Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Anders Bagge: "Så fyllde jag tomrummet"

Anders Bagge berättar om USA-flytten och projektet Dreamhill.Foto: Rickard L Eriksson
Anders Bagge berättar även om sorgen över sin barnlöshet.Foto: Rickard L Eriksson
Anders lämnar "Idol"-juryn efter årets säsong.Foto: Olle Sporrong
Bagge lämnar Sverige för USA en tid efter att årets "Idol"-säsong avslutats.Foto: Rickard L Eriksson
Anders Bagge.Foto: Rickard L Eriksson

Han är omtyckt av tv-tittarna som få - men där i ögonen finns sorgen.

Här berättar Anders Bagge om längtan efter barn, hur han hanterar panikångesten och om projektet som får honom att lämna Sverige och "Idol"-juryn.

- Jag lämnar "Idol" nu. Gör jag någon med tv kommer det i så fall handla om vad jag gör som musiker, säger han.

Anders Bagge om kärleken sitt Dreamhill

"Förra året hade vi 1100 som intresseanmälde sig. Vi har 20 platser. De tjugo vi valde ut är fantastiska. Dreamhill handlar inte om betyg. Du kommer bara in om du har talang. Det har gjort att vi haft mycket trubbel att få i gång den ekonomiskt. Vi har inte fått några bidrag och jag har personligen satsat nästan allt jag äger för att jag tror så mycket på idén och vårt svenska musikunder. Vi riktar oss till alla med talang oavsett tidigare studiebakgrund. En del konstnärer inklusive mig själv har ju någon slags diagnos och inga gymnasiebetyg, men besitter en talang som entusiasmeras och förvaltas. Det finns inga andra utbildningar som ger sådana som mig en möjlighet att lyckas. Har de föräldrar som äger halva Europa, eller kommer från svårare omständigheter spelar ingen roll. Jag kämpade så länge för att få ihop skolan. Det är den jag lever för, dygnet runt. Ansökningen för hösten är öppen nu. Jag längtar så efter att få se vilka som söker i år."

ANDERS BAGGE

Namn: Anders Bagge.

Ålder: 47.

Bor: Hus på Ekerö. Letar nytt boende i Los Angeles.

Familj: Engelska bulldoggen Esther.

Yrke: Låtskrivare och musikproducent.

Aktuell: Med "Idol" i höst. Därefter som låtskrivare i Los Angeles.

Han hummar. Drar sig i skägget. Skakar uppgivet på huvudet.

Berns meny ger Anders Bagge svår ångest – att se honom välja mellan rätterna är som att se en bekymrad general studera en karta över fiendens posteringar och försöka bestämma sig för var hans trupper ska bryta igenom.

Till slut bestämmer han sig för thaiköttbullar, med extra sås.

– Jag älskar ju god mat och lagar helst själv, då får jag det ju precis som jag vill ha det, så jag får lätt beslutsångest när jag äter ute. När jag kommer till ett nytt hotell utomlands börjar jag alltid med en avsmakningsmeny så jag vet vilka säkra kort jag ska köra på resten av vistelsen. Jag har stenkoll på var de har de bästa chicken wingsen med blue cheese dressing i Los Angeles. 

Det finns en ganska tydlig sorg i dig, tycker jag. Det har jag alltid tyckt.

– Min illa dolda sorg sitter i två grejer. Jag har kämpat som en dåre för att få igenom Dreamhill (Anders Bagges musikskola). Jag har stött på människor som inte förstått eller som missbrukat ett förtroende. Det har sårat mig enormt. Jag vill gärna tro gott om människor. Min andra sorg är att jag är 47 och inte fått barn. Jag har min hund. Någonstans är det en sorg, att inte kunna ha någon att lära, ett arv. Som min pappa gjorde med mig. Det tomrummet har fyllts med Dreamhill. Hade jag inte fått i gång den vete tusan... 

Kan du inte adoptera?

– Jag är för gammal. Men vem vet i framtiden? Kanske någon dag. Jag får bli en gammal pappa. Det hade varit så vansinnigt spännande, så berikande. Nu blev jag lite sorgsen, Pascal. 

Tog du det för självklart när du var yngre, att du en dag skulle bli pappa?

– Ja, det gjorde jag. Sen gick åren. Men det har aldrig fungerat vilket förstås är något som tär på mig då och då. Ibland känner jag mig som en gråtande clown som gömmer mig bakom en mask. Jag kan verka vansinnigt glad fastän jag egentligen är väldigt ledsen för något. 

 

LÄS MER: 8-årige Olles fråga rör Anders Bagge till tårar


Hur hanterar du det?

– När jag får en riktig dipp, det får jag någon gång i månaden, då sover jag mig ur den. Jag kan bada. Duschar väldigt länge. Dricker en massa kallt vatten. Går långa promenader. Då släpper ångesten.

"Jag fick medicin"

När har det varit som värst?

– Vet inte. När jag var 29 fick jag panikångest. Jag ramlade ihop i New York, mitt på gatan. Folk trodde jag hade knarkat. Jag låg och kippade efter luft. Jag hade ingen serotonin-tillverkning i huvudet. Jag fick medicin, Cipramil, som jag ätit i 20 år. Tror inte de hjälper längre mer än psykosomatiskt så jag ska sluta, borde sluta, men det blir... äh, jag funkar. Nu när jag vet att det är ADHD jag har är det lättare att hantera. Lättare att förstå varför det kör ihop sig i huvudet ibland och vad jag kan göra åt det så jag är glad att slippa panikångesten nu. 

Du levde rätt dekadent förr?

– De senaste åren har jag varit väldigt måttlig. Men visst, förr var det middagar varenda kväll. Öl och vin till maten. Jag gillar att dricka öl men det funkar inte, varken med att skapa musik eller med min adhd. De sista två åren har jag lärt mig att skratta och må bra utan att vara påverkad. 

Hade du svårt för det tidigare?

– Det har funnits perioder i mitt liv när jag har flytt in i det när jag har mått dåligt. Jag har blivit lurad av folk, pappa har dött, skilsmässor. Och, det här var många år sedan, men det har funnits perioder när jag varit tvungen att ta ett par pilsner för att kunna somna. För att lugna ner mig. Jag har bytt ut det mot yoga. Eller, jag sitter ner, för att bli lugn.

 

Anders Bagge tillsammans med Alexander Bard och Laila Bagge i "Idol"-juryn.Foto: Olle Sporrong

"Jag orkar inte"

En annan period av ditt liv drack du tre liter vatten om dagen, såg tre filmer och spelade tre matcher schack om dagen.
– Jag visste ju inte hur jag skulle ta hand om min adhd, jag fick diagnosen för två år sedan. Innan kunde jag hamna i perioder när jag klättrade på väggarna. Schack och filmer, som jag sett flera gånger förut, så att jag kunde replikerna, lugnade ner mig. Eller göra saker för mycket. 

Som att köpa grävmaskiner. Ungefär som kvinnan i Tranströmers "Galleriet" som "köper och köper saker för att kasta i gamet på tomrummen som smyger bakom henne"?

– Precis så var det. För ett par år sedan började jag fylla det där tomrummet med att skriva musik igen i stället.

 

LÄS MER: Anders Bagge: "Jag har hittat mig själv"

 

Varför gjorde du inte det tidigare?

– Jag tyckte musiken runt mig var alldeles för platt. Jag tappade känslan. Jag började musicera redan när jag var sex år. När jag var 35 kände jag plötsligt att jag inte kunde skriva längre och bara repeterade min kunskap "jag pallar inte, jag orkar inte".

Vilken mardröm för en låtskrivare.
– Det var då jag började skapa Dreamhill (Anders Bagges musikskola). Levde på vad mina producenter gjort. Jag skrev musik som jag lade undan, men kände mig inte hungrig. För att döva mig själv kunde jag köpa massa onödiga saker. Gräsklippare, grävmaskiner. Eller gick in och köpte tio hattar på en loppmarknad. Jag älskar saker, minnen. Men nu blir det bara små saker, inte dyra och jag hittar hellre värdet i det lilla. Jag har tappat grejen av att gå och köpa en massa fräcka bilar.

 

Vilka bilar hade du?

– Ja du, vilka bilar hade jag inte... Jag hade alldeles för mycket pengar. Jag var inte bra med dem. Det är jag nu, nu sparar jag. Vill bygga saker för dem i stället. Jag tror att jag blivit vuxen. Det blev jag för tre år sedan. Det hände lite grejer, jag var tvungen att se om mitt hus. Jag går in i rond nummer två nu.

När gonggongen ljuder för rond två i Anders Bagges liv befinner han sig i Los Angeles. I januari nästa år korsar han Atlanten. Han har sagt upp sig från "Idol".

– Jag har kommit till insikten att jag helt ut vill satsa på musik, mitt team, på Dreamhill. Inte ha mina händer i en massa andra saker. Jag lämnar Idol nu efter denna säsong. Jag är jätteglad för vad det gett mig och alla talanger i Sverige. Gör jag något mer med tv kommer det i så fall handla om vad jag gör som musiker. Många har glömt att jag är musikant. Ungdomarna vet i alla fall inte det. De har frågat "jaha, skriver du musik också?". Rikedomen i min själ finns när jag skriver en bra låt. Ungefär som en konstnär studerar en tavla går jag runt och lyssnar på låten för att höra vad jag kan göra bättre. Det hantverket saknar jag.

 

Anders Bagge.Foto: Rickard L Eriksson

"Är en tävlingsmänniska"

Det var i början av 2000-talet han skrev låtar åt artister som Madonna, Janet Jackson, J.LO, Santana och Celine Dion. Men det kunde gå hett till i studion.

– En gång spelade jag in en julplatta med 98° i Los Angeles mitt i sommaren tillsammans med min kollega Arnthor. Jag ville låna biljardbordet och frågade en hiphopartist som var där i studion om att få spela efter honom. Han blev förbannad och visade sin pistol. Blev ingen vidare julstämning. Jag blev ju skiträdd.

Vad är målet med Los Angeles?

– Om fem år vill jag att det ska finnas ett Dreamhill Academy i Los Angeles. Det är min dröm. Nu i sommar åker vi över dit och ska sätta ihop ett produktionsteam med mina låtskrivare och vår amerikanske partner Iain Pirie. Tänk att mina små svampar från Dreamhill ska få sitta där och jobba samtidigt som jag sitter och skriver hiphop och r'n'b. Kanske filmmusik. Jag ska jobba i femton år till med fullt fokus på min musik och Dreamhill. Sen kanske jag går med i Greenpeace och räddar valar, vem vet. Nu ska jag iallafall skaffa mig ordentliga rutiner. 

I Los Angeles?
– Precis. Jag gillar som sagt mat och sås. Har inga bestämda rutiner. Äter alltid lite för mycket. Motionerar sällan. Någonstans accepterar jag väl att jag är rund, börjar jag träna är det bara för att jag ska orka mer. Men jag är en tävlingsmänniska. Börjar jag väl träna kommer jag bara träna hela tiden.

Och plötsligt springer du triatlon och kvällstidningarna skriver om Anders Bagges nya superkropp.

– Exakt. Jag blir den mest vältränade 50-åringen någonsin. 

Kommer du återvända till Sverige?

– Så klart. Jag kör sex månader hemma och sex månader där. Jag kommer aldrig släppa Sverige, jag älskar det för mycket. Svenska sommaren, ut i skärgården, öppna en surströmming-burk och lukta på den. Sommarkvällarna. Det finns ingen plats i världen som spöar det.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.