Alesso: "Musiken tog mig igenom sorgen"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Alesso under en spelning på Sudoeste-festivalen i Odemira, Portugal, i somras.
Foto: Tiago Canhoto
Boom! Alessandro "Alesso" Lindblad spelar på Tomorrowland - världens största elektroniska musikfestival som hålls årligen i den belgiska staden Boom.. Foto: Jonas ROOSENS/afp
Foto: Roger Turesson / Dn / Tt
Riccardo Campogiani, 16, sparkades ihjäl i Stockholm 2007. Alessandro försökte förgäves skydda sin kompis.

Alesso är senaste svenska super-dj:n och intervjun ska handla om hans framgångar i USA.

Istället blir det både krossade hjärtan, vänskap – och om förra gången vi sågs.

Den gången var Alessandro Lindblad 17 år och huvudvittne i rättegången om mordet på hans bästa vän Riccardo.

– Musiken hjälpte mig igenom sorgen, säger han.

Vi ses på skivbolagets Def Jams kontor på Broadway inte långt från Central Park. Alesso har klubba i munnen och ber om kaffe "gärna med sojamjölk om det finns". Efter spelningen kvällen innan gick de ut för att äta och vidare till "nån klubb". Spelningen på Webster Hall annonserades ut som en försmak på kommande turnén i USA, England och Australien, men eftersom biljetterna sålde slut på 49 sekunder klämdes det in ännu en extraspelning - som sålde slut på 14 sekunder.

Känns sånt fortfarande helt galet eller börjar det bli vardag?

- Den här turnén är första gången biljettförsäljningen går snabbt. Vilket är fantastiskt, en ny känsla helt klart.

Förra året fick du pris som "Årets Innovatör" på Grammisgalan för "Calling (Lose My Mind)" tillsammans med Sebastian Ingrosso. Efteråt sa han att det var magi mellan er. Hur är kontakten i dag?

- Det är fortfarande magi! Han var med från början, såg efter mig som en storebror och ser till att jag inte gör för galna saker. Det är lätt när man jobbar med musik att bli "carried away". Vi är bästa vänner och har sjukt kul, både i studion och utanför. Han är enormt kärleksfull, högljudd och väldigt energifylld.

Kändes det så, att du höll på att fladdra i väg med framgångarna?

- Nej, men det kan vara ganska jobbigt med allt resande, stress, relationer, familj, vänner. Det är svårt att hantera allt på samma gång. För fem dagar sedan var jag i Stockholm, jag är fortfarande jetleggad och då har jag även hunnit med San Francisco och Seattle, sen över hit, två spelningar och press. På det ska man vara inspirerad och göra musik.

Reser du som en världsstjärna? Alltid förstaklass?

- Haha! Eller ja... jag reser så bekvämt jag kan och ibland är det alldeles för dyrt. Men jag betalar allt själv, inte nån bokare eller manager, det är mina egna pengar. Jag har enorma ryggproblem efter allt resande så business hjälper mig. Och du måste ju komma fram fräsch, ska du göra en show kan du inte komma in och ba' "ahhhrg, jävlar jag kan inte gå".

Hur rik är du då?

- Hahaha! Det går väl att se online? Allabolag.se? Jag får kolla där, jag vet inte. Jag är väldigt lyckligt lottad som får göra det här, resa och tjäna pengar på det. Det tänker jag ofta på. Det är så lätt att glömma varför man började.

Och varför började du?

- Ren passion! För att jag älskar musik. Jag försvann mycket från verkligheten när jag gjorde musik, det var en egen värld. Jag har alltid varit kopplad till musiken. Jag dansade och försökte sjunga, men var inget bra på det.

Kan du inte sjunga?

- Nej.

Inte alls?

- Nej. Jag kan nynna lite. Om någon hittade min telefon finns det många pinsamma inspelningar där jag försöker nynna melodier.

Förstår din familj, typ din mormor, vad du håller på med?

- Nu gör hon det. Jag tog med henne till en spelning i Italien. Hon är ett stort fan, hon har mycket energi min mormor och gillar att dansa.

Jag läste att du bestämde sig för att satsa på musiken efter att din vän Riccardo blev mördad. Du var med när han dog, eller hur?

- Ja, jag var med när det hände. Det var enormt tragiskt och enormt jobbigt. Inte nog med att han dog, det var rättegångarna också som var sjukt jobbiga. Det var svårt att släppa, om någon går bort kan man sörja det, men här blev man påmind hela tiden och bara att se de där människorna var... ja det var inte kul. Jag var ett av huvudvittnena.

Jag kommer ihåg det nu, men har aldrig kopplat att det var du. Jag var kriminal reporter då och bevakade både rättegångarna och Riccardos begravning. Visst var du en av hans vänner som bar kistan också?

- Du var där? Är det sant, då vet du ju hur det var? Ja, jag bar kistan.

Alesso blir tyst. Det är uppenbart fortfarande jobbigt att prata om. Han drar upp tröjärmen, Riccardos namn är tatuerat i skrivstil över hela underarmen. Han gjorde den strax efter han dog, berättar han, innan han ens hade åldern inne.

Hur ofta tänker du på honom?

- Det är extra starkt ibland, till exempel en viss tid på året, det hände precis vid hans födelsedag, men det kan vara olika, jag är fortfarande vän med hans familj så mycket påminner om honom.

- Men musiken har verkligen hjälpt mig. Även min dåvarande flickvän var ett stort stöd. Jag tror det är viktigt att ha någonting annat att fokusera på. Man sörjer ju ändå även om man inte nämner det hela tiden. Med musiken kunde jag koppla bort.

Han blir tyst igen.

Vi kan byta ämne om du vill. Vad händer härnäst? Blir det mer samarbeten med Tove Lo?

- Jag kommer med ett album första kvartalet nästa år. "Heroes (we could be)" är första singeln och det kommer en låt till med Tove. Den är helt annorlunda, inte ens dansmusik.

- Jag tänker mycket på vad som är bäst att släppa för tillfället, men med albumet måste inte allt vara så himla genomtänkt. Det är mer fria händer. Jag kan göra all musik jag brinner för och det finns mer i mig än dansmusik.

Hur skulle du beskriva din nya stil?

- Jag är en sucker för emotionell gåshudsmusik. Det försöker jag nå hela tiden - när man ryser i ryggen.

Du sa till Music Times att det saknas riktiga känslor i dansmusiksgenren. Hur menar du?

- Alla får göra vilken musik de vill... men det känns inte som det har varit så där jättemycket budskap i låtarna.

Det är ju få man vet vad de handlar om.

- Precis! Det var så jag kände och det är det jag gillar med Tove Lo - hennes låtar känns så jäkla äkta. Jag tror på henne och jag vill att det ska vara mer så.

Vilket skulle vara ditt budskap?

- Med "Heroes" ville vi göra en låt som uppmuntrar vem man själv är. Du vet när man är yngre och alla vill vara någon: kändis, fotbollsspelare eller vad det än är. En identitet! I den här sången ville vi säga att "du behöver inte vara något extraordinärt för att vara någon som folk tycker om".

Vad är det mer för samarbeten?

- Ryan Tedder från OneRepublic. Vi satte oss ner och jag berättade om känslor jag gått igenom. Låten heter "Scars" och handlar om heartbreaks, hur jobbig kärleken kan vara. Du vet hur kärlek sätter sina spår. Och ärr. Det kan bli men för livet om man går igenom ett tufft break.

Låter väldigt självupplevt?

- Hundra procent.

Det här är Alesso

Namn: Alessandro "Alesso" Lindblad.

Ålder: 23.

Gör: Dj, musikproducent, låtskrivare. Rankad som en av världens bästa dj:s och Sveriges nya stjärnskott på dansmusikhimlen med en miljon följare på Twitter.

Bor: Stockholm. "Men är kanske 50 procent av tiden i USA så pendlar mellan LA, New York och Stockholm."

Upptäcktes av: Sebastian Ingrosso som han också turnerat med.

Framgångar: "Årets Innovatör" på Grammisgalan 2013 för "Calling (Lose My Mind)" tillsammans med Sebastian Ingrosso, toppade samma år brittiska singellistan med "Under Control" tillsammans med Calvin Harris. Grammy-nominerad för remixen av OneRepublicís "If I lose myself".

Aktuell med: Singeln "Heroes (we could be)" tillsammans med svenska Tove Lo. Låten har sålt Guld i Sverige, legat topp 5 på Spotify över mest spelade i Sverige och videon har över 3 miljoner visningar på Youtube. Nytt album kommer i början på nästa år. Alesso medverkar också i kommande filmen “We Are Your Friends" med Zac Efron.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.