ANNONS
X
EXPRESSEN.SE

På safari i Berlin med tyska folkbilen Trabant

Publicerad 5 okt 2013 07.19
Allt om bilar>Klassiker
Många pimpar gamla Trabanter.

Många pimpar gamla Trabanter.

1/4

Foto: Maria Dahlin

Att åka på Trabant-safari är ett spännande sätt att uppleva Berlin. I början av varje tur får varje deltagare ett ”visum” som kontrolleras vid en ”gränskontroll”.

Att åka på Trabant-safari är ett spännande sätt att uppleva Berlin. I början av varje tur får varje deltagare ett ”visum” som kontrolleras vid en ”gränskontroll”.

2/4

Foto: Maria Dahlin

Stämplat visum på instrumentbrädan.

Stämplat visum på instrumentbrädan.

3/4

Foto: Maria Dahlin

Det enda som kan finnas i backspegeln på en Trabant – en annan Trabant.

Det enda som kan finnas i backspegeln på en Trabant – en annan Trabant.

4/4

Foto: Maria Dahlin

Västtyskland hade Volkwagen. Östtyskland - Trabant.

Men i dag är den lilla Trabanten kultförklarad och då får till och med BMW och Mercedes maka på sig.

Kör inte som jag gör hemma i Spanien. Här i Tyskland betyder rött ljus att man ska stanna, förmanar guiden med ett leende.

Han beordrar oss att starta bilen samtidigt som vi ger lite gas. Tvåtaktsmotorn, som går på en blandning av olja och bensin harklar sig, hostar och spottar igång. Den ­låter som en blandning av en moped och en gräsklippare. Svart rök bolmar och det ­stinker avgaser. De nedvevade fönstren ­hjälper inte mot den nästan 30-gradiga ­hettan denna sensommardag.

När vi har förstått oss på den märkliga växel­lådan, som mer liknar ett handtag vid sidan av ­ratten, tuffar vår Trabantkonvoj ut i Berlintrafiken för guidad tur om muren och dess historia.

”Bara oljan som brinner”

Turisterna vinkar glatt, polisen skakar upp­givet på huvudet och lokalbefolkningen håller sig på tryggt avstånd i sina BMW och Mercedes när vi skumpar förbi.

Turen går genom ingenmansland och förbi Checkpoint Charlie där turisternas kameror smattrar när de ser oss. Flera gånger kör vi över kullerstenbelagda avsnitt som löper diagonalt över vägen, en ständig påminnelse vart Berlinmurens gränser löpte. Som ett rakblad skar den tvärs igenom staden och fick Berlin att blöda. Vi passerar flera minnesmärken av dem som skjutits till döds i sina försök att korsa gränsen och återförenas med sina nära och kära.

På Karl-Marx-Allee, förr en paradgata för kommunistregimens militära trupper, lägger vi för första gången i fjärde växeln och pressar upp Trabanten i närmare 70 km i timmen. Men snart börjar det ryka oroväckande ur avgasröret. "Det är ingen fara, det är bara oljan som brinner", säger guiden oberört, medan vi själva håller på att få en smärre chock av beskedet och snabbt lyfter foten från gaspedalen.

15 års väntetid

Trabanten var Östtysklands svar på den västtyska Volkswagen och namnet betyder reskamrat.

Väntetiden var lång, det kunde ta upp till 15 år innan man fick sin Trabant från fabriken. Det, i kombination med att den inte moderniserades utan snabbt kändes föråldrad, var ett tydligt bevis på det stagnerade östtyska samhället. När så muren föll var även Trabantens dagar räknade.

Även om bilfabriken är stängd går det fort­farande att få tag på begagnade Trabanter på nätet och det finns flera entusiastklubbar som i dag hyllar kultbilen från öst. Originalfärgerna var ljusblå, ljusgrå och ljusbrunt men förutom de militärgröna bilar som vi kör omkring i, finns även fantasifulla utföranden såsom rosa och zebramönstrat.

Historielektion och motornostalgi

Strax innan turen är slut stoppas vi i en kontroll. Först ser den östtyske ordningsmannen tämligen auktoritär ut i sin gränstruppsuniform, innan man under rocken skymtar shorts och sneakers. Han stämplar de "visum" vi fick innan turen började och låter oss sedan passera.

Om du vill uppleva Berlin på ett nytt sätt, få en historielektion tillsammans med lite motornostalgi och inte räds inandning av stora mängder avgaser, stadskörning i rusningstrafik och att manövrera en knasig växellåda, så är kanske Trabantsafari något för dig.