyllt som att göra "Antikrundan", säger Anne Lundberg. Foto: Christian Örnberg

"Antikbranschen är världens bästa återvinning"

Det är inte alla som vet att du varit granskande samhällsjournalist...?

– Jag började som nyhetsreporter, var på "Rapport" i åtta år och har även varit på "Magasinet", gjort valdebatter och bevakat Almedalen. Jag är politiskt intresserad. Det är också roligt att få bejaka det som är lustfyllt. Nu spelar vi in den 28:e säsongen av "Antikrundan". Jag har varit programledare för det i 17 år, men vi skruvar lite på det varje år så det känns nytt och roligt. I år lägger vi till ämnesområdet vintage. Inte minst den yngre generationen tycker att det är kul med kläder, skor, handväskor och smycken som har några år på nacken och det finns ett miljötänk i att ta tillvara på redan befintliga grejer. Antikbranschen är världens bästa återvinning. Man ger saker som är 30 år gamla ett värde. Förr tillverkade man prylar som höll. Genom att köpa begagnat minskar du på sopberget och låter bli att tära på regnskogarna.

– Jag springer ofta på loppis och då stöttar man många gånger idrotts- och ungdomsföreningar som får in pengar till verksamheterna.

Antikbranschen är världens bästa återvinning

Anne Lundberg åt hund i Sydkorea

Det blev ett himla liv när du åt hund i Sydkorea!

– Jag gjorde flera reportage från Sydkorea och gränsen mot Nordkorea, bland annat ett om hur koreanska kvinnor våldtogs av japanska soldater under Koreakriget. En sak lärde jag mig efter inslaget om hundkött. Det finns få saker som engagerar människor så mycket som djur. Hur det smakade? Konsistensen påminde lite grann om kyckling, men köttet hade inte någon riktig smak. Det fanns gårdar där de födde upp hundar. För oss i Sverige kan det te sig märkligt, men vi föder upp lamm som också är ganska söta.

Maud Uppling, tidigare producent för "Antikrundan", har sagt att du är "påläst, vardaglig, tar folk på allvar, är på hugget och pratar naturligt". Det ska ha varit väldigt medvetet som hon plockade dig från "Rapport" för att hon ville ha "ungt krut" i form av en nyhetsjournalist?

– Jag var egentligen reporter och hade arbetat bakom kameran i tio år. "Antikrundan" var mitt första programledaruppdrag. De första åren arbetade jag parallellt med "Uppdrag granskning" och "Antikrundan". Nu är jag nästan bara programledare. Jag har inte lett de stora nöjesprogrammen som "Melodifestivalen" - och nej, jag har inte fått frågan - jag är mer som en reporter i bild i mina program. Det är experterna som driver "Antikrundan" med sin kunskap. Jag är tittarnas förlängda arm.

"Jag är tittarnas förlängda arm", säger Anne Lundberg om sin roll i "Antikrundan". Foto: Cornelia Nordström

"Jag är genuint nyfiken"

Vad är hemligheten som gör att du går hem i rutan?

– Jag vet inte vad det är jag tillför. En styrka kan nog vara att jag är genuint nyfiken, jag vill verkligen veta själv och ta reda på saker.

Anna Hedenmo berättade för mig att redaktionen efter varje direktsändning av "Agenda" tittar på programmet och utvärderar. Tittar du på dina program?

– Jag tittar igenom dem innan de går i rutan, inte minst för att i tid upptäcka eventuella faktafel.

Vilka lyssnar du på och tar råd av?

– Folk som bemödar sig om att ha en synpunkt. Jag anser mig vara i ständig lärdom och utveckling.

 

Men det är inte hjärnkirurgi jag håller på med

 

"Det är inte hjärnkirurgi jag håller på med"

Vilket är ditt största yrkesmässiga misstag?

– Jag har dåligt minne, men Gud, så mycket som inte blir bra! Jag tror att jag själv är oerhört medveten om när det blir bra och när det inte blir det.

Hur mycket bryr du dig om recensionerna?

– Det jag sysslar med är ju bara tv, kvalitativt tidsfördriv. Jag säger inte att det inte är viktigt. Public service har en stor roll att fylla. Men det är inte hjärnkirurgi jag håller på med. Jag vill att det jag gör ska bli rätt och bra. Om ingen har sårats på vägen kan jag gå vidare och tänka att jag ska göra det bättre nästa gång om det inte blev som vi ville.

 

PS: Så var mötet

• "Jag är egentligen sjukt ointresserad av att prata om mig själv och vill hellre veta mer om andra, men jag inser att sådana här intervjuer ingår i paketet", säger Anne Lundberg med ett skratt när hon klämmer in tid för Expressen mellan två möten på SVT-huset i Västra hamnen i Malmö. Hon visar mig sitt skrivbord vid "Antikrundan"-redaktionen, med utsikt över Kockums gamla varv. Runt skrivbordslampan hänger ackrediteringsband från Eurovision och andra SVT-arrangemang och pelaren närmast pryds av en broderad tavla med texten "Bed och arbeta!".

• Vi sätter oss i ett ljudisolerat rum i ena hörnet på övervåningen och Anne Lundberg ber återigen om ursäkt för att hon inte uppfattat att vi ville ta nya bilder. Sedan första mötet för åtta år sedan utanför Enköping där "Antikrundan" spelades in vet jag att hon är ytterst vänlig, men att Anne också har en jäkla pondus.

”Människor känner sig avslappnade”

En del framgångsrika personer säger att de hela tiden är rädda att bli avslöjade som "bluffar". Hur känner du?

– Jag har heller aldrig hävdat att jag kan. Jag är nyfiken, vill ta reda på. De flesta jag möter och porträtterar i jobbet har längre utbildning än vad jag har. På min tid var journalisthögskolan två år, en del jag intervjuar har pluggat i tio år. Jag tror att jag är ganska bra på att få människor att känna sig avslappnade och hjälpa dem att dela med sig av sina erfarenheter.

 

Jag tror att jag är ganska bra på att få människor att känna sig avslappnade

 

Vilken är din största motgång i jobbet?

– Jag är oerhört privilegierad. Jag får betalt för att träffa människor, höra deras livshistorier och ofta får jag kaffe samtidigt. Det sker i olika former. Som nyhetsreporter kunde det handla om hur höjda räntor slog mot en barnfamilj eller om hur flickor omskärs i Afrika, numera kan det vara om en upphittad silversked. Det är samma sak jag gör, men med nya människor. Jag har varit anställd på SVT i 26 i år, i mer än halva mitt liv. Jag har en fast månadslön och behöver inte slåss för att få uppdrag. Jag känner heller inte att jag måste vara framför kameran, jag kan lika gärna vara bakom som reporter eller redaktör.

Anne Lundberg i ett flyktingläger i Rwanda i ett tidigare avsnitt av "Landgång" Foto: SVT

"Jag sitter inte på arslet"

Nyligen intervjuade jag "Gomorron Sverige"-programledaren Marianne Rundström som i sin bok "Passé - De ofrivilliga pensionärerna" beskriver hur hon i ungefär din ålder började uppleva att hon inte längre fick vara med i jobbsammanhang där hon tidigare varit självskriven. Hur ser du på att åldras som programledare?

– Jag är intresserad av programutveckling och sitter inte på arslet. Jag hittar på projekt själv och ser inget självändamål med att just jag ska vara med i rutan. Jag kan tänka mig att göra något helt annat också. Ibland kan jag fråga mig varför SVT alls ska anställa programledare. Vore jag arbetsgivare skulle jag föredra att plocka in lämpliga personer till varje produktion och kunna välja bredare.

– Jag har varit fast anställd sedan jag var 23 år, men i framtiden kommer det inte vara så att man skaffar sig ett yrke och blir kvar i det hela livet. För egen del skulle jag kunna tänka mig att skriva en bok eller jobba i trädgård. Jag tycker inte att min arbetsgivare har skyldighet att sysselsätta mig.

– En stor del av mitt liv utgörs av arbete. Livet är för kort för att gå runt och misströsta. Jag tar ansvar för mitt liv och skulle jag inte försörja mig på SVT skulle jag hitta ett annat sätt att få en inkomst.

 

Är du inte nöjd med din livssituation får du göra något åt det

 

"Terapi har varit jättebra för mig"

"Livet är för kort för att låtsas", förklarade du i en Taraintervju 2010 då du fick frågan om varför du separerade från dina barns far?

– Ja. Är du inte nöjd med din livssituation får du göra något åt det.

Har du gått i terapi?

– Jajamän och det har varit jättebra för mig. Det är viktigt att reflektera över varför man är som man är. När det är något i livssituationen som man inte är så nöjd med kan man få verktyg att göra något åt det. Jag är så fokuserad på görandet och lägger nog mer krut på det än på måendet.

 

"Livet ska vara ett ständigt lärande", säger Anne Lundberg. Foto: Cornelia Nordström

Anne Lundberg: "Jag är väldigt social"

På senare tid har du vindsurfat, pluggat franska i Frankrike och legat i hårdträning inför det att du skulle bestiga Kilimanjaro?

– Det är roligt med lite nya saker! Jag har fyllt 50 och strävar efter att hela livet ska vara ett ständigt lärande. Det måste inte vara språk eller nya intressen, det kan vara livsvisdom som man insuper efterhand. Det ständiga projektet är att bli en lite bättre människa.

Det låter som rätt prestationsinriktade yttringar...?

– En del av min personlighet är att jag är väldigt social, tycker om att lära känna nya människor och gillar att vara del av olika sammanhang. Jag gillar lagarbete, spelade handboll som ung, och vill ha en arbetsplats att gå till, få gå på personalfester och få julklapp av arbetsgivaren. "The more the merrier" ("ju fler desto bättre, reds anm" ), är min devis.

"Jag är 'the girl next door'"

Hur fick mycket ansträngning låg det bakom de femmor och fyror som du hade i ditt slutbetyg på gymnasiet?

– Jag vet inte. Jag är ganska driven, svarade på mycket frågor och ställde många frågor. Jag har alltid gillat skolan och sådant premieras. Skolan passar inte alla, men jag hade det ganska lätt för mig.

Hur pass populär var du?

– Jag hade mycket kompisar, men ingick aldrig i något innegäng. Jag var och är "the girl next door". Jag är som folk är mest, väldigt vanlig. Det är en av anledningarna till att man kan identifiera sig med mig. Jag är inte så ouppnåelig.

 

Jag är inte så ouppnåelig

 

”Jag måste hela tiden lära mig och pröva nya saker”

Eh... Jag vet inte hur alldagligt det är att bestiga Kilimanjaro, springa maratonlopp och ha toppbetyg...?

– Det där är ju också lite jobbigt, att inte kunna njuta av livet, att hela tiden vilja vidare... Det är en personlighetsfråga. Att kunna bara vara och duga som man är. Jag måste hela tiden lära mig och pröva nya saker.

För mig framstår det som rena skräcken att liksom du testa allmänbildningen inför hela svenska folket i "På spåret"!

– Vi pluggade kungalängder, riksdagsmän och melodifestivalshistorik under resorna till inspelningsstudion i Göteborg. Jag är nöjd med resultatet (Anne Lundberg vann tillsammans med Johan Wester säsongen 2007-2008, reds anm). Jag har inte fått frågan om jag vill vara med igen, men jag är inte så säker på att det är lyckat att ha programledare tävlande.

Anne Lundberg och Johan Wester i "På spåret". Foto: SVT

 

"Man kan inte lita på en alkoholist"

När vi träffades för åtta år sedan berättade du en del om hur det var att växa upp med en alkoholiserad pappa. Du sade att du sällan vågade bjuda hem kamrater?

– Inte innan jag hade tagit reda på att det var lugnt hemma, nej. Annars var jag ju en social person och jag hade absolut med mig kompisar hem. Att leva med en förälder som har alkoholproblem är jobbigt för alla barn. Man kan inte lita på en alkoholist. Samtidigt vill jag inte kokettera med min uppväxt. Jag har haft tur i livet. Min mamma är inte missbrukare och hon axlade både mamma- och papparollen.

Hur har det påverkat dig att det fanns beroendesjukdom i familjen?

– Jag dricker inte så mycket alkohol. Mamma är otroligt varm och omhändertagande. Hon har funnits där känslomässigt och stöttat mig och mina syskon, en riktig "role model" och jag har velat bli som hon i mitt föräldraskap. Jag hade en bra uppväxt och det har jag i mångt och mycket min mamma att tacka för.

 

Kommer jag in på en fest kan jag direkt märka om några har bråkat

"Jag kan märka direkt om någon har bråkat"

Då jag intervjuade författaren Mari Jungstedt sade hon att hennes pappas drickande gjorde att hon som ung vuxen hade svårt att känna tillit till män. Hur har det varit för dig?

– Jag har blivit bra på att utveckla känselspröten. Kommer jag in på en fest kan jag direkt märka om några har bråkat. Det är en överlevnadsinstinkt som jag fick som liten, att snabbt kunna pejla av en situation. Det är ju alltid en tillgång att kunna känna av hur människor mår, såväl i jobbet som i privatlivet.

Hur tycker du att det är att vara en offentlig person?

– Jag väljer att bo på landet i den kommun där jag växte upp. Det betyder att jag känner grannarna och dem jag träffar i mataffären och att jag har gått i skolan med många. De känner mig av andra anledningar än att de har sett mig på tv.

– Jag undviker inga sammanhang för att jag är igenkänd. Jag skulle inte låta jobbet inskränka mitt liv. Dessutom är folk oerhört snälla. Jag har inte lidit på något vis av att människor kommer fram och tackar för programmet, har synpunkter eller frågor. Här i Malmö gör man sällan någon affär av det, men i Stockholm kan det bli mer reaktioner.

 

Min drömmiddag

Gäster:

Mormor Brita: "Hon föddes 1905, ett par år före Astrid Lindgren, och de bodde på granngårdarna i Vimmerby. Mormors lillasyster var lekkamrat med Astrid och de kände samma pigor och gubbar. Jag hade älskat att få sammanföra Astrid och mormor på nytt. De hade samma dialekt och älskade att berätta. Jag älskar gamla människor och tycker att det hjälper oss att tolka vår samtid när vi vet varifrån vi kommer och hur vår historia såg ut".

Astrid Lindgren, hyllad författare (dog 2002).

• Det äter och dricker vi: "Kroppkakor, palt eller isterband med dillstuvad potatis. Till detta dricker vi svagdricka eller vatten och så tar vi en kopp kaffe efteråt".

"Jag är lika fåfäng som alla andra"

Utseendet, hur stor roll spelar det?

– Jag har inte fått jobbet för att jag är snygg. Hade det varit så hade det kanske varit jobbigt att åldras i det här yrket. Jag anställdes som journalist, för att jag är bra på det jag gör och jag blir ännu duktigare med åren. Jag tänker att utseendet inte spelar så stor roll för min yrkesidentitet.

– Privat är jag lika fåfäng som alla andra. Jag målar mig på morgonen och vill se trevlig ut när jag går till jobbet.

För fyra år sedan sade du i intervjuer att du äter enligt GI-metoden?

– Tycker du att det hjälper (Anne slår ut med armarna som för att visa upp kroppen, reds anm)? Jag är en springare, det är min motionsform. Jag gör det för att jag kan. Jag har inte ont någonstans, då tycker jag att jag är skyldig mig själv att springa. Jag gillar inte att gå på gym eller att yoga, men jag har kört en tjejklassiker, i maj sprang jag Göteborgsvarvet och i november ska jag genomföra New York-marathon.

"Jag känner ingen åldersnoja alls, tycker bara det är roligt att fylla år", säger Anne Lundberg. Foto: Cornelia Nordström

”Jag känner ingen åldersnoja alls”

Ja, New York-maran var din 50-årspresent till dig själv, såg jag på Instagram?

– Jag tog en likadan bild på mig bakom blomsterhavet, sittande i en länsstol som min farfar och farfarsfar tog på sina 50-årsdagar. De hade käpp på sina bilder. Jag känner ingen åldersnoja alls, tycker bara att det är roligt att fylla år. Alternativet att inte få fylla 50 vore värre... Jag tycker att jag har blivit lite mer cool med åren och lite klokare.

I julas sade du om ditt civilstånd att "man kan säga att jag är singel". Måns Zelmerlöw berättade för mig efter segern i Melodifestivalen i fjol att han har dejtingappen Tinder och Carin Hjulström har sagt att hon dejtade över 100 män inför arbetet med sin nya roman om Frida Fors. Har du testat nätdejting?

– Aldrig. Jag tror på mänskliga möten.

En del framgångsrika kvinnor säger att det är svårt att träffa en partner och att män inte riktigt verkar våga ta kontakt?

– Jag hoppas att de vågar närma sig. Jag är den jag är, varken mer eller mindre. Och ja, jag är ensamstående.

 

Jag hoppas att de vågar närma sig

"Det bästa är mina barn"

Vad är det svåraste du har varit med om privat?

– Det går ju inte att gradera. Det bästa är mina barn, men det svåraste...? Jag tycker att jag har ett bra jobb, fina vänner och en fin familj. Det innebär inte att mitt liv är en räkmacka, men jag känner tacksamhet för alla de här sakerna. Kan du på rak arm svara på vad som varit svårast i ditt liv, Karin?

Ja, för mig var det att skilja mig och gå miste om halva tiden med mina barn.

– Ja, men där får man tänka på att smärtan är lika stor för pappan som också får vara utan sina barn halva tiden. En separation är tråkig, men den kan samtidigt vara det bästa man kan göra utifrån hur situationen ser ut. Mina barns pappa och jag har en jättebra relation. Föreligger inga särskilda skäl som våld eller dylikt tycker jag att man är skyldig sina barn det. Har man älskat något så mycket att man har valt att skaffa barn ihop så beror det ju på att man i grund och botten tycker väldigt bra om den där personen. Jag tror att båda parter måste jobba på att ha överseende och gräva ner stridsyxan kring gamla grejer.

Du har precis spelat in ett konstprogram. Är du konstnärlig?

– Nej, jag är helt obegåvad. Jag kan varken sjunga, spela, dansa eller måla. Jag är ingen estet, har inga sådana talanger. Men jag är intresserad och nyfiken och har en vilja att lära. Dessutom umgås jag med personer som har stor talang att måla.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!